1.35 Beställningsjobb!?
Estoniarapporten (5) uppfyller inte elementära krav på en utredning varför ett fartyg sjunker med vatten i överbyggnaden och varför så många omkom.
Att skylla på visiret och dess lås utan bevis är rent kriminellt.
Uppgifter om fartygets, speciellt skrovets, skick, underhåll, vattentäta dörrar och länspumpsystem saknas helt - man antyder bara att skick och underhåll var gott med hänvisning till anonyma uppgiftslämnare - och uppgifterna om evakuering, flytvästar och livflottar är egendomliga. En enkel stabilitetsberäkning, 1.9 och 1.15 visar att vatten på bildäck i en överbyggnad aldrig sänker ett fartyg långsamt - det slår runt direkt.
Det är omöjligt att en färja som 'Estonia' sjunker långsamt med vatten på bildäck 1.32.
Kommissionen har hemligstämplat alla uppgifter om att 'Estonia' var läck före slagsidan uppstod 1.22 och har sedan vägrat att diskutera olyckan med utomstående expertis och intresserade.
Slutrapporten är en förolämpning mot alla som har med sjösäkerhet att göra, alla överlevande och anhöriga.
Kommissionen anger i slutrapporten att säkerhetssystemen ombord var perfekta, när det är uppenbart för envar att besättningen varken visste hur eller kunde evakuera passagerarna torrskodda.
Att svenska Sjöfartsverket inte stoppade färjan i Stockholm innan olyckan är en tragisk skandal. Sjöfartsverket hade hundratals tillfällen att säga till rederiet att förbättra säkerheten ombord. Men Sjöfartsverket ingrep aldrig utan ansträngde sig istället att mörklägga olyckan och alla fel. Svenska regeringen, som har högsta ansvar för svensk sjösäkerhet, har aldrig ingripit. Istället har regeringen (Ines Uusmann) utsett en helt inkompetent sjösäkerhetsdirektör - Johan Franson - som tack för hjälpen för att han hjälpt till att dölja skandalen. Johan Franson var Uusmanns närmaste rådgivare att mörklägga utredningen så länge som Uusmann var minister.
Baserat på ovan givna uppgifter i del 1 kan man dra många slutsatser:
1. Kommissionen beslöt olycksorsaken - svaga visirlås och vatten i överbyggnaden - bara nitton dagar efter olyckan 1.8 utan att följa uppdragsgivarnas direktiv. Ines Uusmann var ansvarig minister. Redan sex dagar efter olyckan hade Kommisssionen meddelat en preliminär olycksorsak som sedan blev definitiv.Den egentliga haveriutredningen gjordes mellan den 10 och 17 oktober 1994 och sedan dess ändrades inga slutsatser under 38 månader. Slutrapporten fördröjdes medvetet för att underlätta desinformationen.
2. Nyckelvittnen som säger att de såg vatten komma in i överbyggnaden har givit motsägelsefulla uppgifter och ljuger nog helt enkelt, 1.10 och 1.48, eftersom vatten i överbyggnaden skulle ha lett till kapsejsning. Möjligheten att vittnen ljuger utreds inte i slutrapporten.
3. Tiden för olyckan, kl. 01.15, är inte bekräftad eller säker. Troligtvis krängde fartyget redan kl. 01.02-01.05, som en majoritet passagerare uppgett 2.1, och sprang troligtvis läck betydligt tidigaren, kl. 00.55-00.58, troligtvis i ett skrovutrymme som enbart kunde nås genom att öppna en vattentät dörr.
4. Visiret förlorades enligt uppgift 1 570 meter väster om vraket. Skeppets kurs och fart före/under/efter förlusten av visiret har aldrig klarlagts ordentligt 1.14. Kommissionens påstådda händelseförlopp - figur 13.2 i (5) - är en förfalskning 1.9. Tyskarna ansåg i oktober 1995 1.22 att visiret trillade av efter att ha vridits 15 grader åt sidan, troligtvis när skeppet hade stor slagsida, vilket inte ens nämns i slutrapporten.
5. Dykarundersökningen var ofullständig och manipulerad av Franson 1.16, Ines Uusmanns rådgivare i Estoniafrågor.
6. Innerrampen var aldrig öppen.
Den var stängd under hela olyckan! Inget vatten kunde ha kommit in den vägen 1.30! Hur Kommissionen kunde hävda att rampen öppnats och stängts är ett mysterium. Troligtvis ljög Kommissionen 3.10. Enligt tyskarna i oktober 1995 kunde inte visiret rycka upp rampen - rampens lås var för starka! Senare har tyskarna meddelat att rampen inte ens var låst men säkrad och fastspänd med ett rep runt toppen.
7. Hållfasthetsanalysen av visirlåsen gjordes efter att man kungjort resultatet 1.18. Någon hållfasthetsanalys av rampens lås gjordes aldrig.
8. Det finns inga säkra bevis att visiret föll av, när färjan var på väg till Söderarm- Stockholm 1.9.
9. Det finns inga säkra bevis att vatten kom in på bildäck vid främre rampen 1.10 och 3.10.
10. Inga andra olycksorsaker har undersökts 1.21.
11. Kommissionen har helt ignorerat överlevande passagerares vittnesmål om tidpunkten för slagsidan och hur slagsidan utvecklades och struntat i och hemligstämplat tyskarnas brev 1.22 om detta och annat.
12. Livräddningsutrustning och säkerhetssystem ombord var ej enligt reglerna. Inga giltiga certifikat visas i slutrapporten. Det är fakta att 'Estonia's livräddningsutrustning var olaglig och torrskodd evakuering inte var möjlig och att utredarna inte kan uppvisa några giltiga certifikat.
Tar man ovan tolv slutsatser tillsammans, når man slutsatsen att det är helt säkert att garaget var i stort sett torrt, när skeppet plötsligt fick slagsida. Slagsidan uppstod därför att 'Estonia' var läck i skrovet, och för att de vattentäta dörrarna där var öppna - eller öppnades 4.4! Läckage och öppna vattentäta dörrar utreds inte i slutrapporten.
Varför har man inte utrett läckage som orsak att ett skepp sjunker?
Varför beskrev man inte länspumparna 1.24?
Varför glömde man de vattentäta dörrarna 1.23?
Hur kunde man sprida fel uppgifter om livflottarna och flytvästarna 1.33 och evakueringsplanen 1.34?
Ingen förklaring ges att fartyget aldrig saktade in medan besättningen hörde visiret slå upp och ner under tio minuter och trots att man sände ner en matros (Linde) att kontrollera - det var full fart hela tiden!
Trodde Kommissionen att allmänheten inte fattade någonting? Naturligtvis gjorde den det. Det är hur lätt som helst att lura vanligt folk med skicklig desinformation.
Är slutrapporten ett slarvigt beställningsjobb av regeringen (Ines Uusmann)?
Den svenska experten Schager betalades mer än SEK 4 000 000:- av svenska regeringen (21) för att 'redigera' vittnesmålen, så att de passade Kommissionens 'olycksorsak'. Klart att han passade på att lura sin uppdragsgivare också om betalningen!
Det råder alltså inga tvivel om att slutrapporten (5) dels inte beskriver vad som hände ombord på 'Estonia' under olycksnatten, dels presenterar en förljugen händelseutveckling 1.9 med en påhittade olycksorsak. Som resultat av en lyckad och välplanerad vilseledningskampanj är slutrapporten ett gott bevis.
Slutrapporten är tydligen, bl.a. ett beställningsjobb att rentvätta de svenska och estniska sjöfartsmyndigheterna och det estniska rederi som ägde fartyget och för att skydda besättningen. Den svenska regeringen (Ines Uusmann) har troligtvis uppmuntrat esterna. Men slutrapporten är mycket mer; en ganska välskriven pamflett att vilseleda allmänheten.
Vid en PR-middag arrangerad av Kinnevik AB i Stockholm våren 1998 meddelade direktör Odd Engström, fd vice statsminister när olyckan utreddes och kollega till Ines Uusmann, vid förfrågan att regeringen hade bett de svenska medlemmarna i Kommissionen att böja sig för esterna under utredningen, tydligen för att undvika bråk. En journalist (AO) bad om en intervju med Odd Engström, där han skulle utveckla vad han menade. Tyvärr blev intervjun aldrig av - Odd Engström avled i hjärtattack på en parkbänk veckan efter middagen. Hans hälsa var tydligen dålig och han hade ett ansträngande arbete, sade man.
Ines Uusmann, som var ansvarig Estoniaminister under utredningen, vill inte uttala sig. Hon har blivit generaldirektör för Boverket i Karlskrona.
Mysteriet djupnar när rykten senare cirkulerade att dykare hade besökt 'Estonia' under 1996 och bärgat två lastbilar från garaget. Dessa hade lokaliserats vid dykningen 2-4 december 1994. Syftet med gravfriden och övertäckandet var kanske att begrava lastbilarna. Utan övertäckning av vraket fick man istället gömma dem i hemlighet. Ines Uusmann var minister när det ägde rum. Men även dessa uppgifter kan vara en del av vilseledningskampanjen. Det är många konstiga uppgifter som sprids.
---