Välkommen till ett kapitel ur e-boken Katastrofutredning. |
"Analysgruppen för granskning av Estoniakatastrofen och dess följder konstaterade i sin slutrapport (SOU 1999:48) följande: "Katastrofen föranledde ... inga utökade informations- och kommunikationsinsatser under den första tiden från regeringens och regeringskansliets sida. ... Låt oss inte glömma att tsunamivågen psykologiskt även sköljer över de 852 omkomna i Estonia jämte deras anhöriga. Sedan Analysgruppen lämnade sin rapport har få övergripande perspektiv lagts på katastrofberedskapen i Sverige. ... Det enda vi tycks ha lärt av Estonia är att vi inget lärt av Estonia." Conny Nordin, professor i psykiatri, Linköpings universitet. Ledamot av Analysgruppen för granskning av Estoniakatastrofen och dess följder 1997-1999, SvD Brännpunkt 3 januari 2005 1.36 Analysgruppen 1997-1998I september 1997 beslöt svenska regeringen att utse en analysgrupp som skulle göra en genomgång av hur svenska myndigheter hade hanterat Estoniakatastrofen. Analysgruppen presenterade en delrapport torsdagen den 12 november 1998 (25). Efter en genomgång av myndigheternas agerande rekommenderade Analysgruppen att de omkomnas kroppar skulle bärgas. Analysgruppen tillsattes för att granska samhällets agerande med anledning av katastrofen. Analysen skulle omfatta myndigheters agerande. Analysgruppen skulle enligt sina direktiv från regeringen inte omfatta den internationella haveriutredningens arbete och uppdrag. Det verkar dock som om Analysgruppen begränsade sin undersökning i (25) enbart till frågan om bärgning av de omkomnas kroppar. En annan mycket intressant fråga gällde ju vad myndigheterna hade gjort för t.ex. sjösäkerheten efter olyckan, vilket delrapporten (25) alltså inte behandlar. Redan den 31 oktober 1997 skrev författaren följande brev till Peter Örn, ordförande i analysgruppen om just sjösäkerhet:- Tack för brev 971029 Dnr -. Det är synd att Dina direktiv (1997:105) är att den internationella haveriutredningens arbete och uppdrag inte omfattas av analysgruppens granskning. Estoniakatastrofen och den tekniska utredningen av densamma går ju hand i hand. Själv är jag varken överlevande eller anhörig, men jag är ändå inblandad eftersom jag är med och transporterar >700 000 personer/år i Röda Havet och till Indien/Pakistan över Indiska Oceanen i just ro-ropassagerarfartyg. Rederiet är ISM-certificerat och olyckor utreds, bl. a. av mig. Örn svarade aldrig på brevet och Analysgruppen utredde aldrig svenska myndigheters sjösäkerhetsarbete efter olyckan. När författaren presenterade sin bok 'Lies and Truths about the M/V Estonia Accident' vid en sammankomst arrangerad av FinansTidningen i Stockholm i början februari 1998 var Analysgruppen (Hanna Bogren) på plats. Författaren träffade sedan Analysgruppens tjänstemän och förklarade vikten av sjösäkerhetsaspekterna betonades i utredningen. Sjösäkerheten hade naturligtvis inte med den internationella haveriutredningens arbete och uppdrag att göra. Haveriutredningen behandlade bara olyckan (naturligvis var haveriutredningen 100% förfalskad m.h.a. manipulationer och uppfinningar) och inte vad svenska myndigheter gjort för att t.ex. förbättra sjösäkerheten 1995-1998. En sådan utredning om förbättrad sjösäkerhet borde ha gjorts av Analysgruppen, myndighet för myndighet med start av Sjöfartsverket 1.37, SHK 1.38 och kommunikationsdepartementet 1.39. Men inget hände. Analysgruppen bortser från fakta Analysgruppen struntade i saken - deras utredning handlade enbart om bärgning av omkomna och om svenska myndigheters beredskap att behandla eller hjälpa anhöriga. Att fartyg kapsejsar blixtsnabbt med vatten på bildäck förträngde Analysgruppen. Därför fick de förfalska beskrivningen av Herald-of-Free-Enterprise-olyckan i sin delrapport (25) sid 186 1.1. Det är bevis att Analysgruppen visste att Estoniakommissionens olycksförlopp var förfalskat - och därför säkerligen bett regeringen om att inte behöva närmare bedöma den internationella haveriutredningens arbete och uppdrag. Så även Analysgruppen deltog aktivt i historieförfalskningen. Analysgruppens medlemmar var Peter Örn, ordförande, generalsekreterare i Röda Korset, Leni Björklund, VD för Spri, Christina Jutterström, fd chefredaktör, Conny Nordin, professor och hovpredikant och Stig Strömholm, förutvarande rektor för Uppsala universitet. Alla fem visste att de att hjälpte regeringen att mörklägga olycksutredningen genom att spela med/dumma/bla bla.. Deras positioner i samhället var ju bara ett resultat av tidigare böjlighet i olika riktningar. De hade enbart följande att säga om t.ex. innehållet i denna bok - sid 243 i (25): "Tvivel har yppats om hållbarheten i den förklaring av olycksorsaken som har getts av den internationella haverikommissionen. ... Förklaringen i den internationella haverikommissionens rapport ifrågasätts ... frågan dryftas i massmedia. Direktivens uttryckliga begränsning av uppdraget har av gruppen tolkats så att den inte ägt föranstalta om egna tekniska expertutredningar rörande orsaksförloppet. Gruppen har inte prövat trovärdigheten i olika utredningar och teorier, eftersom det inte ingår i direktiven. Analysgruppen kan för sin del endast fästa regeringens uppmärksamhet på att debatten om vad som orsakade Estonia's förlisning fortfarande pågår (november 1998)." I Analysgruppens slutrapport (26) sid 139 'Lära av Estonia' har de bara följande att säga: "Även återkommande debatter rörande haveriorsak och ansvarsfrågor genererar en ovisshet som påverkar inte bara det svenska samhället (april 1999)." Slutsatsen är: "Ovissheten kring Estonia har givit upphov till ett fortsatt och ibland förvärrat tillstånd, vad som kan kallas sekundär traumatisering, bland många anhöriga. Till denna sekundära traumatisering har även ovissheten rörande orsaks- och ansvarsfrågor bidragit." Men trots denna sekundära traumatisering har Analysgruppen aldrig krävt att oklarheterna kring själva olyckan skall klargöras. Det är en klar men outtalad begäran från regeringen. Och några rekommendationer om bättre sjösäkerhet angavs aldrig av Analysgruppen. Stöd åt seriösa sjösäkerhetsforskare minskar säkert s.k. sekundär traumatisering. Men det har uteblivit. --- 80 I slutrapporten anger man att alarmet på estniska kom cirka kl. 01.20. Det troliga är att alarmet kom kl. 01.05 - strax efter slagsidan - så att JS sedan direkt kunde klättra upp till däck no. 7 från sin vattenfyllda hytt.
|