"Nu ropar kallet än en gång.
Det gäller allt. Stå bi!
Låt mänskoandens väktarsång
i mörkret ljuda fri."Anders Österling "Klara"
1.44 Desinformation om 'Estonia' i svenska media. Anders Hellberg - DN. Anders Jörle - Statens Kärnkraftsinspektion, Thorbjörn Larsson, Mats Bergstrand, Hans Bergström ...
Detta kapitel diskuterar den journalistiska bevakningen (sic) av Estoniautredningen. Inget medium, varken tidningar, radio eller TV, som borde ha rapporterat korrekt, har undgått att smittas av det trauma som olyckan medförde och som lett till en märklig undfallenhet hos journalister att kritiskt granska alla utsagor som meddelats från Kommissionen. Normala journalistiska arbetsmetoder var tydligen inte tillämpbara.
Media har aldrig tydligt meddelat att utredningen var hemlig/privat och att allt utredningsmaterial var sekretessbelagt.
Allt vad Kommissionen påstått har rapporterats utan att journalisten närmare funderat över rimligheten i det som framförts eller begärt bevismaterial. Allt har man svalt och fört in i spalterna obearbetat, som ovedersägliga bevis på allvarliga fel och brister på, speciellt, visiret. Det finns många exempel på desinformation i Estoniautredningen som medierna befordrat till folket från Kommissionen och som påpekats i tidigare kapitel. Dagens Nyheter, t.ex., har kritiklöst publicerat allt vad Forssberg, Stenström och Kommissionen meddelat utan att ställa kritiska frågor. Mer om detta längre ner i kapitlet.
Ytterst få i journalistiken ägnade tid åt eftertanke och analys,90 och avvikande åsikter fick tydligen inte framföras. Trosrörelsen stoppade alla tvivlare, Estoniaolyckan hade orsakats av visiret och vatten på bildäcket i överbyggnaden. Andra orsaker, läckage i skrovet under vattenlinje t.ex., det kunde ingen tro på, och så är det ju fortfarande, sex, tio år senare, åtminstone officiellt. Den offentliga lögnen får inte punkteras, även om den är helt orimlig 1.1.
Icke önskvärd information har regelmässigt undanhållits svenskarna under dessa år. Vanliga tvivlare eller experter har sällan fått lov att framföra sina synpunkter och fakta, det finns många som kan omvittna det motstånd de mött. Att tvivla på Kommissionens utsagor, det är värre än att svära i kyrkan, otrogna och icke-troende har misstänkliggjorts på olika sätt, ibland öppet, ibland i det fördolda. Grindvakterna, det finns åtminstone en på varje medium av betydenhet i landet, har alltid arbetat effektivt. Kommissionens teser får inte ifrågasättas, den information man delat ut, speciellt slutrapporten, får inte granskas. Därför har consensus rått praktiskt taget över hela linjen. 'Estonia' sjönk, pga vatten ovanpå bildäcket i överbyggnaden, basta, även om det var orimligt. Visiret längst fram i överbyggnaden trillade av innan slagsidan uppstod. Basta! Rampen rycktes upp, etc., etc. Att åtta vågor skulle ha krossat allt på bildäcket och vält 'Estonia' upp och ned på en minut fick man inte rapportera.
Livräddningsutrustningen och säkerhetssystemen ombord var officiellt i perfekta skick, etc även om stackars livrädda människor fick kasta sig i det iskalla havet och rädda sig bäst de kunde.
Journalisterna har spelat med, och spelat över. Media har proppat chockade människor fulla med en helt osannolik olycksorsak, så att media senare inte kunde backa.
Att i detta sammanhang tala om en fri press är inte möjligt.
De stora mediernas chefer kan inte, får inte, vill inte stöta sig med de makthavare de umgås med och är beroende av, och underchefer traskar patrullo. Åsikter som avviker från den överenskomna sanningen har inte många chanser att nå fram.91
Smörgåsnissarna
Vi har alltför många desinformatörer i den svenska journalistkåren, eller smörgåsnissar som Cecilia Steen Johnsson på DN kallar dem. De serverar det som läggs på brickan utan att titta efter vad som döljs inunder. Det finns smörgåsnissar av olika valör, alltifrån landsortstidningens redaktör som också sitter i fullmäktige, till de som springer främmande makts ärenden. Alla i den kategorin är inte medvetna om vems intressen de främjar, alla är inte heller avlönade, men några får belöningar. Det handlar inte om journalister som köptes av Sovjet på den tiden, utan det är västsidan som har värvat egna megafoner bland svenska journalister och opinionsbildare. Nätverken byggdes upp i Västeuropa efter sovjetisk modell på 60-talet, när vänstervinden i västvärlden blev för kraftig för de amerikanska underrättelsetjänsterna. För dem handlade det om att vinna slaget om själarna i Europa, därför byggde man kontaktnät inom praktiskt taget alla samhällssektorer. Genom inflytelseagenterna får de anknutna och pålitliga journalisterna tillgång till information som annars skulle vara svår att få tag i, desinformation givetvis också. Sådant bygger man en framgångsrik karriär på i den svenska medievärlden, som reporter eller kolumnist. Detta går inte att verifiera i dokument, har Cecilia Steen Johnson sagt i samband med alla ubåtsincidenter under främst 80-talet och hur dessa har rapporterats. Ändå har hon valt att lägga fram ovan antydda synpunkter, bl a i TCO:s bok 'Massmedia som megafon' och i flera tidningsartiklar (som författaren baserar ovan uppgifter på - han har lånat det mesta).
Författaren noterar t.ex. att svenska regeringens presschef 1994, Lars Christiansson, 1.3, 1.4, 4.4 och 4.5, satt med i regeringens s.k. krisgrupp i september 1994, då man beslöt att skylla hela olyckan på 'konstruktionsfel' av visiret och dess lås utan ett enda bevis. Lars Christiansson meddelade naturligvis dessa uppgifter till media, t.ex. Anders Hellberg - se nedan - som naturligtvis publicerade dessa. Samme Lars Christiansson sitter sedan med i Styrelsen för Psykologiskt Försvars, SPF, styrelse, som den 19 april 2001 fick regeringens uppdrag att skapa en 'faktabank' som (inte?) skulle besvara utestående frågor om 'Estonia's förlisning. Cirkeln är alltså sluten - en person som var med om att meddela en falsk olycksorsak 1994 utses 2001 att skapa en 'faktabank' som skall försöka besvara frågor kring den falska olycksorsaken! Vem är Lars Christiansson? Han rekryterades av Mats Svegfors till ledarredaktionen för SvD för att vid mitten av 80-talet bli reporter. Journalister på tidningen protesterade. De var oroliga för att han inte skulle vara objektiv i sin rapportering. De fick rätt. Lars skrev om de stora säkerhetsfrågorna i världspolitiken, känvapen, missilutplacering, osv. alltid utifrån USA:s perspektiv. Han var och är en fanatisk USA-anhängare, fanatisk anti-kommunist och en manipulatör av Guds nåde. Han har egentligen aldrig gjort någon hemlighet av att han skriver ur ett myndighetsperspektiv, så det var helt följdriktigt att han blev presschef i Bildtregeringen. Lars Christiansson var nog den mest avskydda "journalist" som jobbat på SvD. En översittartyp, som såg ner på murvlarna på verkstadsgolvet, och hade sina lojaliteter gentemot Makten.
En annan journalist, Yrsa Stenius, är i samma båt 1.4. I oktober 1994 skrev hon artiklar i Aftonbladet som stödde förslaget att 'Estonia' inte skulle bärgas, så att man inte kunde fastställa olycksorsaken ordentligt. 2001 sitter hon i SPF:s styrelse. Det hela är ganska beklämmande.
Anders Hellberg
Ett typiskt exempel på desinformation i media är den som Dagens Nyheters reporter Anders Hellberg bidragit till och som bl.a. resulterade i boken 'Katastrofkurs' (20) utgiven i mars 1996 tillsammans med Anders Jörle. Författaren tog vid ett tillfälle upp hans namn i en diskussion han hade med en journalist om ubåtskränkningarna på 80-talet:
"Ja, den jäveln, han var ju värre än det värste sovjethatare inom marinen. Han företrädde alltid den mest extrema myndighetslinjen",
kom det spontant.
Hellbergs bok om 'Estonia' fick stor spridning eftersom det då, 1996, fanns ett stort behov av information om olyckan som inte framkommit i press och TV och allmänheten trodde att boken var en fri granskning av olyckan. Boken innehåller dock många vilseledande och felaktiga uppgifter som bara kan ha kommit från Kommissionen. Att Anders Hellberg och även Anders Jörle tog del av hemligstämplat material om 'Estonia' är klart, men de fick bara se vad uppgiftslämnarna ville att de skulle se.
Anders Hellberg har sagt offentligt (i FinansTidningen) att han inte haft tillgång till
"en mängd hemligstämplade förhör och annat arbetsmaterial",
som hans kritiker påstår, när han tillsammans med Anders Jörle 1995/6 skrev sin bok om Estoniaolyckan.
På sidan 63 i boken (20) citerar Hellberg/Jörle ordagrant ur ett brev från den tyska expertgruppen till Kommissionen av den 27 oktober 1995. Kommissionen hade då i praktiken slutfört sina undersökningar. Brevet registrerades den 2 november 1995 hos Svenska haverikommissionen, SHK, och hemligstämplades enligt svenska sekretesslagen SL 8:6. Det blev offentligt den 9 mars 1998, 29 månader senare. Brevet var hemligt när Hellberg skrev sin bok.
På sidan 64 i boken (20) heter det:
"... låt oss nu börja med att studera Kommissionens och varvets synpunkter helt förutsättningslöst: Båda parter är överens om att 'Estonia' havererat och sjunkit därför att stora mängder vatten kommit in på bildäck. Detta har kunnat ske eftersom visiret ramlat av och i fallet dragit ner den vattentäta rampen till öppet läge. Nu stod bildäcket helt öppet. Enligt haverikommissionen, vilket heller inte ifrågasätts av varvet, är det enorma mängder vatten som kommit in på bara några minuter när rampen väl står öppen. Michael Huss på Tekniska Högskolan, expert i kommissionen, räknar med att 2 100 ton vatten har kommit in på bildäck på sex minuter. Men där slutar enigheten."
Huss beräkning att 2 100 ton vatten kom in på bildäck på sex minuter och sedan skulle ha kapsejsat - slagit runt och flutit upp och ned (sic) - meddelades Kommissionen i en tiosidig rapport (12) daterad 950104, vilken registrerades den 9 januari 1995 hos SHK 1.9. Den hemligstämplades omedelbart som arbetspapper och blev offentlig den 4 december 1997. Huss har meddelat att han inte uttalat sig för utomstående, vilket innebär att Hellberg på något sätt fått tillgång till Huss hemligstämplade rapport i arkivet.
Att det rör sig om just den rapporten visas av att Huss senare - i supplement 522, odaterat men troligen från 1996 - ändrade sig till att det tog 28 minuter att få in 2 000 ton 1.9. I slutrapporten - figur 13.2 - bestämmer sig kommissionen för 8 minuter. Huss hänvisar i supplement 522 också till en finsk rapport - supplement 523 - där det på sidan 9 talas om ett vatteninflöde på 1 500-2 000 ton per minut, det vill säga: fartyget borde ha slagit runt efter högst 1,5 minuter. Så inte ens i Kommissionen var man överens om några sex minuter.
Vad beträffar synpunkterna från varvet under 1995 kan sägas, att den tyska expertgruppen aldrig hävdat att
"'Estonia' havererat och sjunkit därför att stora mängder vatten kommit in på bildäck".
Dess ståndpunkt framgår av följande brev och rapporter till Kommissionen 1.22:
1) Brev (51 sidor) daterat 14 augusti 1995,
2) Rapport (16 sidor + 11 sidor bilagor) ingiven till Kommissionen vid möte i augusti 1995,
3) Brev (10 sidor) daterat 27 oktober 1995 (det ovan nämnda) samt
4) Brev (6 sidor) daterat 22 januari 1996.
Alla fyra dokumenten hemligstämplades enligt SL 8:6 av SHK och offentliggjordes först den 9 mars 1998.
Varvet har inte sänt några andra brev eller rapporter till Kommissionen under denna tid. Det framgår av materialet att tyskarna inte kände till Huss beräkningar.
Den tyska gruppen uppger ingenstans att visiret skulle ha ramlat av och i fallet dragit ut ombordkörningsrampen på 'Estonia'.
Istället presenteras uppgifter om visirets konstruktion och skick, vilka inte togs med i slutrapporten (5). Bland annat visar tyskarna att vågkrafter knappast kunde ha slagit sönder lås och gångjärn på visiret, om inte underhållet var eftersatt. Hellberg redovisar dessa argument på sidorna 64-73 i sin bok (20).
Varvets uppfattning om Hellberg/Jörles bok uttrycks på sidan 4 i ett brev (87 sidor + bilagor) av den 22 juli 1996 till Kommissionen, registrerat den 2 augusti och hemligstämplat som de övriga av SHK, offentliggjort den 6 mars 1998. I brevet (sid 76) menar sig den tyska gruppen kunna visa att 'Estonia' fick slagsida klockan 01.02, medan visiret inte kan ha fallit av före kl. 01.15 (om visiret drog med sig rampen sägs inte). Det innebär att slagsidan enligt varvets uppfattning inte kan ha orsakats av att visiret föll av. Brevet innehåller också uppgifter om att skeppet var läck innan slagsidan.
Slutligen - Hellberg-Jörle refererar själva i sin bok till 'Varvets egen haveriutredning sid 5' i fotnoten på sid 89 i (20). Det gäller akt B125** i Estoniaarkivet 1.22 som hade belagts med Sekretess enligt SL 8:6 t.o.m. mars 1998! När Hellberg skrev sin bok - mars 1996 - hade varvet inte publicerat någonting utan enbart skrivit till Kommissionen som hade hemligstämplat rubb och stubb.
Hellberg med näsan i hemligstämplade papper och ...
Anders Hellberg har alltså haft tillgång till hemligstämplat material - bland annat Huss rapport från januari 1995 (skriven november/december 1994) och det tyska brevet från den 27 oktober 1995. Eftersom tyskarna inte i skrift och knappast muntligen förklarat sig överens med Kommissionen om någonting, måste Hellberg ha fått det intrycket på annat sätt, förslagsvis genom samtal med svenska kommissionsledamöter som delade den tyska uppfattningen att fartyget var illa underhållet, men ville tona ned kritiken mot olycksscenariot. Hellberg har också i sin bok (20) citerat valda delar ur protokollen med förhör av överlevande. Dessa var hemligstämplade till den 4 december 1997 och inte ens tillgängliga för tyskarna.92
Att Hellberg rapporterat ett annan antal räddade än Kommissionen har beskrivits i 1.41. Om det rör sig om olycksfall i arbetet eller om Hellberg faktiskt fick sina uppgifter från Kommission, som senare, i sin tur, ändrade dem i (5) är ouppklarat. Stackars Hellberg utnyttjades av Kommissionen - han fick titta i hemligstämplade rapporter - och anade inte att de var förfalskade. Och skrev rappt i DN.
Hellberg förklarar sig november 2000
Anders Hellberg intervjuades av Börge Nilsson i tidningen Journalisten den 15 november 2000:
"(Hellberg) stönar högljutt när han hör kritik från riksdagsmän om mediernas bevakning av turerna kring Estonia. Tidigare har han kritiserats av bland annat Knut Carlqvist i Finanstidningen."Jag är så oerhört trött på att bli påhoppad jämt och ständigt för att gå regeringens ärenden eller haverikommissionens eller vems ärenden det nu är jag ska ha gått",säger han.
En sökning i Dagens Nyheters artikelarkiv visar att Hellberg slagit fast att haverikommissionens representanter haft egna nationella intressen att försvara.
"Frågan har inte blivit vad som verkligen hände denna fruktansvärda septembernatt på Östersjön för två och ett halvt år sedan, utan vad de tre ländernas kommissionsmedlemmar kunnat enas om egentligen hände",skrev han i en analys den 27 maj 1997.
Och fortsatte:
"Risken finns nu att ’Estonia’-kommissionen går in i ett Palmesyndrom, där ingen total sanning någonsin kommer fram”.Han har också rapporterat att anhöriga och det tyska Meyervarvet som byggde Estonia hävdat att ett hål i skrovet skulle ha sänkt färjan och inte ett brustet bogvisir som haverikommissionen sagt. Skillnaden är betydelsefull för skuldfrågan – berodde haveriet på konstruktionsfel, slarv i underhållet eller något annat?
Nu kontaktas Anders Hellberg ofta av personer som har nya eller vidareutvecklade teorier om hur det gick till när Estonia havererade. Men att ytterligare lansera sådana är inte motiverat, säger han.
Anders Hellberg tror inte på explosionsteorierna, eftersom en sprängning skulle ha blivit så förödande i ett stålskrov att ingen ombord kunde ha missat den.
"Då går det inte att hävda att någon hört bara några smällar. Därför är det inte sannolikt att det varit någon explosion. Men det är inte så att jag avskriver något för att jag vet hur ett stålskrov fungerar. Jag säger: Ge mig bevis"!I allhelgonahelgen, den 5 november (2000), skrev Anders Hellberg i Dagens Nyheter om uppgifterna från Gregg Bemis och Jutta Rabe att två metallbitar från Estonias skrov, visat sig bära spår av en explosion sedan de undersökts av två tyska institut.
Artikeln toppade sidan fem i DN. Samma nyhet toppade SvD, GP, Ekot, Aktuellt och TV4 Nyheterna.
"Om ett antal opartiska personer säger att där finns spår av en explosion, så får man se på det. Det är därför vi skrivit så stort om det, för att man inte kan säga att det är lögn. Men så länge det inte finns några bevis är det min skyldighet som reporter att påtala det",säger Anders Hellberg.
Likadant är det med filmbilder från vraket som visar en gul rektangel fäst på skrovet. De har av bland annat det tyska varvets utredare Werner Hummel förklarats som en odetonerad sprängladdning.
"De har pekat på några suddiga bilder och sagt: det här måste vara en sprängladdning. Varför? Det är ju påhittat alltihop. Det är något som konspirationsteoretiker har hittat på",
säger han och hänvisar till att finsk polis undersökt bogvisiret och inte hittat några spår efter sprängmedel.
Hellberg har i DN beskrivit de olika nationella intressen som haverikommissionen bevakat. Men han har svårt med konspiratoriska teorier om att rapporten skulle vara medvetet undermålig i syfte att skydda svenska myndigheter från kritik:
"Det har jag väldigt svårt att tro. Det fungerar inte så i Sverige. Det tror jag de flesta journalister håller med om",säger Anders Hellberg".
Journalist Börge Nilsson svalde Anders Hellbergs såpbubblor. Man erinrar sig:
"Kanhända är han redan bränd och dömd
- gavs kanske ingenting av vikt att leta.
Kanhända slumrar han en dag berömd
som dessa döda. - Man kan aldrig veta."Nils Ferlin "Från Klara kyrkogård" (ur Kejsarens papegoja)
Ge mig bevis!
Författaren till Katastrofutredning har gett kejsarens trötta papegoja Anders Hellberg 1996-2001 alla bevis som presenteras här i boken. Hellberg eller DN har inte ens tackat för uppgifterna. DN Debatt (Mats Bergstrand) säger att det är utrymmesbrist. Det är slött av dessa ärelystnadens gulbleka, krypande slavar!
Under 1997 publicerade dock media ett stort antal kritiska artiklar månaderna innan slutrapportens publicering. Det verkade som om man ville ta udden ur ytterligare kritik mot slutrapporten när den skulle publiceras.
Den slutliga frågan är:
Varför var det nödvändigt att desinformera om en sjöolycka som 'Estonia's?
Svaret finns kanske i 4.3, 4.4 och 4.5?
Fortsatt censur
|
Intressant nog fortsatte dimridåerna 2000-2001. Bemis dykning 2.24 kritiserades i pressen innan den startade i augusti 2000. Sedan var det kritisk rapportering varje dag hur oprofessionellt dykning utfördes (utan att man hade en reporter ombord). Efter dykningen kritiserades hanteringen av de nya dykfilmerna, men - hast Du mir gesehen - besked gavs att filmerna skulle visas i estnisk och svensk TV och kommenteras av s.k. 'expert'paneler i november 2000 (inga dykare/filmare som hade gjort jobbet inbjöds - de hade arresterats på plats enligt gravfridslagen 1.19. Konstigt nog visade resp. TV-bolag aldrig det intressantaste delarna av filmerna - den stora orapporterade, men nu dokumenterade, skadan i styrbords frontskott - utan ödade tid på en kort filmsnutt tagen med ROV utan dykare av ett påstått hål i sidan 20-30 meter akterut 3.10. |
|
En uppgift varför svensk och estnisk TV inte visade skadan i frontskottet är att just den delen av filmen var slarvigt och oprofessionellt gjord enligt 'expertis'. På så vis lyckades man stoppa visningen. Bilden ovan är annars rätt klar - en barnunge kan se att den orsakats av en sprängladdning från insidan! Författaren har sett de tjeckiska filmerna i orginal. Mcket klara och bättre än Kommissionens filmer. Skadan är i ett område 5 cm bakom visirets styrbordssida! Det orsakades när visiret sprängdes loss under vatten efter olyckan. Men svenska media brassade på med uppgifter - desinformation - att Bemis filmer inte visade något nytt och så var det hotet mot den officiella utredningen temporärt avvärjt.
Thorbjörn Larsson - TV4
Författaren har senare - februari 2001 - erbjudit alla de stora svenska tidningarna kopior på bilder av den nya, orapporterade skadan med förklaringar - att explosionerna ägde rum under vatten för att lossa visiret. Ingen tidning har behagat svara. Författaren hade tillfälle att diskutera saken med högste chefen, Thorbjörn Larsson, för TV-4 som visade Bemisfilmen i november 2000 och har sedan givit denne materialet. Ingen reaktion. Thorbjörn Larsson är naturligtvis en desinformatör av Guds nåde - annars hade han aldrig blivit chef för olika dagsmediaföretag.
Anders Jörle
Anders Hellberg var inte ensam att deltaga i den officiella desinformationskampanjen i media 1994-1997. Han hade hjälp av Anders Jörle, då reporter hos Göteborgsposten. Jörle lämnade sedan journalistiken och fick att annat toppjobb 1998 där kunskap om desinformation är en absolut kvalifikation - informationschef hos Statens Kärnkraftsinspektion, SKI. Under 33 år har SKI förnekat att en allvarlig kärnkraftsolycka ägt rum i Sverige trots att det är allmänt känt att Ågesta experimentatomkraftverk utanför Stockholm höll på att explodera 1969 efter en olycka som hade kunnat sprida radioaktivt, dödligt damm över Stockholm. Vid det tillfället lyckades myndigheter och ansvariga lägga locket på och det är dessa kunskaper som används för att vilseleda allmänheten om den riktiga orsaken varför 'Estonia' sjönk.
Mats Bergstrand och Dagens Nyheter, DN Debatt - förvåning
Sommaren 1996 befann sig författaren i Sverige på semester och ombads av en nära anhörig att skriva en artikel om den pågående 'Estonia'utredningen vilket skedde. Artikeln inlämnades till DN Debatt och DN reagerade snabbt och positivt. Jodå, artikeln skulle publiceras men borde skrivas om. Författaren besökte DN en augustisöndag, när redaktionen var tom, och träffade DN Debatt redaktör Mats Bergstrand som snitsade till artikeln - den blev riktigt bra. Författaren var både smickrad och imponerad. Den 15 augusti 1996 publicerade DN Debatt (Mats Bergstrand) artikeln.
Reaktionen var omedelbar och vanhedrande - författaren var ointelligent, ovetenskaplig och oresonlig, etc., enligt Kommissionen (Forssberg och Schager) i ett TT-uttalande. Författaren blev naturligtvis tämligen förvånad - det var ju inte han det handlade om - utan 'Estonia'. I efterhand kan författaren enbart konstatera att han utnyttjades av Dagens Nyheter och dess ledning; en kritisk artikel publiceras under författarens signatur och Kommissionen tillåts avrätta författaren som ointelligent, ovetenskaplig och oresonlig. Perfekt avrättning.
Författaren bad naturligtvis om replik - DN meddelade att det var utrymmesbrist i tidningen. Författaren har senare under åtta år bett om rätt att replikera - svar utrymmesbrist. Med tanke på så mycket smörja som trycks i DN kan man knappast tala om utrymmesbrist. Naturligtvis var det hela en del i en raffinerad vilseledningskampanj.
Hans Bergström, chefredaktör, Dagens Nyheter
Författaren har naturligtvis varit i kontakt (?) med DNs chefredaktör Hans Bergström. Kontakt? Hans Bergström vägrar naturligtvis att svara. Konsekvent - år efter år. Media har absolut makt och makt korrumperar absolut. Enklast är att strunta i uppgiftslämnare och enbart publicera desinformation. I lagom portioner. Det får ju inte bli för uppenbart. Det är en chefredaktörs enda uppgift. Som i DDR 1949-1989, t.ex. Och vilka resurser som läggs ner att filtrerar 'nyheterna' och 'faktauppgifterna' i Sverige. Hans Bergström är ingen smörgåsnisse - han är hovmästaren - som bugar för hovet och knullar nissarna.
Och det är alltid försent att krypa till korset.
"Den nya tiden löper runt omkring
med skryt och skrän. - Och någon Movitz gråter.
De döda sover, märker ingenting
och intet lockar dem till livet åter."
Nils Ferlin var tydligen inspirerad av Bellmans "Epistel nr 81":
"Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frère,
Inom ett mörker sig sluter,
Hur guld och purpur i skoveln den där
byts till grus och klutar." ...
Svenska media gick definitivt till botten med 'Estonia'.
---
90 Det finns naturligtvis många undantag som framgår av citat mm i denna bok, men ingen journalist från svenska media (utom FinansTidningen Appendix 5 har någonsin intervjuat eller frågat författaren om råd eller synpunkter.
91 Emellertid fick författaren ju chansen att göra ett inlägg på DN Debatt 960815 2.1. Tack vare DN Debatt har i alla fall en oppositionell synpunkt och ifrågasättande kunnat läggas fram. Författaren har också fått in artiklar i andra tidningar - SvD, GP, FTi, Corren, SST, Hbl, etc. men de uppföljningar som borde varit journalistiskt självklara uteblev. Inte ens när Kommissionen gick ut i TT (22) i augusti 1996 och förklarade författaren personligen ointelligent, ovetenskaplig och oresonlig reagerade media. Rättningen i leden bland reportrar och nyhetschefer var perfekt, med få undantag. Författaren har aldrig intervjuats i svensk press. Ingen från Kommissionen behagade någonsin att gå i svaromål. Efter DN Debatt artikeln är också DN spalter stängda för författaren. Det verkar ha varit ett misstag av redaktör Mats Bergstrand att författarens artikel blev publicerad. När författaren i februari 1998 presenterade sin bok (1) i Stockholm på en av FinansTidningen arrangerad frukost var andra media frånvarande. Anders Hellberg var dock där enligt uppgift - författaren känner inte till hans utseende - och snodde en bok - utan att betala. Konstigt uppförande - Anders Hellberg hade gärna fått ett ex gratis utan att presentera sig.
92 Författarens slutsats är att Hellberg och Jörle, medvetet eller omedvetet (?), utnyttjats av Kommissionen för att sprida missvisande uppgifter, fast att det var bra att de rapporterade i sin bok att 140 överlevde 1.41 och inte 137 enligt (5).