'att det inte hade framkommit några omständigheter som visade att haveriförloppet på något väsentligt sätt hade avvikit från det som beskrevs i den för Estland, Finland och Sverige gemensamma haverikommissionens (JAIC:s) slutrapport.'
Riksdagens Trafikutskott, november 2001
Appendix 11
Riksdagens Trafikutskott november 2001
Krav på ny eller fortsatt utredning av M/S Estonias förlisning framfördes i motionerna 2000/01:T622 av Tom Heyman (m), 2000/01:T631 av Rolf Åbjörnsson och Ulla-Britt Hagström (båda kd), 2000/01:T647 av Lars Ångström (mp), 2001/02:T374 av Henrik S Järrel (m) och 2001/02:T548 av Lars Ångström m.fl. (mp, s, m, kd, fp). I samtliga dessa motioner framhölls att den gemensamma haverikommissionens (JAIC:s) slutrapport har en rad allvarliga brister som påtalats av nationell och internationell expertis. Orsakerna till haveriet har enligt dessa motioner inte klarlagts.
Tom Heyman framhöll i sin motion också att en ny utredning bör ledas av IMO eller någon annan internationell organisation. I de båda motioner som Lars Ångström stod bakom, som enda respektive första namn, underströks bl.a. att fartygets hastiga sjunkförlopp inte fått någon förklaring och måste studeras ytterligare. Samma krav återfanns i Henrik S Järrels motion, i vilken det också framhölls att en ny utredning kan behöva omfatta dykningar i undersökande syfte till vraket och att sådana i sin tur förutsätter beslut från svensk, estnisk och finsk sida om att häva gravfriden inom haveriområdet.
Trafikutskottet beslöt att rekommendera avslag på samtliga förslag. Trafikutskottets medlemmar har tydligen inte läst Heiwa Cos hemsida.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på en ny utredning av M/S Estonias förlisning. Utskottet hänvisar till att regeringen i april i år avslagit framställningar med samma krav. Därvid hade regeringen konstaterat
att det inte hade framkommit några omständigheter som visade att haveriförloppet på något väsentligt sätt hade avvikit från det som beskrivs i den för Estland, Finland och Sverige gemensamma haverikommissionens slutrapport om förlisningen.
Vid samma tillfälle hade regeringen också givit Styrelsen för psykologiskt försvar i uppdrag att insamla och sammanställa uppgifter med anknytning till M/S Estonias haveri samt med utgångspunkt i en sådan faktabank tillhandahålla allmänheten information och besvara frågor om förlisningen.
Jämför reservation 15 (kd), (mp) och Tom Heyman (m).
...
Regeringens överväganden och beslut ifråga om en ny utredning av förlisningen
Av propositionen framgår att regeringen den 19 april 2001 fattade flera beslut med anknytning till M/S Estonias förlisning ... . Samma dag beslöt regeringen sålunda att avslå framställningar från vissa intressegrupper och enskilda personer med krav på en ny utredning av förlisningen. I detta beslut konstaterade regeringen
att det inte hade framkommit några omständigheter som visade att haveriförloppet på något väsentligt sätt hade avvikit från det som beskrivs i den gemensamma haverikommissionens (JAIC:s) rapport.
... Utskottets ställningstagande Som framgår av redogörelsen för regeringens överväganden och beslut i fråga om en ny utredning av förlisningen har regeringen den 19 april 2001 beslutat avslå framställningar därom. Regeringen konstaterade i sitt beslut att det inte hade framkommit några omständigheter som visade att haveriförloppet på något väsentligt sätt hade avvikit från det som beskrevs i den för Estland, Finland och Sverige gemensamma haverikommissionens (JAIC:s) slutrapport. Beslutet föregicks både av ett remissförfarande och av ett flertal informations- och samrådsmöten med företrädare för riksdagens samtliga partier.
Ordförande, Monica Öhman (s), Vice ordförande, Sven Bergström (c), Ledamöter; Per-Richard Molén (m), Jarl Lander (s), Hans Stenberg (s), Karin Svensson Smith (v), Johnny Gylling* (kd), Tom Heyman* (m), Krister Örnfjäder (s), Lars Björkman (m), Monica Green (s), Inger Segelström (s), Stig Eriksson (v), Tuve Skånberg* (kd), Birgitta Wistrand (m), Mikael Johansson* (mp), Kenth Skårvik** (fp). Suppleanter; Claes-Göran Brandin (s), Jan-Evert Rådhström (m), Christina Axelsson (s), Lisbet Calner (s), Sture Arnesson (v), Magnus Jacobsson* (kd), Lars Elinderson (m), Anita Jönsson (s), Jeppe Johnsson (m), Berndt Sköldestig (s), Leif Jakobsson (s), Lars Ohly (v), Lars Gustafsson (kd), Elizabeth Nyström (m), Gunnar Goude (mp), Viviann Gerdin (c), Elver Jonsson (fp), Per Westerberg (m), Fredrik Reinfeldt (m), Helena Hillar Rosenqvist (mp), Nils-Erik Söderqvist (s), Lena Sandlin-Hedman (s), Eva Flyborg (fp). * har reserverat sig
mot TU's betänkande - se nedan. |
En majoritet >85% av ovanstående riksdagsledamöter har tydligen inte ännu läst boken Katastrofutredning men det är ju aldrig för sent. De har tydligen istället tagit intryck av Mona Sahlin och Björn Körlof som den 30 oktober 2001 meddelat Trafikutskottet att regeringen i ett beslut konstaterat
att det inte hade framkommit några omständigheter som visade att haveriförloppet på något väsentligt sätt hade avvikit från det som beskrivs i den gemensamma haverikommissionens (JAIC:s) rapport.
Det upprepas tjatigt tre gånger i betänkandet, trots att motsatsen anges i fyra motioner av fem olika partier! Riksdagens uppgift är att granska regeringens beslut och vad det grundats på.
Regeringens beslut grundas i detta fall på förfalskade uppgifter från ett manipulerat remissförfarande.
Det var tydligen ett av Björn Körlofs sista uppträdanden som GD för SPF. Sedan avgick han från den posten. Både Körlof och Sahlin glömde igen att ange att Sverige har signerat internationella konventioner som kräver utredning av nya fakta om marina haverier.
Två gånger nämns att regeringens beslut har föregåtts av ett remissförfarande som omfattade uppgifterna i boken Katastrofutredning. Bara två myndigheter har de facto tillfrågats av regeringen - Statens Haverkommission och Sjöfartsverket. Haverikommissionen författade den förfalskade slutrapporten och Sjöfartsverket bistod med förfalskade uppgifter. Ingen svensk myndigheter har någonsin varit i kontakt med författaren vars uppgifter var föremål för remissbehandling. Samma myndigheter vägrar också konsekvent att besvara förfrågningar och olyckan och förslag till förbättrad sjösäkerhet. Istället har Statens Haverikommission i media beskyllt författaren för att vara ointelligent, ovetenskaplig och oresonlig. Motsvarande finsk myndighet har i svensk TV beskyllt författaren att försöka störta finska regeringen! Sjöfartsverkets (Johan Franson) inställning har publicerats i FinansTidningen i mars 1999:
"Björkman har med på gränsen till manisk energi bombarderat omvärlden med sin i grunden konspiratoriskt grundade uppfattning om haverikommissionen och förlisningens orsaker. ...
Företrädare för svensk sjösäkerhet, däribland jag (Johan Franson, sjösäkerhetsdirektör, Sjöfartsverket), väljer att syssla med annat, som vi bedömer som väsentligare för sjösäkerheten, än att debattera med Anders Björkman".
Uppgifterna i Katastrofutredning kan ju knappast missförstås - trots det hävdar regeringen
att det inte hade framkommit några omständigheter som visade att haveriförloppet på något väsentligt sätt hade avvikit från det som beskrivs i den gemensamma haverikommissionens (JAIC:s) rapport,
trots att JAIC inte ens beskrivit varför fartyget sjönk! Regeringen hävdar att alla nya uppgifter i stort sett stöder det officiella haveriförloppet, trots att t.ex. Agnefs uppgifter om överlevandes uppgifter avgivna efter olyckan totalcensurerats.
En annan fråga är ju vad Riksdagens Trafikutskott har med Estonia's förlisning och sjösäkerhet att göra och varför det skall uttala sig - i ett budgetbetänkande - hur Riksdagen skall besluta om motioner i frågan. Att 85% av Trafikutskottet anser att Sverige skall strunta i internationella konventioner är olycksbådande.
Trafikutskottet tycks istället tro att Styrelsen för psykologiskt försvar kan besvara de frågor som motionärerna ställt vilket också upprepas tre gånger i betänkandet. Styrelsen för psykologiskt försvar har ju av regeringen uppdragits att besvara de frågor som ställs om Estoniaförlisningen i boken Katastrofutredning.
I detta uppdrag ingår också
att, med utgångspunkt i det händelseförlopp som beskrivs i JAIC:s slutrapport, komplettera faktamaterialet med ett exempel på hur fartyget i sjunkförloppets slutskede kan ha vattenfyllts.
Det är emellertid omöjligt. Det beskrivna olycksförloppet är 100% förfalskat och det är fysiskt omöjligt att rekonstruera det förloppet.
Tyvärr svarar inte Styrelsen för psykologiskt försvar (engelsk text) på brev. Man hänvisar istället till Lyssenko (engelsk text)! En säger en person - Disa Byman - ej anställd av SPF utan egen konsult - sitter i dagarna och sorterar uppgifter som eventuellt kan besvara frågor om Estoniautredningen/olyckan och hur fartyget i sjunkförloppets slutskede kan ha vattenfyllts. Samma Byman som skrev SPF rapporten 'Att kommunicera med drabbade människor' - ett sällsynt obehagligt dokument fyllt av halvsanningar och undanglidningar. Byman har naturligtvis inga kunskaper om varför fartyg flyter och sjunker.
Frågan kvarstår
Frågan varför inte Riksdagen kan be en oberoende sjösäkerhetsteknisk expertgrupp att granska de nya uppgifterna om Estonia's förlisning kvarstår. Sverige har skrivit under internationella konventioner att nya uppgifter skall granskas korrekt, sakligt och opartiskt med klara motiv och slutsatser av teknisk expertis - inte i ett suspekt remissförfarande organiserat av regeringen.
Orsaken till regeringens manipulationer är naturligtvis att ledningen för Statens Haverikommission (gd Ann-Louise Eksborg) och Sjöfartsverket (gd Jan-Olof Selén och sjösäkerhetsdirektör Johan Franson) var med om att manipulera Estoniautredningen. Alla tre fick sina ämbeten av regeringen efter olyckan - sannolikt enbart med detta i tankarna. De har därefter konsekvent angivit felaktiga och missledande uppgifter om Estonia och olyckan. I princip har Eksborg och Franson inte sagt ett sant ord om Estonia sedan de tillträdde sina poster. Ett stort antal andra ämbetsmän och tekniska experter har tvingats spela med. Eksborg vet inget om olycksutredningar och Franson inget om sjösäkerhet. Däremot vet de hur man manipulerar dessa frågor. Styrelsen för psykologiskt försvar har aldrig reagerat.
Hedersamma reservationer mot TU's förslag
Nedan ur TUs protokoll från utskottsmötet:
MOTIONER OM ESTONIAMikael Johansson (mp) yrkar att motioner om Estonia inte skall behandlas i avsnittet Sjöfart i TU:s budgetbetänkande 2001/02:TU1 utan i ett särskilt betänkande under våren 2002.
Utskottet beslutar att motionerna skall behandlas i budgetbetänkandet.
Anmäls skiljaktig mening av
Johnny Gylling (kd), Tom Heyman (m), Mikael Johansson (mp) och Magnus Jacobsson (kd).
Vidare följande reservation ur betänkandet:
Ny utredning av M/S Estonias förlisning (punkt 35) av
Johnny Gylling (kd), Tom Heyman (m), Tuve Skånberg (kd) och Mikael Johansson (mp).Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:T458 samt bifaller delvis motionerna 2000/01:T622, 2000/01:T631, 2000/01:T647 och 2001/02:T374.
Ställningstagande
Som framhålls i motion 2001/02:T458 har den för Estland, Finland och Sverige gemensamma haverikommissionens (JAIC:s) slutrapport om förlisningen en rad allvarliga brister som äventyrar trovärdigheten i hela utredningen. Det finns ett antal besvärande frågetecken som en seriös utredning måste kunna ge svar på. Dessa gäller bl.a. sjövärdigheten, sjunkningsförloppet, dokumenterade hål i fartyget, vittnesmål från överlevande och filmmaterial från fartygets botten.
En oberoende granskning av slutrapporten behövs enligt vår mening för att öka klarheten i orsakerna till Estonias förlisning. Endast härigenom kan rätt åtgärder vidtas i syfte att så långt möjligt förhindra att en liknande tragedi inträffar igen.
Det är inte bara Sveriges rykte som sjöfartsnation som fått sig en allvarlig törn genom den bristfälliga Estoniautredningen. Om mindre seriösa sjönationer upplever att man inte längre ser så allvarligt på sjösäkerhetsregler och haveriutredningar kan det få förödande konsekvenser för internationell sjöfart och sjösäkerhet. I förlängningen riskerar den bristfälliga utredningen, och en politisk ovilja att skapa ökad klarhet, att urgröpa medborgarnas förtroende både för ansvariga myndigheter och för den parlamentariska demokratin. Ledamöterna i Sveriges riksdag har ett stort ansvar för att vända denna utveckling.
Det finns därför en stor vinst i att låta en oberoende expertgrupp studera relevansen i den kritik av JAIC:s slutrapport som framförts av svensk och internationell expertis. Gruppen bör lägga fram förslag om vad som kan göras för att skapa ökad klarhet i de fall där kritiken anses vara befogad.
---
Flerpartimotion
Motion till riksdagen 2001/02:-mp959 ML
av Lars Ångström m.fl. (mp, s, m, kd, fp)
Estonia
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta en internationell expertgrupp studera relevansen i kritiken av utredningen som framförts av svensk och internationell expertis.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att gruppen bör lägga förslag på vad som kan göras för att skapa ökad klarhet i de fall där kritiken anses vara befogad.
Inledning
Estoniakatastrofen den 28 september 1994 kostade troligen 852 människor livet. Av dessa var 551 svenska medborgare. Det gör Estonias förlisning till den värsta civila sjökatastrofen som drabbat svenska medborgare någonsin.
För den framtida sjösäkerheten är det helt avgörande att orsakerna till förlisningen såväl som händelseförloppet blir klarlagt. Vet man inte varför och hur katastrofen kunde ske, kan man heller inte dra rätt slutsatser eller vidta korrekta åtgärder för att samma katastrof inte skall kunna ske igen. Därför finns det reglerat i sjölagen att vid en fartygsförlisning ska en sjöförklaring avges. Avsikten är att samla fakta som kan förklara olycksförloppet.
Allt av betydelse skall utredas
I 8§ anges följande: Alla förhållanden som kan antas ha medverkat till händelsen eller vara av betydelse från sjösäkerhetssynpunkt skall utredas. Utredningen sker genom förhör med fartygets befälhavare och de medlemmar av besättningen och andra personer som antas kunna lämna någon upplysning i saken. Handlingar eller föremål som antas kunna tjäna till upplysning skall granskas.
I 15§ anges följande om vittnesuppgifter: Var och en som har hörts skall bekräfta sin berättelse med ed, om inte laga hinder möter eller rätten i övrigt med hänsyn till omständigheterna finner att ed inte bör avläggas. Rätten skall före förhöret upplysa den som skall höras om hans skyldighet att avlägga ed och om edens vikt. Ed som avses i andra stycket har denna lydelse: "Jag N.N. bekräftar och försäkrar på heder och samvete att jag har sagt hela sanningen och intet förtigit, tillagt eller förändrat. " Polismyndighet kan i vissa fall bistå med utredningshjälp.
I sådana fall stipuleras i 19§ att: För polismyndigheternas utredningar gäller bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken.
Ingen sjöförklaring - IMO-konventioner ej följda
Någon sjöförklaring av ms Estonia har dock aldrig avgivits. För speciellt svåra olyckor gäller särskilda mer omfattande bestämmelser som reglerar Statens Haverikommissions arbete. I Estonias fall tillsattes en internationell haverikommission (JAIC) med ledamöter från Sverige, Finland och Estland. Den kom att sakna folkrättslig status, den tillämpade inte nationella regler, vare sig svenska eller andra, inte heller följde den de aktuella internationella IMO-konventionerna. I realiteten kom den internationella haveri-kommissionen att fungera som tre separata utredningar.
Motstridiga vittnesmål
Den svenska delen hade därvid speciellt ansvar för just vittnesupptagningar. Den speciella ledamot som knutits till kommissionen just för vittnesmålen blev dock, av kommissionens ordförande, uttryckligen förhindrad att genomföra sin uppgift. Endast ett fåtal av besättningen hördes av kommissionen, inga passagerare fick lämna några uppgifter och inga förhör hölls under ed. De avgivna vittnesmålen är i många fall helt motstridiga, något som slutrapporten inte kommenterar. Den internationella haveri-utredningen präglas också av att sakna metodik och saknar spårbarhet i materialet för de slutsatser som dras.
JAIC:s slutrapport presenterades efter 8 uppskov, den 3 december 1997. JAIC:s hävdar att Estonia var sjövärdig och sjönk till följd av att vågor slog loss bogvisiret som därvid drog ner bogrampen så att vatten kom in på bildäcket så att färjan sjönk.
Sjunkförloppet ej klargjort
Huvudinvändningen mot JAIC:s haveriscenario är att fartyget omöjligt kunde sjunka på så kort tid som 25 minuter om det endast kom in vatten på bildäcket. Estonia skulle snabbt ha slagit runt och förblivit flytande upp och ned. Idag medger även haveri-kommissionens förre ordförande att man inte lyckats klarlägga sjunkningsförloppet.
Såväl regeringens ansvarige minister Mona Sahlin som haverikommissionens nuvarande ordförande Ann Louise Ekborg har under 2001 också medgivit, tvärtemot vad som fastslås i JAIC:s slutrapport, att fartyget inte var sjövärdigt. Underkännandet av JAIC:s slutrapport, den kanske viktigaste haveriutredningen i svensk historia, kommer inte från några få utan är omfattande och framförd av internationellt och nationellt respekterade organisationer och experter.
Sveriges Fartygsbefälsförening har genom dess VD Christer Lindvall skrivit,"...hela den samlade sjöfartsvärlden ... har en annan uppfattning än Haverikommissionen. Det är inte ett fåtal experter som framfört kritik, praktiskt taget hela den samlade sjöfarts-världen både nationellt och internationellt har en annan uppfattning än den som redovisats av IHK. Det går inte bara att bemöta denna kritik med tystnad. Vi måste få veta sanningen."
Internationella Transportarbetare Federationen har vid två tillfällen skrivit till regeringen och krävt en ny utredning. Dess ordförande Mark Dicksson har bland annat skrivit "... haverikommissionens arbete var en politisk uppgörelse, mer intresserad av att blidka stora ekonomiska intressen, än att identifiera omständigheterna kring haveriet".
Kritik mot JAIC:s utredning har också framförts av den samlade svenska expertisen på sjösäkerhet, däribland från Chalmers i Göteborg, Kungliga Tekniska Högskolan och SSPA, i samband med en remissomgång. Samtliga anser att en ny eller kompletterande utredning måste göras för att skapa klarhet i Estonias förlisning. Professor Anders Ulvarsson på Chalmers formulerar bland annat kritiken så här: "JAIC (har) fört fram vilseledande information om fartygets skick inför sista resan..." och att "allvarliga brister i JAIC:s slutrapport äventyrar trovärdigheten i hela utredningen".
Besvärande frågetecken
Det finns ett antal besvärande frågetecken som en seriös utredning måste kunna ge ett svar på.
- Sjövärdigheten: Många tidigare vittnesuppgifter har lämnats som tyder på icke oväsentliga problem med fartygets sjövärdighet bland annat i samband med den hamnstatskontroll som genomfördes timmarna före Estonias sista resa. Slutrapporten lämnar inga förklaringar i detta avseende utan hävdar att farttyget var sjövärdigt.
- Sjunkningsförloppet: Om det endast kom in vatten uppe på bildäcket, varför kantrade inte fartyget och slog runt på grund av instabilitet? Hur kunde fartyget sjunka så snabbt om det endast kom in vatten på bildäcket? Slutrapporten lämnar ingen förklaring på detta.
- Dokumenterade hål i fartyget: Det finns ett flertal fotografier på hål av olika storlek i fartyget. Har de uppkommit i samband med förlisningen och har de haft något med sjunkningsförloppet att göra eller inte? Slutrapporten lämnar ingen förklaring till detta.
- Vittnesmålen: Förutom att JAIC:s ansvarige för vittnesmålen förhindrades utföra förhör med nyckelvittnen så känner ett stort antal överlevande inte igen beskrivningarna i JAIC:s slutrapport i relation till sina egna upplevelser. Slutrapporten lämnar ingen förklaring till dessa.
- Filmmaterialet: Filmmaterial från fartygets botten har dokumenterat skrap- och deformationsmärken. Slutrapporten ger ingen förklaring till detta.
Förhindra en liknande tragdi
Vi vill understryka att det viktigaste skälet till att öka klarheten i orsakerna till Estonias förlisning är att kunna vidta rätt åtgärder så att det om möjligt kan förhindras att en liknande tragedi inträffar igen. Detta har inte gjorts. Skulle en SAS jumbojet tappa en vinge och störta så duger det inte att konstatera att en vinge lossnade så att planet störtade. Ingen skulle drömma om att en minister eller ett parlament skulle försvara en sådan utredning med att i stora drag stämmer slutsatsen om att en vinge lossnat så att planet störtade.
Urgröpt förtroende
Det är inte bara Sveriges rykte som sjöfartsnation som fått sig en allvarlig törn genom den bristfälliga Estoniautredningen. Om mindre seriösa sjönationer upplever att sjösäkerhetsregler och haveriutredande inte längre ses så allvarligt kan det få förödande konsekvenser för internationell sjöfart och sjösäkerhet. Detta problem har Internationella Transportarbetare Federationen särskilt påpekat för regeringen. I förlängningen riskerar den bristfälliga utredningen och en politisk ovilja att skapa ökad klarhet att urgröpa medborgarnas förtroende både för ansvariga myndigheter och för den parlamentariska demokratin. Ledamöterna i Sveriges riksdag har ett stort ansvar för att vända denna utveckling. Det finns en stor vinst i att låta en internationell expertgrupp studera relevansen i kritiken av utredningen som framförts av svensk och internationell expertis. Gruppen bör lägga förslag på vad som kan göras för att skapa ökad klarhet i de fall där kritiken anses vara befogad.
---