Home

About us

Services

Contact info

News

Order books

Välkommen till ett kapitel ur e-boken Katastrofutredning.


2.5 Kunde fler passagerare ha överlevt?

Det är klart att plötslig slagsida följd av långsamt ökande krängning gjorde det svårt för de flesta passagerarna i hytter att utrymma dem efter att slagsidan uppstod. Det är omöjligt att gå på ett däck, som lutar mer än 18-25 grader (prova själv!). Enda sättet att överleva var att reagera omedelbart. De tursamma passagerarna i hytter, som hade blivit förvarnade av vatten, oljud eller skeppets ändrade uppträdande och som var vakna och lyckades nå trapphusen inom ett par minuter verkar ha överlevt tillsammans med personer från de allmänna utrymmena, som hann rusa upp till däck 7. Besättningen kunde inte göra så mycket för att rädda passagerare som stannade kvar i sina hytter. Troligtvis drunknade passagerare redan, f.o.m.. kl. 01.15 i styrbords ytterhytter på däck 1 och 4. De överlevande lyckades ta sig upp till öppna däck 7, där det stora flertalet var blockerade på babordssidan, medan 'Estonia' sjönk 3.21 utan att kapsejsa.

Babordssidan var vågrät tvärskepps en kort stund kl. 01.30, men lutade (trimmade) mot aktern, medan 'Estonia' sjönk på aktern. När slagsidan var mindre än 90 grader, lutade sidan neråt, dvs gick man midskepps längst nere till slaget på 'Estonia's sida (där babords stabilisatorfena satt) skulle man ha funnit att vattenytan var cirka 10 meter nedanför slaget och den lodräta, vertikala botten 2.16. Hade man rutschat ner för babordssidan midskepps tidigare hade man alltså fått hoppa, som en skidhoppare, tio meter ner i vattnet när man nådde botten av sidan vid slaget. Det verkar som mycket få överlevande, som kom ut på däck 7 babords sida, hamnade i vattnet på det viset. Det har skrivits att överlevande försökte öppna flottar på den plana sidan, men de gick inte att sjösätta, eftersom man befann sig så högt ovanför vattenytan.

När slagsidan senare ökade till mer än 90 grader, så lutade sidan uppåt, dvs mot däck 7. Var man nu utanpå babordsidan, skulle man rutscha tillbaka till däck 7, där man varit tidigare.

Författaren tror att 90 procent av de personer som befann sig på babordssidan hamnade i vattnet, när däck 7 på babords sida kom under vatten cirka kl. 01.33 - slagsida 110 grader. En massa flottar som fanns där uppe kom då snart i vattnet och öppnade sig. Övre babordssidan var vid den tidpunkten i lovart och vinden och vågorna blåste rätt över de överlevande där. Personer som hade klättrat upp på däck 8 och 9 kunde kasta sig ut mot vågorna ett par minuter tidigare.

Resterande 10 procent av personerna på babordssidan hade vid denna tidpunkt kanske tagit sin tillflykt till 'Estonia's bottenslag (utrymmet mellan sidan och botten) som då var den högsta punkten. På ena sidan kunde man rutscha ner för botten i havet, på andra sidan kunde man rutscha ner för sidan till däck 7. Sedan sjönk fartyget och slaget kom under vatten 01.38 - och rädda sig då den som kunde. Flottarna hade redan blåst iväg, så det var nog inte många som överlevde, som hade räddat sig upp på slaget.

Ett fåtal överlevande98 kom ut på styrbordssidan av däck 7, som hamnade under vatten redan kl. 01.25, då fartyget krängde 70 grader. Då kom styrbords flottar under vatten och utlöstes och personerna på styrbordssidan kunde rädda sig i dem. Färjan hade då just stannat och då var styrbords sida däck 7 i lovvart, dvs flottarna drev mot 'Estonia', när hon drev mot ONO. Vind och vågor blåste rätt in på däck 7 styrbord.

Ovan beskrivning kanske klargör hur svårt det var för alla ombord att komma ut och bort från färjan och sedan överleva. 'Estonia' krängde plötsligt åt styrbord redan kl. 01.02/5 och under flera minuter - kanske tio - var det möjligt att rusa eller klättra upp för trappor till öppna däck 7. När slagsidan var 70 grader, cirka kl. 01.25, kom styrbords däck 7 under vatten och de få personer som var på styrbords öppna däck hamnade då i sjön (de kunde inte klättra upp till babordssidan) och en del räddade sig i styrbords 30 flottar som utlöstes. De flesta överlevande befann sig emellertid samtidigt på däck 7 babords sida. Cirka kl. 01.30 var slagsidan 90 grader och personerna på babordssidan kunde då klättra upp på den plana babordssidan, om de orkade. Där kunde de inte göra mycket. Det stora flertalet - kanske flera 100 personer - blev nog kvar stående på däckshusväggen mellan däck 7/8 styrbord - de kunde inte komma upp på babordssidan 4 meter ovanför utan sveptes bort när däckshuset kom under vatten. Samtidigt började fartyget sjunka med aktern först. Ett par överlevande noterade att visiret fortfarande var på plats! Kl. 01.33 var slagsidan 110 grader och aktern slog nog i botten - lutningen mot aktern var avsevärd, däck 7 babords sida kom under vatten och de flesta hamnade i vattnet då - 10 minuter efter att personera på styrbords sida hamnade i sjön. Ett fåtal personer hamnade uppe på slaget mellan babords sida och botten, som kom under vatten cirka 01.35. Dessa personer fick simma långt till flottar.

Allt tal om att flottar skulle ha rutschat nerför babordssidan i sjön är nog fel. För att ha högsta chans att överleva skulle man ha stannat på däck 7-9 babords sida vid en flotte, tills däcket och flotten var i nivå med vattnet - då skulle man hoppa i flotten. Men möjligheten att levande ta sig från 'Estonia' med >90 graders slagsida och stort aktertrim var inte stora - vågorna som slog över fartygets däckshus kunde kasta personen tillbaka mot stålräcken och hussidorna.

Slutrapporten (5) talar om att hjältemodiga besättningsmän lösgjorde styrbords 30 flottar, etc. så att folk kunde rädda sig. Sanningen var nog helt annorlunda - alla som överlevde kastade sig i sjön och fick simma till en flotte och sedan försöka ta sig upp i den. Inte en enda person lyckades ta sig torrskodd in i en flotte eller livbåt. När människorna kastade sig i sjön är det troligt att slarvigt påsatta flytvästar slets av och att människor drunknade 3.21.

---

98 En av dessa var den estniske dansaren (varitéartisten) Risto Ojassaar som i sängen läste en tidning i sin hytt när den kraftiga slagsidan uppstod och han kastades på ryggen. Hyttdörren satt på styrbordssidan och han fick häva och dra sig ut med hjälp av dörrkarmen för att komma ut i korridoren. Med en kollega tog han sig sedan upp genom styrbords främre trapphus och lyckades ta sig ut på öppna däck 7 styrbords sida. Trapphuset fylldes samtidigt med vatten, dvs däckshuset var redan vattenfyllt. Risto Ojassaar sveptes sedan omedelbart överbord och räddade sig upp, först i en flotte, sedan på en bortsliten livbåt. Kollegan drunknade.

2.6 Index