Home

About us

Services

Contact info

News

Order books

Välkommen till ett kapitel ur e-boken Katastrofutredning.


Sammanfattning av del 1 - minst 34 fel i utredningen

Nya bevis som ändrar olycksförloppet måste utredas enligt lag och komplettera den första utredningen.

Olyckan gick ej till som meddelats i media!

Bilden (t.h.) med visiret vid fören har aldrig förklarats. Dr. Nuortevas analys av sonarbilderna tagna 30 september 1994 bör göras om 2001!

Beslutet att inte bärga de omkomna gjordes enbart för att förhindra utomstående att besiktiga vraket.

Kommissionen var jävig!

'Estonia' skulle ha slagit runt och flutit upp och ned med vatten på bildäck. Det skedde inte.

Kommissionens händelsförlopp presenterat i figur 13.2 i slutrapporten (5) är totalt orealistiskt och baserat på förfalskade uppgifter. Ett skadat fartyg med 18 000 ton vatten i däckshus och på bildäck kan inte segla upp och ned >1700 meter under >20 minuter. 'Estonia' skulle ha slagit runt och stannat och flutit upp och ned när det var 2000 ton vatten på bildäck. Därför är hela slutrapporten fel!

Slutrapporten utreder inte möjligheten att 'Estonia' var läck. Denna brist leder till att slutrapporten skapar fler obesvarade frågor än frågor som besvaras. Svenska regeringens beslut att inte låta utreda en enda ny fråga innebär att allmänhetens förtroende för regeringen är skadat i grunden.

Besättningsfel har inte utretts ordentligt.

Förrampen var aldrig öppen!

'Estonia' var inte sjövärdig på Östersjön och felaktigt certifierad av Estland. Hon saknade livbåtar och livflottar under dävertar för alla ombord. Säkerhetsplanen att överge fartyget fungerade inte. De vattentäta skotten var försedda med för många dörrar, som var öppna till sjöss. 'Estonia' saknade därmed inbyggd flytkraft om hon sprang läck. Vid läckage skulle 'Estonia' då först fått plötslig slagsida och sedan skulle hon sjunkit. Eftersom säkerhetsplanen inte fungerade omkom många personer i onödan!

Inget livbåtsalarm gavs.

Rapporteringen från dykningen i december 1994 var ofullständig. Allmänheten informerades ej om att väskor bärgades från vraket.

Olof Forssberg stoppade alla försök att beräkna 'Estonia's stabilitet med vatten på bildäcket.

Olof Forssberg hemligstämplade varvets uppgifter att visirets lås var korrekt konstruerade och tillverkade.

Johan Franson hindrade sin personal att uttala sig om 'Estonia's stabilitet med vatten ovanpå bildäck.

Girpunkten och rutten är ej bevisade.

Säkerhetsrutinerna vid inbokningen är oklara.

Den svenska psykologexperten Bengt Schanger betalades mer än SEK 4 000 000:- av svenska regeringen för att 'redigera' vittnesmålen, så att de passade Kommissionens 'olycksorsak'.

Estland accepterade livräddningsutrustning som bara var godkänd för skyddad kustfart Sverige-Finland. Det saknades livflottar under dävertar, så att folk tvingades att hoppa i sjön vid evakuering.

Säkerhets- och fribordscertifikat saknades eller var ogiltiga.

Livvästarna fungerade inte heller. De slets av när folk hoppade i sjön.

Evakueringsplanen ombord på 'Estonia' fungerade inte.

Johan Franson gav vilseledande uppgifter till regeringen och till Etiska Rådet.

'Ale's befälhavare bröt mot sjötrafikreglerna genom att nästan ramma ett tyskt undersökningsfartyg vid olycksplatsen.

Chefsåklagare Tomas Lindstrand lade ner förundersökning om brott i samband med olyckan eftersom det fanns olika förklaringar till olycksorsaken. Lindstrand accepterade inte den officiella olycksorsaken.

Överåklagare Uno Hagelberg avslog begäran om överprovning utan att klargöra olycksorsaken.

Svensk hamnstatskontroll (sjöfartsinspektionen) gjorde fel, som inte stoppade 'Estonia' redan 1993.

Analysgruppen gjorde 1999 inte en enda rekommendation hur olyckan skulle ha förhindrats med bättre sjösäkerhet från början.

Att olycksorsaken kunde vara en kollision har inte undersökts.

Hela maskinrumsbesättningen överlevde olyckan. Det kan vara ett sammanträffande men borde ha kommenterats av Kommissionen.

Kommissionen drabbades nog av 'group-think' och gjorde därmed en ofullständig utredning.

Massmedia har inte skött bevakningen av utredningen ordentligt vilket bidragit till den felaktiga slutrapporten.

Sanningen om olyckan kommer inte fram under rättegången i Stockholm år 2000.

Utredningen anger inte att flera anhöriga anser att deras män, fruar och barn överlevde olyckan.

Visiret sprängdes loss - på styrbordssidan - under vattnet efter olyckan.

Maskinrumsbesättningen - tre personer - ljuger om sin evakuering kl. 01.25.

---

Del 2 Index