1.39 Kommunikationsdepartementet, KD
Liknande korrespondens har förts med med olika befattningshavare - politiskt tillsatta och normala statsjänstemän - på Kommunikationsdepartementet. Alla svar meddelade att man inte kunde göra något utom att lägga breven till handlingarna. Författaren hade vidare gjort ett remissyttrande 970826 Dnr 001/97 (som delvis behandlade Estoniaolyckan) ställt till KD om SOU 1996:182 Handlingsprogram för ökad sjösäkerhet, och det hade heller aldrig besvarats. Det innehöll mycket enkla förslag om förbättrad sjösäkerhet som KD ignorerade. Analysgruppen borde ha utrett varför Kommunikationsdepartementet vägrade att bistå allmänheten att förbättra sjösäkerheten efter Estoniaolyckan. Det finns faktiskt ett par tjänstemän på KD som sysslar med sjösäkerhet - varför håller de tyst? Är de rädda att uttala sig?
1.40 SOU 1998:132 (25) Kommentarer
Nedan följer författarens remissyttrande om Analysgruppens rapport (25) - En granskning av Estoniakatastrofen och dess följder. Det finns många nya beskrivningar, märkligheter och utelämningar i Analysgruppens redovisning av händelserna kring Estoniaolyckan och dess utredning. Yttrandet insändes till Kommunikationsdepartementet i december 1998, som i sin tur ignorerade det:
...
"Avsnitt 2.6 Statsministrarna träffar överlevande (sid 29 av (25)).
Estlands statsminister Mart Laar sade att han den 28 september 1994 i Åbo talade med tre estniska besättningsmän som berättade om en våg som underifrån lyfte bogporten. Detta uttalande är märkligt. De tre besättningsmännen var Sillaste, Linde och Treu. Sillaste förhördes av finsk polis samma dag 1.3. Sillaste meddelade då att han såg den inre rampen på plats inne i garaget efter att slagsidan uppstått och att det inte var vatten på bildäck. Länspumparna var igång. Sillaste trodde att fartyget var läck.
Linde förhördes av finsk polis dagen därpå. Han hade varit på bildäck före olyckan. Allt var OK trots att han hört en kraftig smäll. Sedan var han på bryggan då han fick i uppdrag att gå ner för att undersöka om något var fel. Linde var på däck 7 när slagsidan uppstod. När han senare var i en livflotte i vattnet, cirka kl. 01.30 1.8, såg han att bogvisiret hade slagits av, men att främre rampen var stängd, dvs inget vatten kunde komma in i fartyget den vägen.
Treu förhördes av finsk polis 940929. Han meddelade att två kraftiga vågor slagit till 'Estonia' cirka 01.15 och att han sett på sin monitor i kontrollrummet vatten tränga in i fartyget på bildäcket vid sidorna av främre rampen, varvid fartyget långsamt krängde. Trots detta stannade han kvar i kontrollrummet tills slagsidan var >70°, då han gick upp på däck cirka kl. 01.30 och sedan hoppade i sjön utan flytväst. När han senare kom upp på en livbåt, såg han att bogvisiret var avslaget. Treu såg aldrig rampen helt öppen på sin monitor 1.10. Hur Treu kunde ha hört smällarna inne i sitt ljudisolerade kontrollrum är svårt att förstå. Hur Treu lyckades ta sig ur kontrollrummet, när fartyget krängde 70° - det gick inte att gå på något däck då - är obegripligt. Det är sannolikt att Treu ljög för finska polisen.
Om Mart hade talat med de tre besättningsmännen borde han fått reda på samma sak som de meddelade finska polisen. Bogporten (visiret) var ju bara kosmetika och fyllde ingen annan funktion ombord än att försköna bogen. Ett avslaget visir kunde ju inte ha orsakat att ett fartyg sjönk på 35 minuter. Det kunde ju ha trillat av, av sig självt, när fartyget krängde. Det var den inre rampen som ansvarade för vattentätheten, och den hade ingen sett öppen. Sillaste hade meddelat finska polisen att 'Estonia' var läck - varför meddelade inte Mart sina statsministerkollegor detta?
Avsnitt 2.6 Statsminister Bildt vill ha en undersökning av passagerarfärjors konstruktion (sid 29 av (25)).
Statsminister Bildt ringde sedan Mats Odell samma dag om Marts uppgifter. Odell fick uppgift att kontakta Sjöfartsverket.
Det är märkligt att Sjöfartsverket sedan inte meddelade Odell och Bildt att 'Estonia' skulle ha slagit runt och flutit upp och ned med vatten på bildäcket. Varför frågade aldrig Bildt om 'Estonia' sjunkit, pga läckage?
Avsnitt 2.7 Sjöfartsverket söker information (sid 32 av (25)).
Trots att Sjöfartsverket informerades snabbt om att 'Estonia' sjunkit, verkar det som om Sjöfartsverket aldrig 1994-1998 frågade sig hur och varför 'Estonia' kunde ha sjunkit. Sjöfartsverkets stabilitetsexpertis visste, eller borde ha vetat, att ökande mängder vatten i sidan på bildäcket bara var extra last som krängde fartyget, tills det kapsejsade, då det skulle flyta upp och ned. Det verkar som om Sjöfartsverkets ledning tystade ner dessa uppgifter. Analysgruppen skulle ha pressat Sjöfartsverkets personal, Franson, Arvidsson, Andersson, etc. (sid 280 i (25)) litet mera vid intervjuerna i mars 1998 (efter att författarens bok (1) kommit ut och presenterats vid Finanstidningens möten på Operakällaren och ABF i slutet av februari 1998 i Stockholm, där Analysgruppen var närvarande). Analysgruppen borde ha frågat varför läckage som olycksorsak aldrig ens diskuterades av myndigheterna!
Avsnitt 2.9 Frågan om felkonstruerade bogportar (sid 45 av (25)).
Bildts fråga om felkonstruerade bogportar vidarebefordrades till Sjöfartsinspektionen som hade vissa synpunkter. Bildt fann att det också var anmärkningsvärt att misstankarna om bogportarna kom via regeringen och inte verkade vara kända hos den ansvariga myndigheten.
Myndigheten - Sjöfartsverket - skulle i detta läge förklarat för Bildt att (1) 'Estonia's visir var bara kosmetika och (2) vatten på bildäcket skulle leda till kapsejsning, dvs fartyget slår runt och flyter upp och ned (jfr. Jan Heweliusz och Herald of Free Enterprise), och (3) vatten som läcker in under bildäcket genom en läcka under vattenlinjen skulle kunna ha sänkt fartyget om det spreds genom öppna vattentäta dörrar och om länspumparna inte fungerade. Läckage som olycksorsak kunde naturligtvis inte utslutas vid denna tidspunkt.
Avsnitt 2.11 Statens Haverikommission (sid 47 i (25)).
Statens Haverikommission utsåg Börje Stenström 1.5 som svensk representant. Stenström borde ha vetat att 'Estonia' skulle ha kapsejsat med cirka två tusen ton vatten på bildäcket och sedan flutit upp och ned. Han hade utbildning om stabilitet och vatten på bildäcket var ett enkelt intaktstabilitetsproblem, som han borde ha löst på ett par minuter! Det verkar som om SHK:s GD Forssberg stoppade Stenströms stabilitetsberäkningar den 26 oktober 1994 1.15. Om inte Stenström kunde beräkna stabilitetet, så kunde expert Michael Huss det, för han gjorde en korrekt beräkning och lämnade den till Forssberg 950102. Forssberg hemligstämplade Huss beräkning. Varför? Det var ju ett mycket märkligt beteende av en svensk myndighet, som Analysgruppen borde ha utrett.
Det är också märkligt att SHK aldrig diskuterade läckage som olycksorsak. Analysgruppen borde utrett varför SHK aldrig utredde läckage som olycksorsak!
Avsnitt 2.15 Uppdrag att kartlägga rapporteringsrutinerna inom Sjöfartsinspektionen (sid 55 i (25)).
F.d. regeringsrådet Magnus Sjöberg fick i uppdrag att kartlägga rutinerna inom Sjöfartsinspektionen.
Trots att Estoniaolyckan enligt vissa uppgifter var ett klart exempel på ett fartyg som hade förlorat stabiliteten, undersökte inte Sjöberg hur Sjöfartsinspektionen kontrollerade fartygs stabilitet. Sjöberg noterade inte att Franson lagt munkavle på sina anställda.
Trots att Estoniaolyckan enligt alla uppgifter var ett solklart exempel på ett fartyg som sjönk, undersökte inte Sjöberg hur Sjöfartsinspektonen undersökte risken för läckage hos fartyg och hur man testar vattentäta dörrar och länspumpsystem.
Sjöberg kartlade bara rutinerna om bogportar och fann vissa brister. Att Sjöberg inte undersökte rutinerna for stabilitet, läckage, evakuering och livräddningsutrustning är anmärkningsvärt - han lurades helt enkelt av Sjöfartsinspektionen.
Avsnitt 2.16 Statens haverikommission (sid 57 i (25)).
Olof Forssberg underströk 941003 vikten av att snabbt utreda olycksorsaken. Trots detta stoppade Olof Forssberg alla försök att beräkna 'Estonia's stabilitet med vatten på bildäcket 1.15. Författaren frågade Börje Stenström 941031 när han skulle göra den beräkningen. Stenström vägrade svara. Författaren skrev till SHK i april 1995 om samma sak. SHK fajlade brevet i akt F69 och svarade aldrig. Författaren undrade naturligtvis om SHK tänkte undersöka läckage som olycksorsak. Inget svar! Analysgruppen borde utrett varför SHK inte svarade på allmänhetens frågor.
Avsnitt 2.20 Orsaksdiskussion (sid 66 i (25)).
Mot slutet av den första veckan efter haveriet handlade mediernas rapportering enbart om vad som kan ha varit orsaken till att bogvisisret lossnade.
Det intressanta är här att myndigheterna inte gick in i massmediadiskussionen och klargjorde begrepp som intaktstabilitet, stabilitet med vatten på bildäck och hur vatten på bildäcket kränger fartyget tills det kapsejsar, att vatten på bildäck inte sänker fartyg, etc.
Myndigheterna borde alltså ha informerat allmänheten och media om att fartyg oftast sjunker för att de är läck, för att vattentäta dörrar är öppna, för att länspumparna inte fungerar, etc. och att skadestabiliteten innebär, att fartyg inte kränger plötsligt om en eller två vattentäta avdelningar är läck. I det aktuella fallet spred myndigheterna, bl.a. Sjöfartsverkets observatör i Estoniakommissionen, sjökapten och avdelningsdirektör Sten Anderson direkt och indirekt de helt felaktiga uppgifterna att vatten på bildäcket sänker fartyg. Naturligtvis borde myndigheterna meddelat att visiret bara var kosmetika utan betydelse för fartygets sjövärdighet.
Avsnitt 2.22 Sjöfartsverkets rapport överlämnas till Kommunikationsdepartementet (sid 70 i (25)).
Den 11 oktober 1994 överlämnade Sjöfartsverket (Franson) en rapport om bärgning av de omkomna.
Det anmärkningsvärda är här att Sjöfartsverket inte rapporterade till Uusmann om 'Estonia's stabilitet och inbyggda flykraft och att vatten på bildäcket enbart skulle ha lett till 'Estonia's kapsejsning (och flytande upp och ned). Sjöfartsverket skulle naturligtvis ha meddelat att 'Estonia' enbart kunde ha sjunkit, pga läckage under vattenlinjen.
Avsnitt 2.30 Rockwater får dykuppdraget (sid 91 i (25)).
I rapporten (25) sägs att den svenska haverikommissionen önskade att dykarna skulle undersöka, bl.a. skador på rampen och dess låsanordningar. Enligt finske ledamoten Karppinen 1.10, fick dykarna skriftligt besked om att undersöka om rampen verkligen varit öppen (vilket kommissionen tidigare meddelat utan riktiga bevis) eftersom rampen var stängd nere på vraket. Dykarna kunde sedan enligt (5) inte komma in i garaget, eftersom rampen var stängd. Dykarna kunde alltså inte undersöka om rampen varit öppen och om låsen var skadade 1.16. Estoniakommissionens slutrapport (5) innehåller därför inga dokumenterade detaljer om rampens lås och dess skador. Man bara hittade på att de var skadade och att rampen varit öppen och sedan stängts.
Eftersom Analysgruppen rekommenderar ytterligare dykning för att bärga omkomna borde dykarnas första uppdrag vara att bärga rampen och dess lås för att se om rampen verkligen varit öppen och om dess lås verkligen skadats.
Avsnitt 2.31 Etiska rådets första möte - Föredragningen om konsekvensanalysen (sid 93 i (25)).
Johan Franson, Sjöfartsverkets rättschef, var den förste inbjudne till Etiska rådet.
Det är häpnadsväckande att Franson inte rapporterar till Rådet om 'Estonia's stabilitet och inbyggda flykraft och att vatten på bildäcket enbart skulle ha lett till 'Estonia's kapsejsning (och flytande upp och ned). Franson borde naturligtvis ha meddelat Etiska rådet att 'Estonia' enbart kunde ha sjunkit, pga läckage under vattenlinjen i kombination med att många vattentäta dörrar var öppna.83
Avsnitt 2.31 Grundlig genomgång och bildvisning (sid 93 i (25)).
Fransons föredragning var, enligt Analysgruppen, grundlig. Han visade hur fartyget låg på havsbotten.
Men Franson förklarade alltså inte hur 'Estonia' kunde ha hamnat på havsbotten. Inte ett ord om intaktstabilitet, initialstabilitet, stabilitet med vatten på bildäck och hur vatten på bildäcket kränger fartyget tills det kapsejsar, att vatten på bildäck inte sänker fartyg, att fartyg oftast sjunker för att de är läck, för att de vattentäta dörrarna är öppna, för att länspumparna inte fungerar, etc. och att skadestabiliteten innebär att fartyg inte kränger plötsligt om en eller två vattentäta avdelningar är läck. I det aktuella fallet spred Franson direkt och indirekt den helt felaktiga uppgiften att vatten på bildäcket sänker fartyget.84
Avsnitt 2.36 Haverikommissionens syn på behovet av bärgning (sid 108 i (25)).
I december 1995 informerade Forssberg Ines Uusmann (på hennes förfrågan) att det inte var nödvändigt med bärgning för att utreda olycksorsaken.
Ur Forssbergs synvinkel var naturligtvis bärgning inte nödvändig för att utreda olycksorsaken, eftersom Forssberg redan i olika sammanhang i oktober-december meddelat olycksorsaken - felkonstruerade visirlås 1980 och inte t.ex. läckage 1994 1.11. Det intressanta är numera att Forssbergs påstådda olycksorsak inte ens bevisas i Estoniakommissionens virriga slutrapport (5) 1.22. Visirlås sänker inte ett fartyg. Visirlås kränger inte fartyg. Läckage sänker fartyg.
Forssberg kunde aldrig förklara hur 'Estonia' kunde ha hamnat på havsbotten. Han talade aldrig om intakt/initialstabilitet, stabilitet med vatten på bildäck och hur vatten på bildäcket kränger fartyget tills det kapsejsar, att vatten på bildäck inte sänker fartyg, att fartyg oftast sjunker för att de är läck, för att de vattentäta dörrarna är öppna, för att länspumparna inte fungerar, etc. och att skadestabiliteten innebär att fartyg inte kränger plötsligt, om en eller två vattentäta avdelningar är läck. I det aktuella fallet spred Forssberg direkt och indirekt den helt felaktiga uppgiften att vatten på bildäcket sänker fartyget .
Forssbergs uttalande bidrog nog till regeringens (felaktiga) beslut att inte bärga 'Estonia' (avsnitt 2.40 i (25)).
Avsnitt 2.43 Anhörig anmäler 'Ale's befälhavare för vårdslöshet i sjötrafik (sid 124 i (25)).
Vid det aktuella fallet sökte personer ombord på det tyska fartyget säkra bevis från 'Estonia'. 'Ale's navigering var ett soklart brott mot sjövägsreglerna, som säger att när ett fartyg hissar dykflagg, vilket skedde vid tillfället, skall andra fartyg hålla undan flera hundra meter. Det finns inga undantag från den regeln. Anhöriga anser att 'Ale's uppträdande var inte att skydda s.k. gravfrid vid 'Estonia', utan att förhindra att tyskarna fick upp bevis att, t.ex. främre rampen inte var öppen.
Att 'Ale' seglade bara en halv meter från ett annat fartyg på öppna havet är helt klart inte bara vårdslöst, utan hänsynslöst. Folk kunde ju skadas på det tyska fartyget. Det tyska fartyget kunde ju ha sänkts! Det är synd att Estoniaolyckan har lett till sådana extrema händelser. Det var tydligen Sjöfartsverket som beordrade 'Ale' att bryta mot sjövägsreglerna! Samma Sjöfartsverk som skall upprätthålla reglerna för sjösäkerhet. Det är synd att Analysgruppen inte anmärker på 'Ale's vårdslöshet.
Avsnitt 2.54 Internationella haverikommissionens arbete (sid 144-5 i (25)).
Analysgruppen skulle enligt sina direktiv inte omfatta den internationella haveriutredningens arbete och uppdrag. Analysgruppen konstaterar dock (sid 245 i (25)) att debatt om vad som orsakade 'Estonia's förlisning pågår fortfarande. Analysgruppen kunde ha meddela att författaren t.ex. skrivit i GP 980605, SvD 980803 och FTi 980906 om olycksutredningen och att myndigheterna vägrade att klargöra de frågor som ställts. När professor Anders Ulfvarson skrev i SvD 980923 att analys saknas i slutrapporten om hur 'Estonia' sjönk och hur ramplåsen skadades, teg internationella haverikommissionen. Svenska myndigheter skulle naturligtvis kräva att den klargör frågorna.
Avsnitt 2.57 Olika förklaringar till olycksorsak (sid 152 i (25)).
Chefsåklagare Lindstrand konstaterade att det fanns olika förklaringar till olycksorsaken. Det innebar att Lindstrand erkände att det var möjligt att besättningen ljög om vad som hade hänt ombord vid olyckan. Tyskarna sade ju rent ut att besättningen ljög, eftersom tyskarna angav att rampen läckte 3.15, medan besättningen sade att den var tät tills kl. 01.15 (då vatten sipprade in vid kanterna).
Det var därför häpnadsväckande att Tomas Lindstrand lade ner förundersökningen, eftersom brott inte kunde styrkas.
Lindstrand lurades som de flesta andra svenska myndigheter. Lindstrand gjorde inte en egen stabilitetsberäkning som skulle ha visat att 'Estonia' skulle ha slagit runt med 2 000 ton vatten på bildäcket (som hade sipprat in genom en läckande ramp?) 2.16. Oavsett allt detta - att ett i princip osänkbart fartyg sjunker på 35-40 minuter är så osannolikt att brott aldrig kan uteslutas. Bo Östman skrev följande i Västernorrlands Allehanda 980219 efter Lindstrands beslut:-
Estonias förlisning - 852 dog ändå ingen skyldig!
Det är häpnadsväckande att åklagaren anser att det inte finns någon skyldig till Estonia-katstrofen med 852 dödsoffer. Det skulle ju betyda att förlisningen inte var märkvärdigare än att en lika ofattbar katastrof utan vidare kan ske igen. Så är det naturligtvis inte. Därför måste den här frågan också dras ett varv till. Förundersökningen kan inte läggas ner på det här slappa sättet. Riksåklagaren eller överåklagaren i Stockholm måste snarast ta tag i frågan. Färjor stora som flytande lyxhotell förliser väl ändå inte utan vidare. Det har talats om att det tyska varvet byggt för svaga bogvisir, lås och hydraulanläggningar, om uselt sjömanskap hos besättningen, om dåligt underhåll av fartyget, osv. Ändå hittar inte åklagaren någon enda trådände att rycka i. Det är obegripligt för alla som följt debatten efter Estonia-katastrofen. Det är inte konstigt att anhöriga reagerar starkt mot att förundersökningen om brott läggs ner på det här sättet. Efter den internationella haverikommissionens segdraganden, oacceptabla förseningar, stridigheter och urvattnade slutrapport så kommer det här beskedet som en ny kalldusch. Ingen kan acceptera att jättefärjan 'Estonia' förliste utan att några allvarliga fel begåtts. Sånt sker ändå inte utan vidare. 852 människor dog, 137 överlevde katastrofen efter stor dramatik. Men allt som tycks ske efteråt är att man ser över bogvisiren på alla liknande färjor och ger signaler om att nya katastrofer av samma slag mycket väl kan inträffa igen. Det finns ju inga som ens misstänks för att ha gjort något fel!
Avsnitt 2.52 Begäran om överprövning (sid 152 i (25)).
Överåklagare Uno Hagelberg gjorde samma fel som Lindstrand, när han avslog begäran om överprövning. Han glömde att göra en egen stabilitetsberäkning, som skulle ha visat att 'Estonia' skulle ha slagit runt med 2 000 ton vatten på bildäcket (som hade sipprat in genom en läckande ramp).
Avsnitt 5.3 Rekommendationen (sid 258-261 i (25)).
Analysgruppens uppdrag var att granska samhällets agerande med anledning av katastrofen. Analysen skulle omfatta myndigheters agerande. På sid 258 i (25) säger Analysgruppen plötsligt att dess främsta mål var att återställa ett grundläggande förtroende i samhället.
Analysgruppen ansåg tydligen att förtroendet återställs om de omkomnas kroppar bärgas.
Budskapet i bifogad bok (1) är att det grundläggande förtroendet i samhället mellan myndigheter och allmänhet främst kan återställas genom förbättrad sjösäkerhet grundad på en korrekt, komplett och oförvitlig utredning om hur ett skepp, inte nödvändigtvis 'Estonia', kan sjunka, pga vatten ovanpå bildäcket. Kostnaden för en sådan utredning bör vara < SEK 1 000 000:-
Resultatet av utredningen kan jag berätta här. Ett fartyg typ 'Estonia' sjunker inte, om det kommer in vatten ovanpå bildäcket. Hon slår runt och flyter upp och ned. Eftersom 'Estonia' inte gjorde det, var det aldrig något vatten att tala om på bildäcket. Den estniska maskinist (Treu) som sade att han såg vatten forsa in på bildäcket misstog sig (eller ljög). Myndigheterna misstog sig (eller ljög. De estniska myndigheterna skyddar sin besättningsman och har manipulerat hela haveriutredningen. Därför krävs en egen, svensk utredning. Resultatet av utredningen kan också beskräftas genom dykning ner till vraket. Dykarna kommer att bekräfta att rampen är stängd och att den aldrig var öppen under olyckan. Vatten kunde därför inte komma in i fartyget den vägen.
När dykarna är nere och undersöker vraket skall de naturligtvis bärga de omkomnas kroppar om en majoritet av de anhöriga så önskar. Det är ju fint att kunna bärga kropparna, om de anhöriga så vill. Men huvuduppgiften för dykningen borde vara att undersöka 'Estonia' varför hon sjönk. Den enda möjligheten att förbättra sjösäkerheten är att ta reda på varför 'Estonia' sjönk. Vad orsakade läckaget? Varför stoppades inte läckaget genom att vattentäta dörrar stängdes och länspumpar startades? Varför ljög den estniska besättningen om läckaget? Varför vilseledde Kommissionen allmänheten med allt ältande om visiret? Hur kunde 'Estonia' segla på Östersjön utan livbåtar och flottar under dävertar för alla ombord? Var verkligen livvästarna ordentliga? Etc., etc.
Enbart genom att besvara dessa enkla frågor kan ett grundläggande förtroende i samhället återställas. Den 11 februari 1999 avvisade Mona Sahlin och den svenska regeringen Analysgruppens rekommendation att återställa ett grundläggande förtroende för myndigheterna i samhället."
(slut på yttrandet).
Den 21 april 1999 publicerade Analysgruppen sin slutrapport 'Lära av Estonia' (26). Slutrapporten innehåller inga svar eller kommentarer till ovanstående frågor och observationer. Analysgruppen gör inga rekommendationer om, t.ex. förbättrad sjösäkerhet. Analysgruppens enda rekommendationer handlar om förbättrad krishantering efter olyckor i samhället, vilket naturligtvis är bra. Men ännu bättre är naturligtvis insatser för att undvika sjöolyckor överhuvudtaget, och dessa kan bara genomföras om regler för förbättrad sjösäkerhet utvecklas baserade på korrekta haveriutredningar. Tyvärr ville Analysgruppen inte rekommendera en enda sådan insats. Näringsdepartementet nämnde aldrig heller författarens remissvar i sin sammanställning.
Det är intressant att notera att Analysgruppen aldrig undersökte i detalj svenska polisens agerande vid olyckan. Det framgår (sid 47 och 53 i (25)) att svensk polis bistod i Finland vid identifieringsarbetet (tre personer) och (sid 56 i (25)) att en svensk polisman sändes till Tallinn den 5 oktober 1994 för att kontrollera passagerarlistor - det är allt. Svensk polis borde därför ha kunnat bekräfta antalet räddade, antalet bärgade döda och antalet försvunna och det hade ju varit intressant att få beskrivet. Som framgår av 1.41 och 1.46 var (är) det fortfarande stor förvirring om hur många som räddades. Svensk polis var alltså närvarande i både Finland och Tallinn (och naturligtvis Sverige) med insyn i arbetet att identifiera överlevande och hur de räddades. Men Analysgruppen undviker saken totalt.
Eftersom något brott ej misstänktes fanns det tydligen inte anledning för den svenska polisen att bistå mera. Emellertid - svensk polis - kriminalkommissarie Lars Jonsson - var i Tallinn den 13 oktober då frågan uppstod vad man skulle göra med upphittad egendom från en svensk som hade omkommit - pressfotograf Håkan Isefjord från Oskarshamn. Egendomen, som fanns på svenska ambassaden, bestod av en kamera plus två filmrullar som hittats i livbåt no. 9. Beslut togs den 17 oktober (kammaråklagare Ola Brogren, chefsåklagare Britta Cronier) att egendomen skulle tas i beslag. Vad som sedan hände med egendomen är okänt. Analysgruppen var naturligtvis inte informerad om ovan och kunde därför naturligtvis inte fråga Brogren/Croniers chefer, chefsåklagare Thomas Lindstrand och riksåklagare Uno Hagelberg, när dessa intervjuades den 30 mars 1998. Bilderna framkallades och har sedan försvunnit. Det finns en möjlighet att Isefjord faktiskt befann sig på däck 7 styrbord innan slagsidan uppstod och sedan fotograferade olycksförloppet och sedan räddade sig upp i livbåt no. 9 styrbord akterut där kameran och filmerna surrades fast.
Eftersom Analysgruppen inte utredde hur antalet räddade fastställdes finns det anledning att beskriva hur förvirringen uppstod!
---
83 När författaren skrev detta remissvar till Kommunikationsdepartementet i december 1998 visste han inte att Franson, konsekvensanalysens författare, hade förfalskat dykrapporten 1.16. Det förklarar varför Franson missledde Etiska Rådet.
84 Se föregående fotnot.
85 När författaren skrev i DN Debatt 960815 att 'Estonia' nog sjönk för hon var läck gick Forssberg ut i TT och meddelade att författaren var ointelligent, ovetenskaplig och oresonlig, och att Forssberg hade undersökt att 'Estonia' inte var läck. På frågan till Forssberg hur han visste att 'Estonia' inte var läck, svarade han inte.