Min egen världshistoria 20 000 f.Kr och 1914-2021 e.Kr
Del 7

 

Anders Björkman - Heiwa Co - European Agency for Safety at Sea!

Home

About us

Services

Contact info

News

Order books

Assbook

 

7. Världskriget i Fjärran Östern - semester i Söderhavet? Iwo Jima

(Sammanfattning - snart hade Japan förlorat hela sin handelsflotta och började svälta - till nästa kapitel eller tillbaka)

Borta i Ostasien eller Fjärran Östern hade Japan, efter olika krigsförklaringar och blixtattacken mot Pearl Harbour, 1941/2 snabbt, utan större egna förluster, besegrat USA:s, Englands och Nederländernas obetydliga militära kolonialstyrkor och ockuperat alla deras kolonier och förstört deras minimala, militära installationer - det tog fem månader - och förklarat att folken där kunde klara sig själva utan USA, Holland och England ... men med japansk hjälp. Frankrikes och Portugals kolonier lämnades i fred eftersom Japan inte var i krig med dem. Japan hade tydligen ändrat taktik. Civilbefolkningen lämnades i fred medan vita utlänningar sattes i koncentrationsläger.

Japan hade erövrat tio gånger mera mark och folk än Hitler på fem gånger kortare tid och med i stort sett minimala förluster ... vad det nu kunde tjäna till?

Det var ju rena semestern för de flesta inblandade. Lokalbefolkningen välkomnade japanerna som ansågs bättre eller mindre sämre än vita amerikaner och européer. Men Japan hade varken ekonomiska resurser, en handelsflotta eller kvalificerat folk att unyttja de erövrade områdena och deras resurser. Inkompetenta japanska militärer skulle göra jobbet som naturligtvis slutade i fiasko innan det ens börjat.

Amerikanska historiker anger att japanska soldater våldtog, dödade barn och kvinnor och härjade som de värsta vikingar i sydostasien 1942-44, men det var bara propaganda, för när jag i tjänsten - reparerade fartyg, mm - besökte Japan, Korea, Kina, Taiwan, Vietnam, Malaysien, Singapore, Burma, Indonesien och Filippinerna 1972-2006 och frågade äldre personer hur det var 1942-45, var de flesta positivt inställda till japanerna då och nu. Europa och USA och deras koloniers historia 1500-1945 är ju inte bra varken i Afrika eller Asien. Befolkningen behandlades som slavar och koloniernas ekonomi eftersattes. Missionärer fick gärna kristna befolkningen men det var ungefär allt som skedde. Allt prat om att Europa och USA positivt utvecklade sina kolonier är strunt.

Japanerna transporterades 1942 med lastfartyg till alla dessa tusentals öar och kustländer och cyklade sedan runt, åt lokalt ris och fisk som fanns i floder och hav och var hövliga och det imponerade på lokalbefolkningen. Japanerna hade ju redan 1931 norpat åt sig Mandsjuriet, en del av Kina, där inbördeskrig pågick sedan 1911, och Nationernas Förbund gäspade. Japan hade senare lagt sig i det kinesiska inbördeskriget och slogs där både mot nationalister, kommunister och lokala krigsherrar. Men någon riktigt realistisk plan vad Japan tänkte göra fanns aldrig.

Det var strunt från början till slut! Det lärs ej ut i svenska skolor ... eller universitet någonstans.

Japan attackerade inte Sovietunionen 1942! Dels hade man dåliga erfarenheter från gränsbråken på 30-talet, dels visste man det helt enkelt inte gick. Så i brist på bättre attackerade Japan söderut för att lösa sina ekonomiska problem eller vad det var?

USA, Kina (CKS), England och Nederländerna gillade naturligtvis inte det och gick till koncentrerade motangrepp 1943/5 KRIG, under ledning av USA. Japan hade naturligtvis ingen chans. Det handlade om logistiken som även Hitler hade glömt bort i Ryssland.

De japanska trupperna var utspridda och lätta att isolera på sina holmar och skär. Hela japanska handelsflottan var sänkt redan 1943 av amerikanska ubåtar och det japanska imperiet och befolkningen svalt ihjäl. Nu startade en ren Hollywood show!

USA skulle slåss och en amerikansk general, D. MacArthur, som slagits i första världskriget skyttegravar i Frankrike attackerade värdelösa öar sydost om Nya Guinea i Söderhavet tusentals mil från Japan under 1943/4 och vann han fantastiska segrar där enligt media. Fast oftast smet japanerna undan och gömde sig.

MacArthur hade varit militär befälhavare i Filippinerna före kriget men flytt till Australien våren 1942 och övergett sina trupper, när Japan ockuperade (befriade?) kolonin. Han var expert att med propaganda och media visa att han själv kunde allt, vilket han väl utnyttjade. Hans underordnade generaler fick knappast nämnas och lika bra det. De var tämligen inkompetenta. Tiotusentals soldater dog enligt media helt i onödan där borta, när man sköt på varandra på stränderna i Söderhavet medan lokalbefolkningen tittade på. Taktiskt och strategiskt var det vansinne men det kostade en massa pengar och de hemliga krafterna* tjänade på det och det var ju ren show. För i de flesta fall bara retirerade japanerna och gömde sig till MacArthur's förtvivlan, eftersom han försökte samtidigt bli amerikansk president och vinna primärvalen för republikanerna 1944. En otrolig röra! Den misslyckades förstås. En annan person blev republikansk kandidat och förlorade valet. Den sjuka FDR (demokratiska partiet) vann för fjärde gången.

En amerikan som blev president senare var med i Söderhavet, men hans båt sjönk och JFK fick simma iland enligt egna uppgifter. JFK:s pappa milliardären (film, sprit och insideraffärer) lät en spökskrivare skriva en bok om det. Andra amerikaner (Nixon, LBJ, Ford, Jimmy Carter, GHWB) var även de alla med och slogs för US Navy i låtsaskriget (!) i Söderhavet utan större livsfara - det verkar ha varit rena semestern - och blev även de alla presidenter. Eisenhower, som också blev amerikansk president, var dock infanterist som MacArthur och hade vunnit kriget i Europa (mha Stalin). Japanerna i underläge överallt undvek strid och gömde sig inne på öarna som USA sedan bara seglade förbi.

Den avgörande militära faktorn var att 90% av den japanska, egna och inhyrda, handelsflottan var sänkt redan 1943/4 av amerikanska ubåtar och flyg, vilket resulterade i svält och nöd i de enorma, ockuperade, fattiga områdena och själva Japan. Resten av handelsflottan var upplagd, pga bränslebrist.

Redan våren 1943 (sannolikt redan december 1941 efter Pearl Harbour) visste Japans regering att deras KRIG var förlorat! Men den japanska inställningen enligt amerikansk propaganda var att fred var omöjlig och att det var enklast att dö eller svälta ihjäl om man var japan. Japanska folket fattade ingenting, pga censuren.

Amerikanska filmreportage med gungande krigsfartyg attackerade av kamikaze-piloter, beskjutning av och erövrandet av små öar i Stilla havet med flagghissningar på holmar och skär var succé hemma i USA. Alla gillade flottister och sailors i sina snygga uniformer. Därför blev även jag flottist när det begav sig tjugo år senare. Tänk vad hjärntvättad jag var.

Hösten 1944 och vintern 1945 erövrade USA:s flotta och marinkår äntligen några plutteöar med flygfält utanför Japan.

Iwo Jima, ett mini-Japan, en liten japansk holme cirka 1 250 kilometer från Japan, var försvarad av ~25 000 tvångsinkallade, värnpliktiga japaner i alla åldrar, och omringades av amerikanska flottan och bombades, ffg, 8 december 1944 (tre år efter Pearl Harbour).

Läget för den lilla lagliga befolkningen på skäret var hopplöst! Ön var ju faktiskt deras, men vad kunde de göra?

Japanska flottan kom ej till undsättning! Istället för att omedelbart kapitulera 9 december 1944 efter att ha hjältemodigt avlossat ett skott beordrade kommanderande armégeneral, en galen japansk krigsförbrytare med förflutet i Kina, sina arma trupper, vanliga värnpliktiga stackare att gräva ner sig och kämpa till sista man!

Det var grejor det. Kämpa till sista man! Fast ingen frågade dem, om de ville det. Så de stackars japanerna kämpade på. Vilken show!

USA började först bomba ön tillbaka till stenåldern från luften med 6.800 ton bomber och >22.000 granater av alla dimensioner under tre månader.

Det var ju rena idiotin.

Det kunde bara sluta med katastrof. Men det var bra PR för US Navy/Army!

Men kunde man inte sända in en parlamentär och förslå ... kapitulation? Nej, det kunde man inte. The show must go on!

Den 19 februari 1945 landsteg sedan 31.000 dumma amerikanska marinsoldater på ön och en totalt meningslös slakt startade. USA förlorade första dagen 8% av hela styrkan som döda eller sårade, medan 70 krigs-korrespondenter - media - tittade på. Efter fyra dagar kunde jänkarna hissa en flagga på ön - ett berömt foto togs! FDR (döende) & Co trodde de skulle vinna dagen därpå, men det tog istället ytterligare 30 dagar och under den tiden mördades i stort sett alla japanska soldater på ön, medan de amerikanska förlusterna var ~25.000 döda och sårade kanonmat och ett okänt antal psykiskt skadade.


Det hela var totalt vansinne i sedvanlig ordning. Men som sagt. Det var god PR för USA:s krigsmakt. Titta vad duktiga vi är! Att bomba och döda! Okunniga amerikaner gillar det. 2021! Det är obegripligt för en normal person.

Tänk om de stackars japanska värnpliktiga på Iwo Jima skjutit den galna generalen och sedan genast kapitulerat! Tyvärr skedde det inte. The Hollywood show had to go on! När jag var soldat/sjöman/maskinist 1965/70 i Kgl. Flottan funderade jag ofta att eliminera idiotiskt befäl med ett skott genom deras huvuden för att avsluta dumheterna.

Efter att ha erövrat den lilla ön och utplånat japanerna där sattes öns flygfält snabbt i stånd igen mars 1945, och så började USA terrorflygbomba 66 japanska städer inkl. huvudstaden Tokyo, hamnstäderna Yokohama, Nagoya, Osaka, Nagasaki och Hiroshima med napalm utan större militärt värde hela våren och sommaren. Hade USA istället bombat broar och järnvägar mellan städerna, hade Japan slutat fungera direkt. Japan hade inget luftvärn att tala om. Japan var militärt kaputt sedan länge! Sedan starten 1937/41! Hamnarna behövde man inte bomba eftersom handelsflottan redan var sänkt. Efter Iwo Jima attackerade USA en annan liten ö - Okinawa - utan betydelse. Massor av soldater och civila dog där helt i onödan.

Till del 8 eller tillbaka.