|
|
|
|
Heiwa Co/Anders Björkman konstaterar med tacksamhet att uppgifter i boken 'Katastrofutredning' äntligen uppmärksammats av flera riksdagsledamöter som den 4 februari 2002 har gjort följande granskningsanmälan till Konstitutionsutskottet: Till Konstitutionsutskottet Granskningsanmälan Angående Sveriges bundenhet av IMO-resolutionen A. 849(20) m a a kritiken mot haverikommissionens slutrapport rörande m/s Estonias förlisning Passagerarfärjan m/s Estonia förliste på Östersjön under sin färd mellan Tallin och Stockholm natten till den 28 september 1994. Minst 852 människor omkom. Haverikommissionens (JAIC) slutrapport överlämnades 1997 och har alltsedan dess varit föremål för stark kritik från såväl svensk som internationell expertis, framför allt i avseende på dess bristfälliga beskrivning av fartygets orimligt hastiga sjunkförlopp. Sverige har genom underskrift godkänt IMO-resolution A. 849(20) - som rör utredning av sjöolyckor - innan JAIC avlämnade sin slutapport och därmed till dels implementerat den i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor. Den aktuella IMO-resolutionen har också implementerats i EU-lagstiftningen genom direktivet 1999/35/EC, där hänvisning till IMO-resolutionen sker i artikel 2(p) och därefter detaljbehandlas i artikel 12. I proposition 2000/01:137 (framlagd i maj 2001) föreslogs direktivet implementerat i svensk lagstiftning. Med denna proposition och SFS 2001:875-879 kan IMO-resolution A.849 anses ha inkorporerats i svensk rätt. I den åberopade resolutionens §13 anges bl a att ..."states should reconsider their findings". Resolutionen inskärper inledningsvis också vikten av noggranna analyser av sjöolyckor till förebyggande av nya och främjande av sjösäkerheten. Paragraf 18 i förordning 1990:717 förskriver bl a att "en undersökning som avslutats får återupptas om det kommer fram nya omständigheter som kan antas ha betydelse för utredningsresultatet". En undersökning kan i och för sig återupptas utan förnyade dykningar till fartyget och utan att störa den pålysta gravfriden kan nytillkomna fakta granskas. Ett nytt sådant faktum är t ex de av Statens Kriminaltekniska Laboratorium konstaterade tjugotalet manipulationer av det dokument som intogs i JAIC:s slutrapport och som intygade att m/s Estonia ansågs sjövärdig timmarna innan hon avseglade på sin sista resa från Tallin. Sedan haverikommissionens slutrapport presenterades har därutöver rests flera andra frågetecken rörande enskildheter i dess innehåll:
Med hänvisning till vad som ovan anförts anmäler vi för KU:s granskning huruvida den svenska regeringen och det föredragande statsrådet verkat för ett fullgörande av de förpliktelser som IMO-resolutionen A.849(20) ålägger den svenska staten i ljuset av de nya fakta och omständigheter som framkommit efter JAIC:s slutrapport rörande m/s Estonias förlisning. Stockholm den 4 februari 2002 Henrik S Järrel (m) Rolf Åbjörnsson (kd) Lars Ångström (mp) Kenth Skårvik (fp) Heiwa Co har redan i juni-juli 2000 meddelat statsrådet Mona Sahlin och regeringen att Sverige är skyldigt enligt svensk lag att bedöma nya uppgifter efter den officiella utredningens slut! Konstitutionsutskottet har naturligtvis bett Regeringskansliet/Statsrådsberedningen/rättschefen Per Virdesten (tel 08-405 4849) att kommentera anmälan, vilken i sin tur den 14 februari 2002 bad Näringsdepartementet utföra arbetet. Den 26 februari 2002 angav statsekreteraren Gun Eriksson ett yttrande (dnr SB2002/1751) över KUs granskningsärende 2001/02.39 med sina kommentarer. Gun Eriksson anger inledningsvis att "regeringen genom beslut den 19 april 2001 (dnr N2000/5564/TP m.fl.) tagit ställning till en rad fakta och omständigheter som fördes i framställningar om en ny utredning av M/S Estonias haveri". Dessa fakta och omständigheter är t.ex. de av Heiwa Co angivna uppgifterna till Mona Sahlin och Bo Wallin under år 2000. Enligt Heiwa Co har regeringen naturligtvis aldrig tagit ställning till de nya uppgifterna - regeringen har enbart förlitat sig på sjösäkerhetsdirektör Johan Franson, expert Michael Huss och SHK-chef Ann-Louise Eksborg, som avfärdar alla Heiwa Cos uppgifter som varande utan intresse, vilket regeringens (Mona Sahlin's) ställningstagande grundas på. Gun Eriksson parafraserar sedan att "I beslutet konstaterar regeringen att (JAIC's) rapport och haveriförlopp är i stora drag riktiga och att de omständigheter och alternativa förlopp som lades fram inte stöds av de fakta som finns om haveriet". Som den uppmärksamma läsaren själv kan konstatera stämmer inte detta. Mona Sahlin meddelar i sitt beslut den 19 april 2001 att "(JAIC) lämnade sin slutrapport i december 1997. Det har därefter inte framkommit några nya omständigheter som tyder på att haveriförloppet på något väsentligt sätt avviker från det som beskrivs i rapporten (sic) . Det finns därför inte skäl för att vidtaga någon åtgärd i syfte att få till stånd en ny haveriutredning. Framställningar om att tillsätta en ny utredning bör därför avslås". Gun Eriksson konstaterar dock själv i sin skrivelse att "Min uppfattning är således att det inte framkommit några nya omständigheter av sådan betydelse att haveriundersökningen borde ha tagits upp på nytt". Skriver Johan Franson Gun Erikssons promemoria? Vem statsekreteraren Gun Eriksson är, känner inte Heiwa Co, men eftersom hon anger sin personliga uppfattning till rättschefen Per Virdesten borde någon ta reda på detta. Heiwa Co tror inte alls att statssekreteraren Gun Eriksson själv skrivit sitt yttrande. Syntax, ordval, etc. luktar Johan Franson lång väg och det är en viss logik i det. Johan Franson är regeringens spökskrivare sedan 1994 om allt som gäller 'Estonia'. Det är alltså inte Styrelsen för psykologiskt försvar, SPF, som har skrivit Gun Erikssons brev (Johan Franson är spökskrivare för SPF också). Gun Eriksson (Johan Franson?) kommenterar sedan de fakta och omständigheter som anges i KU-anmälan. Det manipulerade hamnstatsprotokollet Beträffande det manipulerade hamnstatsprotokollet anger Gun Eriksson att "det finns inte något kontrolldokument som har officiell status eller som upprättades av behöriga myndigheter för att intyga fartygets skick". Det manipulerade hamnstatsprotokollet (supplement no. 223 i slutrapporten) signerat av A. Valgma, Head of National Ship Inspection Department, skulle istället vara ett 'blankettset från en hamnstatskontrollundervisning' (sic) med svenska lärare från svenska Sjöfartsinspektionen och elever från estniska National Maritime Board/National Ship Inspection Department. Varför någon skulle ha förfalskat detta har Gun Eriksson inga synpunkter på. Inte heller varför dokumentet finns med i slutrapporten. Bakgrunden till 'blankettsetet i utbildningssyfte' är annars att två av Sjöfartsverkets inspektörer från Malmö - Åke Sjöblom och Gunnar Zahlér - utförde en regelrätt hamnstatskontroll av 'Estonia' den 27 sepember 1994 och fann ett stort antal fel med resultat att 'Estonia' befanns icke sjövärdig. Det simulerade händelsförloppet Beträffande det simulerade händelsförloppet enligt navigationssimulatorn vid Sjöbefälsskolan i Kalmar konstaterar Gun Eriksson bara att det sägs "inte att det skulle ha varit något officiellt uppdrag till skolan eller att skolan har tagit fram uppgifterna". Gun Eriksson säger sedan att Hans Rosengren var medlem av JAIC och lektor vid Sjöbefälsskolan, "vilket kan vara förklaringen till att just denna navigationssimulator har använts". Vad Gun Eriksson inte fattar är att en navigationsdator naturligtvis inte kan användas till att plotta ett händelsförlopp av ett krängande och sjunkande skepp i storm utan maskinkraft. Gun Eriksson har inte heller noterat att det inte finns ett enda bevis för det påstådda händelseförloppet att konstruera plotten. Att det simulerade händelsförloppet är en förfalskning av just Hans Rosengren och Michael Huss (se ovan) vet tydligen inte Gun Eriksson. Att rektor Rolf Zeberg vid Kalmar Sjöbefälsskola själv anser att en ny utredning är nödvändig sägs inte. IMO resolution A.849(20) och svensk lag (1990:712) Vad beträffar IMO resolution A.849(20) och svensk lag (1990:712) konstaterar Gun Eriksson bara att "det inte framkommit några nya omständigheter eller bevis (om hamnstatsprotokoll och händelseförlopp, mm) som leder till att Sverige på grund av internationella åtaganden eller nationell författning skulle eller borde återuppta utredningen av M/S Estonias förlisning. Inte heller i övrigt har några sådana omständigheter eller bevis framkommit som ger anledning till att av olycksförebyggande eller andra säkerhetsskäl återuppta utredningen". Gun Eriksson har tydligen inte följt riksdagsdebatten den 13 december 2001 och och den logiska konsekvensen är att vi inte kan lära oss ett dyft mera om Estoniaolyckan - i olycksförebyggande syfte eller av andra säkerhetsskäl. Allt är enligt Gun Eriksson klart som kristall. Det ekar Johan Franson! "Sammanfattningsvis kan alltså sägas att Sverige enligt min (sic) uppfattning har fullgjort sina förpliktelser enligt såväl IMO-resolutionen som enligt nationell lagstiftning", avslutar Gun Eriksson (Johan Franson?) sitt yttrande. Gun Eriksson har gjort sitt! Den 5 mars vidarbefordrade rättschef Per Virdesten Gun Erikssons promemoria till KU med tillägget att expeditionschef Dag Ekman (tel. 405 1220) är kontaktperson (med Johan Franson). Gun Eriksson har gjort sitt! Konstitutionsutskottet offentliga bedömning av anmälan skedde den 3 april 2002 och förhöret av Mona Sahlin kan ses och höras http://195.17.40.107/~rasken/ms_estonia/ESTONIA-NYHETER.html . Riksdagen skulle senare - slutet av maj 2002 - göra förtroendeomröstning om Mona Sahlin följt svensk lag vid behandlingen av Estoniautredningen: Konstitutionsutskottets betänkande den 30 maj 2002 om ovan! Advokat Per Björkman har en del funderingar om KU-förhöret: Debattinlägg rörande Estonia Härförleden ägde ett KU-förhör rum med Mona Sahlin angående Estonia. Hon hade därvid möjligheterna att räta ut en del frågetecken, bl.a. rörande det s.k. hamnstatsprotokollet. Hon svarade entydigt att protokollet enbart var ett undervisningsmaterial som helt saknade betydelse och ej syftade till att styrka Estonias sjövärdighet. Det var flera olika personer som hade skrivit olika saker på de olika papprena ingående i ett blankettset. Det var inga manipulationer och det var inga nyheter för regeringen. Det låter ju betryggande. Ändå inställer sig nya frågor. Några av de påstådda och av Statens Kriminaltekniska Laboratorium, SKL, bekräftade manipulationerna avsåg namnunderskriften med namngiven estnisk fartygsinspektörs namn och den engelska översättningen på den estniska sjöfartsmyndigheten. Är det trovärdigt att man i utbildningssyfte undervisar och tränar att skriva en annan persons namnteckning och olika benämningar på en engelsk översättning av den estniska myndigheten? Och vidare, om det nu är en undervisningshandling utan betydelse enligt regeringen, varför i hela fridens dar publicerades den i slutrapporten om Estonias förlisning? Det görs en referens till handlingen ifråga, som alltså enligt regeringen inte är officiell och saknar betydelse, i anslutning till att haverirapporten anger att eleverna gjorde en ingående hamnstatskontroll under överinseende och instruktioner av två svenska sjöfartsinspektörer. Övningen dokumenterades i ett protokoll enligt internationella regler "En kopia av detta protokoll är inkluderat i supplementet". Någon avsikt måste ha funnits med att enbart inkludera en sida av det kontroversiella protokollet som enligt regeringen saknar betydelse? Om det saknar betydelse borde det naturligtvis i en seriös haverirapport inte ha infogats eller så borde det ha gjorts ett tillägg av innebörd att protokollet finns i flera olika varianter med olika texter, olika namnteckningar och olika benämningar på den engelska översättningen av estniska sjöfartsmyndigheten. Detta bekymrar dock inte den svenska regeringen som menar att dokumentet ifråga helt saknar betydelse. Regeringen har ej haft några överväganden varför ett betydelselöst dokument infogas i slutrapporten som exempel på hur en noggrann, "thorough" enligt slutrapporten, hamnstatskontroll genomförs. Den "hamnstatskontrollövningen" var inte mer "thorough" än att de olika eleverna, enligt den svenska regeringen, skrev olika namnteckningar för en namngiven estnisk sjöfartsinspektör och skrev olika engelska översättningar. En del av dokumentet ifråga har infogats i rapporten uppenbarligen för att ge sken av att Estonia var sjövärdig när Estonia lämnade Tallinns hamn kvällen den 27 september. Mona Sahlin bekräftade under KU-förhöret att Estonia inte var sjövärdig när hon sjönk "på det sätt hon gjorde". Emellertid är det inte klarlagt varför hon sjönk så snabbt. Regeringen har lämnat särskilt uppdrag till Styrelsen för Psykologiskt Försvar att försöka finna svaret på frågan varför Estonia sjönk så snabbt. Om Estonia sjönk "på det sätt hon gjorde" är det inte troligt att hon var sjövärdig när hon lämnade Tallinns hamn. Det finns, numera, ingen dokumentation som styrker att så var fallet sedan protokollet reducerats till en icke officiell övningshandling. Av detta borde man dra slutsatsen att det finns allvarliga brister i slutrapporten avgiven 1997. Men icke så enligt Mona Sahlin, utan var de stora olikheterna i de olika varianterna på hamnstatsprotokollet kända för regeringen, liksom att det inte är manipulationer som fastställts av SKL, när regeringen fattade sitt beslut den 19 april 2001 att det inte behövdes någon ny eller kompletterande utredning av olycksorsaken. Om det inte vore så förtvivlat många människor som dödades p.g.a. av katastrofen skulle man nästan kunna tro att KU-förhöret var en extravariant på TV-såpan Rederiet. I sammanhanget får man inte heller glömma bort de lögner som levererats av vissa JAIC-ledamöter, t ex den medgivne lögnaren Olof Forssberg. Mona Sahlin uppgav också vid KU-förhöret att det fanns en stor och bred uppslutning bland "tekniker" att ny utredning ej erfordras. Var finns alla dessa sjösäkerhetsexperter och -tekniker, som inte varit inblandade i JAICs arbete direkt eller indirekt, som ansluter sig till JAICs slutsats varför Estonia förliste? Om denna breda och stora uppslutning finns så vore det väl enkelt att förklara varför Estonia sjönk så snabbt! Regeringens agerande medför att man blir mycket betänksam beträffande svenska statens och dess myndigheters syn på sjösäkerhet. Är det förenligt med god sjösäkerhetsstandard att ta in delar av helt betydelselösa övningshandlingar från en undervisning i en allvarlig slutrapport, som föregåtts av lögner, rörande en olycka som medförde ett omfattande spill av människoliv? Naturligtvis inte. Genom att Mona Sahlin insisterar att det inte finns något fog för att ifrågasätta JAIC:s slutrapport sanktioneras systemet med att ta in betydelselösa undervisningshandlingar i haverirapporter vilket är synnerligen illavarslande. Det förbättrar definitivt ej sjösäkerheten. Mona Sahlin insisterade vid KU-förhöret också att olyckan, där ett mycket stort antal svenska medborgare dödades, ej är en enskild svensk angelägenhet. Regeringen för ut dubbla budskap. Detta påverkar sjösäkerheten i svenska vatten negativt. Per Björkman Till
Katastrofutredning
|
Här kan t ex nämnas SMHI:s konstaterande av det
osannolika i att våghöjden i allmänhet -
som JAIC påstår - kunde utvecklas så
mycket under den korta tid som förlöpte
från att det började blåsa upp till dess
att fartyget sjönk att vågorna frekvent skulle
kunnat slå in på bildäck flera meter
ovanför vattenlinjen.