Svenskar vet 2024
mycket litet om Östtyskland eller DDR, den tyska
(o)demokratiska, andra diktaturen/republiken, som var
vårt grannland i söder under drygt 41 år
1949-1990. En anledningen är att svenska myndigheter
och media tycker det är bäst att glömma
hela skiten och Sveriges stöd av DDRdiktaturens
kreatur och terrorister i vanlig ordning. En annan
anledning är att mycket var hemligt och att DDRs
myndigheter brände sina egna arkiv när DDR
kollapsade 1990. Här följer min personliga
sammanfattning av DDR:s historia:
Östtyskland/DDR
grundades 1949 av några tyska stalinister i den av
Sovjetunionen ockuperade delen av Tyskland efter andra
världskriget veckan efter
Förbundsrepubliken Tyskland bildades av USA, England
och Frankrike. De hade överlevt den Stora Terrorn
1937/8 i Moskva, i tyska konzentrationsläger eller
som flyktingar i, bl.a, Sverige under kriget.
Sovjetunionen/NKWD hade mellan 1945/50 arresterat
122.671
människor i Tyskland för spionage, sabotage och
fascism och placerat dem i tio läger.
42.889
fångar dog där, 756 dömdes till
döden och avrättades,
45.262
släpptes, 112 kunde fly och
19.450
deporterades till Sibirien. När DDR bildades tog DDR
över de resterande
14.202
personerna och placerade dem i fängelse.
På en vecka
1949 delades Tyskland bara itu! Utan diskussion! De tyska
kommunisterna och stalinisterna arbetade på uppdrag
av Stalin. Vissa hade tillbringat andra världskriget
i Moskva och överlevt den Stora
Terrorn.
Idén var att med tysk/rysk
pseudovetenskaplig marxist-leninistisk
statssocialism och planekonomi à la Stalins
Sovjetunionen med väntetider och köer för
alla varor och tjänster med fasta priser och
varierande kvalitet grunda ett fredligt,
arbetarvänligt land/system som var
överlägset liberal kapitalism i demokratisk,
västeuropeisk fattning med rörliga priser,
kvalitet, arbetslöshet, bostadsbrist, mm, bla, bla,
bla.
*
Många
svenskar trodde på Stalins vetenskapliga
(sic)
marxism-leninism och struntpladder om en
revolution då som en lösning på
alla samhällsproblem. Det fanns svenskar som
flyttade till DDR för att studera
marxism-leninism och verklig, levande
socialism, vilket inte gick i Sverige. Fast
studielån underlättade. Och man kunde flytta
hem utan problem.
Arbetarna
skulle äga fabrikerna, bönderna äga
sin jord och alla skulle ha jobb, alla skulle vara
lyckliga, freden i världen skulle vara garanterad.
De som inte trodde så, skulle spärras in,
torteras och misshandlas. Folk inkl. svenskar trodde
faktiskt på den smörjan 1920 och 1950. DDR
vara annars bara en byråkratisk diktatur
från början till slut där ingen
öppen diskussion om missförhållanden
kunde ske under 40 år. En elit - 0.1% av
befolkningen - med hjälp av diverse opportunister -
nomenklaturan - 4.9% av befolkningen - som levde
gott kunde lätt undertrycka 95% av befolkningen som
fick kämpa på bäst de kunde. 1946 hade
det kunnat starta helt annorlunda. Många tyska
kommunister tyckte att man kunde hoppa över
en period av proletär diktatur eftersom
många tyskar var civiliserade och bildade och hade
förtroende för frihet och fria val och att
socialism kunde införas i hela (!) Tyskland
under demokratiska former ... utan den sovjetiska
militärens stalinistiska närvaro! De kunde dra
sig tillbaka till Polen! Tyvärr blev det inte
så! DDR-ledarna älskade sina
undersåtar som barn som nu skulle bli kommunister
under proletär diktatur. Det fanns en
grundlag/författning som berättade om
demokrati, mötes, tryck och religionsfrihet, mm, men
den var hemlig. Och ren lögn.
1945 fanns inte DDR
men fem millioner fördrivna tyskar från
Schlesien, Pommern och Ostpreussen hade just anlänt
dit. Många, millioner flyttade vidare men det
stoppades augusti 1961 när Muren i
Berlin byggdes. Efter det fick man begära
utresetillstånd om man vågade eftersom
många sattes i fängelse för bara det.
1989 flyttade 343 854 östtskar. Det var ständig
utflyttning och flykt från DDR. Och efter Murens
fall 1989 ökade den ändå mer. 1989-2014
flyttade fem millioner östtyskar väster ut. Det
fanns alltså gott om plats för nya flyktingar
- icke tyskar - i f.d. DDR när krigen i Mellersta
Öster och Balkan tog fart under 2000-talet.
*
Enligt min
annorlunda
historieuppfattning
var Stalin alltid intelligent och kompetent och
ursprungligen en duktig terrorist och bankrånare
som hjälpte Lenin till makten i Ryssland i oktober
1917 m.h.a. tyska och amerikanska pengar, där allt
tal om en revolution var och är ren lögn och
propaganda 2020. Det var bara en statskupp 1917.
Av känd anledning flydde en provisorisk, rysk
regering Petersburg och Lenin som gömde sig i finska
Viborg kunde åka tillbaka och på ett par
dagar bara ta över och flytta styret till Moskva och
snabbt eliminera borgerlig, liberal intelligentsia och
bönder som råkade stanna kvar, dvs mörda
dem.
Det var ingen
revolution.
Stalin tog sedan
över all makt i land och parti själv 1924 och
eliminerade kvarvarande oppositionen i ren maffiastil,
dvs avrätta sina motståndare. Stalin
utnyttjade den tysk/ryska marxism-leninismens s.k.
vetenskapliga idéer och propaganda som
kulisser för sin rent kriminella verksamhet t.o.m
1953 och använde nyttiga idioter i alla
länder som trodde på kommunismen eller
socialismen och Stalin. Någon verklig
socialism eller kommunism existerade naturligtvis
aldrig i Sovjetunionen t.o.m 1991, då landet och
den vetenskapliga marxism-leninismen
plötsligt upphörde att existera. Allt var ju
bara propaganda och luft som folk tvingades tro
på, t.ex. att Stalins Sovjetunionen var ett
arbetarnas paradis på 1930-talet. Det var ju inte
det.
Stalins mål
på 30-talet var annars, precis som Hitler, att
bygga upp en krigsmakt, mha egen tung industri,
så att Stalin kunde militärt
erövra världen på 40-talet och
hjälpa proletariatet till revolution och diktatur
(för att stoppas av
Väst efter ett lönsamt
krig?). Hitler
i Tyskland anade inte det när han angrep
Sovjetunionen i juni 1941 och stoppades av Stalin
redan i oktober 1941. Jag beskriver eländet i
min personliga uppfattning av 1a
och 2a
världskrigen.
Min världshistoria är inte den som lärs ut
i svenska skolor. Jag undrar ju vilka som manipulerade
den kompetente Stalin och den galne, inkompetente Hitler.
Vad som verkligen hände verkar ju så
osannolikt.
*
Cirka
10 000 medlemmar i tyska kommunistpartiet, många
hade barn med sig, hade flytt till Sovjetunionen under
30-talet undan Hitler. Majoriteten av dessa tyska
kommunister hamnade snart, 1936-1938, i sovjetiska
fängelser och fångläger! De erkände
att de var spioner (!) och folkfiender (!!). Minst
2.000
avrättades eller dog av svält och sjukdom. De
oskyldiga barnen hamnade på hem och uppfostrades
till och blev duktiga kommunister (med få undantag)
att terrorisera vanligt folk. De var bara Stalins
närmaste kumpaner i Moskva som klarade sig och de
var dessa rent kriminella typer och ett antal nyttiga
idioter som organiserade den östtyska
diktaturen 1947 och grundade 1949 staten DDR i
ockuperade Hitlertyskland på uppdrag av Stalin. En
diktatur ersatte en annan! Tyska kommunistpartiets ledare
sedan starten 1918 var Ernst Thälmann, en kompis
till Stalin. Tyska kommunist partiet hade fått
>6 millioner röster i fria val på 30-talet.
Thälmann arresterades och fängslades av Hitlers
polis 1933 och mördades 1944 utan att någon
reagerade. När Hitler och Stalin 1939 enades om att
utplåna Polen och starta
andra
världskriget
fick Stalins kompis Thälmann sitta kvar i tyska
fängelset. Stalin och Thälmanns tyska
vänner i Moskva brydde sig inte om sin kamrat! En
märklig historia. Och när DDR senare skapades
var det bäst att glömma
Thälmann!
Privat
småindustri och jordbruk som överlevt Hitler
1933/45 bara förstatligades, företagare och
välutbildade flydde och något nytänkande
eller nyskapande ägde aldrig rum under 40 år.
Som ersättning för lokala entreprenörer
som kunde utveckla socialistiskt eller kommunistiskt
näringsliv och värdeskapande, satsade DDR -
helt kriminellt - på hemliga agenter och
spioner som helt enkelt skulle stjäla
företagshemligheter i väst som sedan skulle
kopieras och utnyttjas i DDR. Vilken idiot som helst
borde ha förstått att det inte leder till
ekonomiska framsteg.
*
Redan 17 juni 1953
bröt oroligheter ut i DDR som lätt slogs ner av
sovjetisk militär och pansar medan väst tittade
på. Försök att ekonomiskt
förbättra systemet i början av 1960-talet
med riktig prissättning misslyckades eftersom det
korrupta, kriminella systemet aldrig gick att
förbättra. Datorer blev ju populära
på 60-talet. Det var ju helt nytt. DDR och hela
östblocket satsade enormt på att bli bäst
och iallafall bättre än IBM. Men naturligtvis
blev det hela ett fiasko som lades ner 1972. Ett nytt
försök under åttitalet misslyckades
också.
Det var
omöjligt att utveckla ny teknologi mha terror
och rädsla!
Självbetjäningsaffärer
för livsmedel var en god idé. Men ej i DDR.
Man fick köa för att få låna en
inköpskorg vid entrén, sedan köa
framför bröd, fisk, korv, grönsaker och
köttdiskarna för att få en vara och sedan
köa vid utgången och betalningen.
Försök att packa in varor i folie misslyckades
eftersom det mesta var oätligt redan innan
inpackningen. Anledningen var att alla beslut skulle
fattas centralt ... för folkets bästa. De
centrala beslutsfattarna var dock bara intresserade av
sitt eget bästa.
Flera tusen tyska
kommunister som tillbringat 10-20 år i sovjetiska
läger och fängelser återvände till
DDR på 50-talet och teg om sina sovjetiska
erfarenheter under Stalin. De belönades med
höga poster i DDR:s terrorapparat.
*
Allt i DDR var
därför bara lögnaktig, gammal sovjetisk,
stalinistisk propaganda som spreds av ett par hundra
partisekreterare i det östtyska socialistiska
enhetspartiet SED som samtidigt berikade och roade sig
på medborgarnas bekostnad under 40 år med
stöd av nyttiga idioter. Det fanns
naturligtvis ordningsregler och förordningar men
ingen rättssäkerhet som garanterade riktig
frihet för medborgarna. Östtyskland var som
alla kommunistiska länder en kriminell
orättsstat.
Medan nästan 3
millioner personer därför flydde från
DDR, lyckades partinomenklaturan med konststycket att
manipulera 18 millioner östtyskar under 40
långa år med tal om fred och broderskap med
hjälp av det enklaste av alla medel uppfunna av
Stalin:
terrorism
och rädsla.
Alla östtyska
ungdomar rekommenderades, t.ex. att vara med i SEDs
ungdomsförbund FDJ - Fri Tysk Ungdom - vars
klubbsekreterare höll ordning på medlemmarna.
Klubbsekreterarna var enbart utbildade att sprida och
agitera SED-propaganda ... för god betalning,
bostad, tjänstebil, etc. Kritiskt tänkande var
ej att tänka på i SED/FDJ. Det gällde
bara att rabbla partipropagandan. Som i svenska
SSU.
De som inte lydiga
av rädsla bejakade all partipropaganda blev direkt
utmobbade och illa behandlade. Det var därför
enklast att nicka med. Parti- och klubbsekreterarna
litade dock inte på de som nickade med utan
anlitade 100 000-tals välbetalda
skvallerbyttor/angivare, informella medarbetare,
IM, som rapporterade i hemlighet. De flesta blev
angivarer eller IM, pga rädsla. Ett antal
svenskar blev frivilliga IM för att kunna köpa
tax-free på östtyska ambassaden i Stockholm.
*
Wismut
AG
Hur planekonomi och
statssocialism fungerade i den östtyska verkligheten
är Wismut AG ett bra exempel
på.
Östtysklands
största företag var Wismut
AG, ett
tyskt aktiebolag
(!)
grundat 1945 eller 1947 av KGB general Ivan Serov som
också grundade DDRs
säkerhetspolis
Stasi
och som mest hade flera hundratusen anställda
gruvarbetare enligt lögnpropagandan. Företaget
hade först bara en aktieägare (!), Josef
Stalin & Co, och en kund, Josef Stalin & Co, tom
1953. Wismut AG bröt enligt egna, topphemliga
uppgifter A-9 malm (uran) som sändes till
Josef Stalin & Co, så att en kommunistisk
atombomb kunde byggas snabbt i all hemlighet
för att explodera, ffg 1949. Kunden betalade aldrig
en kopek eller pfennig för malmen, eftersom kunden
var bolagsägaren. Ingen klagade eftersom allt var
topphemligt t.o.m. 1991. Wismut AG hade startats som ett
tvångsarbetsläger 1945 i Sachsen i
Östtyskland av Josef Stalin, Ivan Serov & Co
bevakat av sovjetisk militär, hemlig polis och
lägermyndigheten, GULAG. Det var bara en kopia
på det sovjetiska GULAG-systemet med litet
östtysk variation. Lönen att bryta berg under
mark var enbart mat (som i SSSR) men ej husrum, man fick
bo i källare och vindar i närheten av gruvan,
och bonus var cigaretter. Produktiviteten var låg
eftersom man bröt uranmalm (pechblände) med
0.02% uranoxid för hand med hammare och mejsel i
övergivna silvergruvor som lagts ner runt
sekelskiftet 1900, när silvret tog slut efter 640
år! För att öka takten infördes
pneumatiska borrar och ett resultat var att alla gruvor
fylldes med stoft och damm, så att folk blev sjuka.
Efter några år upptäckte man att
låga löner, ventilation och våtborrning
hjälpte. De anställda var strängt
övervakade och kontrollerade att utföra den
topphemliga verksamheten och kunde i stort sett
bara bryta berg, sova och dricka öl. Wismut AG hade
ingen styrelse och ingen bokföring utan leddes av en
rysk general som kunde bryta mot alla lagar, eftersom
ägaren och kunden var samma person i Moskva som inte
betalade och i Östtyskland var det partisekreterare
som trumpetade propagandan. Det fanns en plan som
uppfylldes >100%, dvs allt var bra.
Om det verkligen
var uranmalm man bröt är oklart - officiellt
bröt man ju kobolt och wismut - men all malm bara
försvann bort i Sibirien. Där omvandlades den
östtyska malmen som nog innehöll mindre än
0.02% urandioxid (uranite eller pechblende - en otroligt
låg mängd uran för ekonomisk
upparbetning) enligt propagandan till ren 100%
uranmetall U238 (med 0.7% U235) som sedan anrikades till
enbart U235 så att
Josef
Stalin & Co kunde bygga en atombomb
1949 ...
men det var och är bara bluff som jag
förklarar här!
Hjärntvättade svenskar tror fortfarande
idag, 2023, att atombomber fungerar.
Varför inte
malmen upparbetades på plats i DDR är klart.
Ingen uranmalm upparbetades någonsin
någonstans. Det hela var bara
propaganda
för den sovjetiska atombomben som aldrig existerade.
Wismut AG var ren bluff hela tiden!
*
1953 fick Wismut AG
en andra aktieägare - staten Östtyskland - men
det var fortfarande Sovjetunionen och Moskva som
bestämde allt ... och naturligtvis aldrig
betalade. Det var stackars Östtyskland som
alltid betalade men eftersom bokföring saknades och
allt var hemligt 1945-1991 var det ingen som klagade.
Klagade man råkade man ju illa ut. De enda som
verkar ha gynnats av Wismut AG var några sovjetiska
generaler och östtyska partibossar som roffade
åt sig vad de kunde eftersom ingen kunde klaga.
Wismut AG var bankrutt redan 1981 (eller från
starten) men det var hemligt och verksamheten, vilken den
nu kunde vara, fortsatte! Antingen fanns det ingen uran
längre eller var kostnaderna för höga
eller inkomsterna för små och inget
mervärde skapades. Men det enda östtyska
sovjetiska marxist-leninistiska aktiebolaget kunde
inte göra konkurs, så man fortsatte
ändå med några hundra
anställda.
|
En
viss Vladimir Putin övervakade Wismut AG,
när han var i Dresden 1985/89. Putin var en
ung KGB-agent och noterade att Serovs/Berias
lögner från 40-talet fungerade
perfekt. Synd att Putin inte ändrade
på det, när han blev Rysslands
president 1999!
När
de sovjetiska arkiven öppnades på
2000-talet och man kunde studera vad Wismut AG
hade gjort under 45 år - se t.ex. boken
"Uranbergbau im Kalten Krieg - Die Wismut im
sowjetischen Atomkomplex" (Ch. Links Verlag,
Berlin 2011) av Rudolf Boch and Rainer Karlsch
(Hg.). Det verkar det som hela
företaget var bluff från början
till slut: man bröt vanligt urberg
som sedan transporterades bort för att bli
en atombomb. Det var allt. Enklaste
propaganda!
|
Vladimir
Putin som ung i DDR
|
*
Eftersom det
är politiskt korrekt överallt att tro
att atombomber fungerar, anger historikerna 1949-2023 att
Wismut AG hjälpte Stalin att bygga sin atombomb.
På 50-talet varnade svenska staten alla svenskar
att de kunde atombombas när som helst av Stalin och
att det gällde att vara beredd och orädd. Ren
bluffpropaganda
det med. Wismut AG bluffen fortsätter efter 2016 i
Tyskland- numera sanerar man nerlagda gruvor där
ingen uran fanns till höga kostnader. Bluffen med
atombomben får inte avslöjas
2023!
Natten 12/13e
augusti 1961 byggde Östtyskland Berlinmuren med
taggtråd på toppen och alla östtyskar
blev instängda tills de var fyllda 65, då de
kunde få resa utomlands ett par dagar som
pensionärer om de ville. När man, t.ex. fyllde
20 gratulerades man att det bara var 45 år dit. Men
så fick man inte skämta. Motstånd och
flykt var inte att tänka på eftersom man kunde
bli satt i fängelse eller skjuten. Omvärlden
reagerade knappast.
På 1960-talet
var författaren Franz Kafka som skrev på tyska
populär igen i DDR även om han var död 40
år tidigare. Bättre sent än aldrig.
DDR-medborgarna läste en del av hans verk:
Processen, Slottet, Amerika och Förvandlingen, etc,
och det var alltid samma historia. Huvudpersonen K virrar
runt hos myndigheter à la DDR, på slott och
i utland och försökte något, men vet ej
vem han egentligen är och var. Sedan blir han
skalbagge och ingen märker det. Och så
dör han och kastas på sophögen. Det
diskuterades våren/sommaren 1968 i Prag,
Tjeckoslovakien och DDR, dvs de som upplever demokratisk,
tysk socialism och fredligt, tyskt umgänge mellan
alla länder borde väl inte ha problem? Det
resulterade i att USSR, Polen, Ungern och Bulgarien den
21 augusti 1968 invaderade Tjeckoslovakien med 100
pansardivisioner för att upprätthålla
ordningen.
I DDR, som bara
tittade på vad som hände i Prag, för att
upprätthålla samma ordning på hemmaplan
hos, bl.a. skämtmakare och andra kritiker som
rapporterades av hundratusentals IM, hade DDRs
socialistiska enhetsparti, SED, tidigt skapat ett
Ministerium för Statssäkerhet, MfS, SED:s
svärd och sköld, där
80.000
välbetalda, våldsbenägna,
auktoritära byråkrater/folkpoliser höll
reda på alla
100.000-tals
välbetalda IM som sedan höll reda på
fattiga befolkningens 18 millioner. Där fanns
också >10 000 andra välbetalda
byråkrater/spioner som arbetade i Väst
så att Östtyskland visste att de kunde
säga att de var bättre än Väst
på alla områden. Det fungerade bra. Var
femtionde östysk - en inte särskilt hemlig elit
- var engagerad att upprätthålla politisk
terror organiserad av MfS - på uppdrag av
DDR:s kommunistiska ledning.
När
Tjeckoslovakien invaderades augusti 1968 var det
många i DDR som protesterade, inkl. barn till
nomenklaturamedlemmar. Nomenklaturan hade naturligtvis
1949/68 uppfostrat sina barn att vara goda kommunister,
dvs enbart tycka vad ledningen meddelade, men det hade
barnen glömt. Barnen fick sättas i
fängelse och föräldrarna omplaceras till
mindre viktiga poster.
*
Varje år
arresterades sedan >20 000 östtyskar för att
de dumt nog inte nickade med utan drömde om att
flytta västerut och sattes i finkan ett par år
där de misshandlades av sadistiska
fångvaktare. Dessa politiska fångar
tvingades arbeta i fängelset för
minilöner, bl.a. för svenska
företag. Många politiska fångar hade
barn som sattes i barnhem
för att senare i vissa fall tvångsadopteras av
barnlösa partikamrater. 75 000
barn
lär ha skilts från sina föräldrar
på detta vis under 40 år DDR.
En profitabel
variant var att arrestera östtyskar med
tillgångar i form av antikviteter i sina hem och
anklaga dem för skattefusk. Alla antikviteter
beslagtogs av MfS och såldes sedan i Väst
medan ägarna dömdes till fängelse. Sedan
kunde fångarna säljas till Väst - ren
slavhandel - av Östtyskland. De stackars
antikvitetsägarna befann sig plötsligt
utblottade i Väst medan DDR fått dubbelt
betalt.
Efter mer än
20 års hemliga kontakter beslöt de öst-
och västtyska nationssdelarna december 1972 att
upprätta officiella kanaler (och officiellt
bekräfta Tysklands delning i två stater),
så att tyskarna kunde umgås lättare utan
risk att skjutas ihjäl vid
gränsövergång. Det var signalen som ledde
till Sveriges diplomatiska erkännande av
DDR, som sedan blev medlem av FN. Sverige tyckte
att det var riktigt att misshandla och döda
politiska motståndare, etc.
Redan efter en
vecka bröt DDR:s gangsterregering mot de
ingångna avtalet med förbundsrepubliken
Tyskland, eftersom starka fraktioner i DDR inkl. MfS elit
var emot klassfienden i Väst och det dröjde
tills maj 1974 då representanter och kontor kunde
installeras officiellt för parterna i Bonn
respektive Östberlin. DDR godkände senare
både Helsingforsavtal och FN:s regler för
mänskliga rättigheter av alla slag men
bröt konsekvent mot dem, eftersom övriga
FN-medlemmar inte brydde sig.
DDR-medborgare som,
t.ex. ansökte om utresa blev förföljda av
MfS och Stasi och ofta fängslade och misshandlade.
De hemliga kontakterna fortsatte därför till
1989. I Stockholm var DDR:s ambassad, 100% MfS, mest
känd som ett langarnäste där svenska
DDR-sympatisörer och partikamrater kunde hämta
billig, skattefri sprit och cigaretter mot kontant
betalning.
*
Evangeliska kyrkan
i Tyskland hade problem. Östtyskland tillät den
och kontrollerade allt mha infiltration och hemliga IM,
men kyrkan i öst hade ekonomiska problem. De kunde
lösas om kyrkan i väst donerade
råämnen till Östtyskland! Om kyrkan
donerade för en million västDmark, så
betalade östtyska staten en million östmark
till kyrkan där. Det hemliga avtalet godkändes
m.h.a, av en östtysk advokt. Till slut
donerade Västtyskland råämnen till
ett värde av1 400 millioner D-mark till
DDR.
USA noterade att
kyrkan diskuterade med östtyska gangsters. Det ledde
till att USA kunde få tillbaka en amerikansk pilot
som störtat i USSR i utbyte mot en rysk spion
fångad i USA. Utbytet skedde via en bro mellan DDR
och Västberlin och ordnades av samma advokat som
hjälpte kyrkan. Det gick alltså att göra
affärer med DDR.
Mellan 1963 och
1989 sålde DDR nästan 34 000
politiska fångar och mottog drygt 3 400
millioner DM i ersättning, dvs DM 100 000 per
fånge. Hela affären sköttes av samma
advokat som hjälpte kyrkan donera råämnen
och USA att få tillbaka sina spioner. Av
humanitära skäl skulle väst betala
för frigivande av oskyldiga personer som arresterats
av MfS gangsters. Det gick naturligtvis inte att redovisa
officiellt att DDR:s säkerhetspolis arresterade och
torterade folk som sedan den kommunistiska regeringen
sålde som slavar till klassfienden i Väst
sedan 1963 (och sprit till svenska kamrater) för att
undvika ekonomisk kollaps av den fredliga, demokratiska,
socialistiska arbetar- och bondestaten redan på
1970-talet. Eftersom slavhandeln (och spritlangningen)
var hemlig och utan kvitton spreds korruption och
skattefusk överallt i öst och väst.
Personer som var insyltade i denna kriminella,
omoraliska, hemliga och inhumana människohandel har
senare, för att skydda sig och sina vänner,
naivt angett att de arbetade för demokrati och
frihet. De förstod nog att de bara stödde
och förlängde ett omänskligt, kriminellt
system grundat på terror och ofrihet i DDR, men de
blev ju rika på kuppen - den drivande kraften. De
flesta friköpta tvingades tiga om hur de lyckades
lämna DDR. De trodde att de underlättade
framtida affärer.
Skall man
ärligt försöka förhandla med
diktaturer (som knappast förväntas hålla
löften, mm. >30% av världens länder
är ju diktaturer!) måste allt inklusive
ekonomiska transaktioner redovisas öppet. Annars
bara underlättar man för dikaturen att
överleva och terrorisera sina medborgare.
Hemlighållande och demokrati är
oförenliga. Bara en bråkdel av alla
politiska fångar i DDR hade turen att
säljas. Systemet var godtyckligt och enda syfte var
att hjälpa makthavarna och nomenklaturan i DDR att
behålla sina privilegier, mha den generösa och
rika klassfienden i Väst.
*
En
av de konstigaste händelserna i DDRs korta historia
gäller västtyskan Ulrike
Meinhof
(f.34) och hennes Röda Armé.
Kommunistpartiet,
KPD, var förbjudet i Västtyskland, men 1958
meddelade västtyskan Ulrike
Meinhof
att hon blivit medlem i tyska KPD redan 1956. Hon hade
kunnat bli medlem i östtyska partiet SED, men det
gjorde hon inte. Ulrike Meinhof var redaktör och
journalist för en liten månadstidning
"konkret" med upplaga 20 000 som hade startats av och
finansierats av FDJ i DDR! I denna tidskrift hade Meinhof
jämfört/förolämpat Västtysklands
försvarsminster Strauss med Hitler
och förlorat ett tryckfrihetsmål i en domstol
om det.
En dag intervjuade
redaktör Meinhof en tysk terrorist, herr
Baader (f.43), som 1968 tuttat på ett varuhus i
Frankfurt i protest mot något och som
fängslats i Västberlin. De skulle ge ut en bok
tillsammans!
Intervjun
ägde rum utanför fängelset 1970 och
slutade med att Meinhof och hennes beväpnade
medhjälpare befriade terroristen Baader och
att en person omkom under skottlossningen. Hur Meinhof
och hennes beväpnade vänner lyckades lura
Baaders bevakning är oklart. Det hela verkade
uppgjort att skapa oro.
Baader hade
börjat sin karriär under 60-talet med att
stjäla en motorcykel och köra den utan
körkort. Pappan hade dött i kriget. Mamman hade
aldrig gift om sig. Vi, som tyckte att man inte
borde stjäla motorcyklar och att man borde ha
körkort vid bil och mckörning, var
borgerliga svin fick vi höra.
1972 arresterade
alla inblandade i fritagningen och en
rättegång organiserades i Stuttgart som
saboterades av de anklagade på otaliga sätt.
De anklagade var nu "revolutionärer" sa de
som inte behövde följa borgerliga
uppföranderegler, etc.
Meinhof begick
(sic)
1976 självmord i sin fängelsecell och 1980
hittades hennes medanklagade döda i samma
fängelse. Allt mycket mystiskt. Senare har det visat
sig att blaskan "konkret" finansierades av SED i
Östberlin, dvs Honecker, Mielke, Wolf & Co, dvs
DDR understödde terrorism, mha en Röd
armé i Västtyskland.
*
Sverige
erkände DDR/Östtyskland 1972 och statsminister
Olof Palme gjorde flera statsbesök för att
besiktiga statssocialism, planekonomi,
gränsbevakning med automatiska gevär och
minfält, våld, terror, inte träffa
politiska fångar, mm. Palme korresponderade
med Honecker om frigivning av kvinnor som ville gifta sig
med svenskar. Kanske Sverige kunde lära sig
något? Ett vänskapsförbund
Sverige-DDR
bildades också tidigt, 1956, av svenska
socialdemokrater (!) med en biskop i spetsen i slutet
1989. Biskopen trodde att han hjälpte kristna
östtyskar men han var bara okunnig och dåligt
påläst som många svenskar var och
är. DDR var idealstaten, eller åtminstone en
nation på god väg att förverkliga
idealet. Dess humanitära brister var sekundära
och kunde lösas med pengar. ”Det finns inga
politiska fångar i DDR! Berlinmuren,
taggtråden och den minerade gränsen är
ett skydd mot hotfulla angrepp från
väst!” trumpetade förbundet. Sverige
klagade aldrig på att grannlandet
Östtyskland/DDR hade politiska fångar,
godkände prickskytte på folk som tog sig
över gränsen, idkade ren slavhandel,
understödde terrorism, mm, eftersom det var
politiskt korrekt att inte bråka med
grannen.
Birgitta
Almgren
har skrivit böcker om DDRs verksamhet i Sverige, nu
senast 2021! Enligt henne får hon inte ange namnen
på de inblandade som måste skyddas!!
*
Östtyskland
var känd som en bra idrottsnation. Anledningen var
bl.a. statligt organiserad doping och rena
kroppsförändringar av
>20.000
östtyska, kvinnliga idrottare mellan 8 och 30
år 1970-1989. Kroppsförändringar?!
Vissa ovetande unga sportstalanger fick åldras
långsamt medan musklerna fick växa snabbare
med medicinska manipulationer av olika slag, etc, osv.
Många östtyskor presterade naturligtvis bra
ett tag, pga alla gifter de ovetandes tvingades stoppa i
sig och kroppsliga manipulationer de utsattes för,
och blev världs- och olympiska mästare, men de
flesta (alla!) blev sjuka och invalidiserade för
livet senare. Allt har naturligtvis tystats ner
senare.
Enligt egna,
officiella uppgifter hade Östtyskland världens
elfte bästa ekonomi 1989, när landet blev
bankrutt eller gick i konkurs. Det var ren
lögn alltsammans. Hela landet var
nerkört i botten. Vägar och hus var trasiga.
Inget av värde fanns i stor sett kvar. I delstaten
Sachsen var >30 000 områden, nästan 4% av
hela ytan, nersmutsade av miljögifter som bara
spritts av opportunistiska företagsledare. Ett par
hundra partisekreterare och toppbyråkrater och
40 000 opportunister i SED kunde inte ljuga ihop
allt längre och klarade inte av ens vinna val, mha
fusk.
17 juni 1987
beslöt DDRs ledning att avskaffa dödsstraffet!
40 000 politiskt fängslade DDR-medborgare var
dömda att i värsta fall avrättas och det
hotet fungerade inte längre. Nu gällde
"amnesti", så DDR kunde säga att inga
politiska fångar fanns. Det fungerade inte
heller.
*
1987-1989 gjorde
Folket uppror. Utländska media rapporterade
sedvanligt knappast eftersom de var rädda att
anklagas för inblandning i DDR:s inre
angelägenheter. Många trodde det gick att
reformera DDR men 1990 upphörde DDR/Östtyskland
att existera och blev del av förbundsrepubliken
Tyskland. Det östtyska folket lyckades fredligt
befria sig själva från den av Stalin
etablerade diktaturen, naturligtvis, mha det faktum att
Sovjetunionen själv höll på att kollapsa
och inte kunde ingripa i DDR. Förbundsrepubliken
Tyskland tyckte att man skulle bränna upp alla
MfS-akter men det stoppades.
Fast DDR kollapsade
nog redan 1979 då MfS-medarbetaren WS hoppade av i
Västberlin. WS hade med sig en lista över alla
DDR:s spioner i Västtyskland. Det orsakade panik hos
MfS i Östberlin som genast försökte kalla
hem sina tusentals spioner (med familjer/barn) som hade
arbetat i Väst i åratal. Ett flertal lyckades
fly tillbaka till DDR, där de upptäckte att det
inte var så lustigt längre och sämre
än i Väst. Andra arresterades i Väst som
de spioner de var med allt vad det innebar. Tyvärr
tystades skandalen ner på båda sidor (media
ombads att inte rapportera!), så att folket fick
vänta till 1989 att DDR-systemet skulle ta slut.
Det var tydligen ok
att spionera på, skjuta på och fängsla
och terrorisera 100 000-tals östtyskar litet hur som
helst och droga ner
10.000-tals
idrottare, eftersom sedan 1990 bara att 20 tal
östtyska MfS och SED byråkrater dömts
för allvarliga brott i samband med 40 års
östtyskt gangsterstyre och stalinistisk terror
1949-1989. En anledning är att brotten
preskriberades efter 15 år, dvs 2004, och att
förbundsrepubliken fördröjde utredningar
och juridisk behandling under tiden. Ett fåtal
västtyskar som av olika skäl hjälpte DDR
under 30 år har dömts för
landsförräderi till fängelse ett par
år.
100.000-tals
f.d. östtyskar lider fortfarande med allvarliga
psykiska problem, pga detta. Inga skadestånd har
utbetalats.
*
Sverige hade alltid
goda förbindelser med sitt södra grannland och
angav aldrig att det handlade om ett helt
kriminellt land, som man kunde göra
affärer med när det passade, t.ex. sända
svenska vapen och ammunition till krigförande
länder som Indien via Impex AG, Rostock. DDR var ju
fredligt land tyckte Sverige. Att de sände vidare
vapen till krigförande länder, anade man inte,
fast lasten gick på samma, svenska fartyg hela
vägen. Man delade vinsten! Typiskt svenskt
alltså.
Sverige lärde
sig att ett land kunde terrorisera sina egna
medborgare utan minsta risk.
Mera om
DDR!
