Östtysklands/Tyska Demokratiska Republikens (DDR) mörka historia 1949-1990 förklarad på femton minuter och vad vi kan lära oss av det idag ... 2017

Anders Björkman - Heiwa Co - European Agency for Safety at Sea!

Home

About us

Services

Contact info

News

Order books

Assbook

 

Svenskar vet 2017 mycket litet om Östtyskland eller DDR, den tyska (o)demokratiska republiken, som var vårt grannland i söder under drygt 41 år 1949-1990. Anledningen är att svenska myndigheter och media tycker det är bäst att glömma hela skiten och Sveriges stöd av diktaturens terrorister i vanlig ordning. Här följer min personliga sammanfattning av DDR:s historia: 

Östtyskland/DDR grundades 1949 av några tyska kommunister i den av Sovjetunionen ockuperade delen av Tyskland efter andra världskriget veckan efter Förbundsrepubliken Tyskland bildades av USA, England och Frankrike. På en vecka delades Tyskland bara itu! Utan diskussion! De tyska kommunisterna arbetade på uppdrag av Stalin. De hade tillbringat andra världskriget i Moskva. Idén var att med tysk/rysk pseudovetenskaplig marxist-leninistisk statssocialism och planekonomi à la Stalins Sovjetunionen med väntetider och köer för alla varor och tjänster med fasta priser och varierande kvalitet grunda ett fredligt, arbetarvänligt land/system som var överlägset liberal kapitalism i demokratisk, västeuropeisk fattning med rörliga priser, kvalitet, arbetslöshet, bostadsbrist, mm, bla, bla, bla. Folk trodde faktiskt på den smörjan 1920 och 1950. DDR vara annars bara en byråkratisk diktatur från början till slut där ingen öppen diskussion om missförhållanden kunde ske under 40 år. En elit - 0.1% av befolkningen - med hjälp av diverse opportunister - nomenklaturan - 4.9% av befolkningen - som levde gott kunde lätt undertrycka 95% av befolkningen som fick kämpa på bäst de kunde. 1946 hade det kunnat starta helt annorlunda. Många tyska kommunister tyckte att man kunde hoppa över en period av proletär diktatur eftersom de flesta tyskar var civiliserade och bildade och hade förtroende för frihet och fria val och att socialism kunde införas i hela (!) Tyskland under demokratiska former ... utan den sovjetiska militärens närvaro! De kunde dra sig tillbaka till Polen! Tyvärr blev det inte så!

Enligt min annorlunda historieuppfattning var Stalin alltid intelligent och kompetent men ursprungligen en duktig terrorist och bankrånare som hjälpte Lenin till makten i Ryssland i oktober 1917 m.h.a. tyska och amerikanska pengar, där allt tal om en revolution var och är ren propaganda 2017. Det var bara en statskupp 1917. Av känd anledning flydde en provisorisk, rysk regering Petersburg och Lenin som gömde sig i finska Viborg kunde åka tillbaka och bara ta över och flytta styret till Moskva och snabbt eliminera borgerlig intelligentsia som råkade stanna kvar. Det var ingen revolution. Stalin tog sedan över all makt i land och parti själv 1924 och eliminerade kvarvarande oppositionen i ren maffiastil, dvs mördade sina motståndare. Stalin utnyttjade den tysk/ryska marxism-leninismens s.k. vetenskapliga idéer och propaganda som kulisser för sin rent kriminella verksamhet t.o.m 1953 och använde nyttiga idioter i alla länder som trodde på kommunismen eller socialismen och Stalin. Någon verklig socialism eller kommunism existerade naturligtvis aldrig i Sovjetunionen t.o.m 1991, då landet och den vetenskapliga marxism-leninismen plötsligt upphörde att existera. Allt var ju bara propaganda och luft som folk trodde på, t.ex. att Stalins Sovjetunionen var ett arbetarnas paradis på 1930-talet. Det var ju inte det.

Stalins mål på 30-talet var annars, precis som Hitler, att bygga upp en krigsmakt, mha egen tung industri, så att Stalin kunde militärt erövra världen på 40-talet och hjälpa proletariatet till revolution (för att stoppas av Väst efter ett lönsamt krig?). Hitler i Tyskland anade inte det när han angrep Sovjetunionen i juni 1941 och stoppades av Stalin redan i oktober 1941. Jag beskriver eländet i min personliga uppfattning av 1a och 2a världskrigen. Min världshistoria är inte den som lärs ut i svenska skolor. Jag undrar ju vilka som manipulerade den kompetente Stalin och den galne, inkompetente Hitler. Vad som hände verkar ju så osannolikt.

Cirka 10 000 medlemmar i tyska kommunispartiet, många hade barn med sig, hade flytt till Sovjetunionen under 30-talet undan Hitler. Majoriteten av dessa tyska kommunister hamnade snart, 1936-1938, i sovjetiska fängelser och fångläger! De erkände att de var spioner (!) och folkfiender (!!). Minst 2.000 avrättades eller dog av svält och sjukdom. De oskyldiga barnen hamnade på hem och uppfostrades till och blev duktiga kommunister (med få undantag) att terrorisera vanligt folk. De var bara Stalins närmaste kumpaner i Moskva som klarade sig och de var dessa rent kriminella typer och ett antal nyttiga idioter som organiserade den östtyska diktaturen 1947 och grundade 1949 staten DDR på uppdrag av Stalin.

Privat industri och jordbruk bara förstatligades, entreprenörer och välutbildade flydde och något nytänkande eller nyskapande ägde aldrig rum under 40 år. Som ersättning för lokala entreprenörer som kunde utveckla socialistiskt eller kommunistiskt näringsliv och värdeskapande, satsade DDR - helt kriminellt - på hemliga agenter och spioner som helt enkelt skulle stjäla företagshemligheter i väst som sedan skulle kopieras och utnyttjas i DDR. Vilken idiot som helst borde ha förstått att det inte leder till ekonomiska framsteg.

Redan 17 juni 1953 bröt oroligheter ut i DDR som lätt slogs ner av sovjetisk militär och pansar medan väst tittade på. Försök att ekonomiskt förbättra systemet i början av 1960-talet med riktig prissättning misslyckades eftersom det korrupta, kriminella systemet aldrig gick att förbättra. Datorer blev ju populära på 60-talet. Det var ju helt nytt. DDR och hela östblocket satsade enormt på att bli bäst och iallafall bättre än IBM. Men naturligtvis blev det hela ett fiasko som lades ner 1972. Ett nytt försök under åttitalet misslyckades också.

Det var omöjligt att utveckla ny teknologi mha terror och rädsla!

Självbetjäningsaffärer för livsmedel var en god idé. Men ej i DDR. Man fick köa för att få låna en inköpskorg vid entrén, sedan köa framför bröd, fisk, korv, grönsaker och köttdiskarna för att få en vara och sedan köa vid utgången och betalningen. Försök att packa in varor i folie misslyckades eftersom det mesta var oätligt redan innan inpackningen. Anledningen var att alla beslut skulle fattas centralt ... för folkets bästa. De centrala beslutsfattarna var dock bara intresserade av sitt eget bästa.

Flera tusen tyska kommunister som tillbringat 10-20 år i sovjetiska läger och fängelser återvände till DDR på 50-talet och teg om sina sovjetiska erfarenheter under Stalin. De belönades med höga poster i DDRs terrorapparat.

Allt i DDR var därför bara lögnaktig, gammal sovjetisk, stalinistisk propaganda som spreds av ett par hundra partisekreterare i det östtyska socialistiska enhetspartiet SED som samtidigt berikade och roade sig på medborgarnas bekostnad under 40 år med stöd av nyttiga idioter. Det fanns naturligtvis ordningsregler och förordningar men ingen rättssäkerhet som garanterade riktig frihet för medborgarna. Östtyskland var som alla kommunistiska länder en orättsstat.

Medan nästan 3 millioner personer därför flydde från DDR, lyckades partinomenklaturan med konststycket att manipulera 18 millioner östtyskar under 40 långa år med tal om fred och broderskap med hjälp av det enklaste av alla medel uppfunna av Stalin:

terrorism och rädsla.

Alla östtyska ungdomar rekommenderades, t.ex. att vara med i SEDs ungdomsförbund FDJ - Fri Tysk Ungdom - vars klubbsekreterare höll ordning på medlemmarna. Klubbsekreterarna var enbart utbildade att sprida och agitera SED-propaganda ... för god betalning, bostad, tjänstebil, etc. Kritiskt tänkande var ej att tänka på i SED/FDJ. Det gällde bara att rabbla partipropagandan. Som i svenska SSU.

De som inte lydiga av rädsla bejakade all partipropaganda blev direkt utmobbade och illa behandlade. Det var därför enklast att nicka med. Parti- och klubbsekreterarna litade dock inte på de som nickade med utan anlitade 100 000-tals skvallerbyttor/angivare, informella medarbetare, IM, som rapporterade i hemlighet. De flesta blev angivarer eller IM, pga rädsla. Ett antal svenskar blev frivilliga IM för att kunna köpa tax-free på östtyska ambassaden.

Hur planekonomi och statssocialism fungerade i den östtyska verkligheten är Wismut AG ett bra exempel på.

Östtysklands största företag var Wismut AG, ett tyskt aktiebolag (!) grundat 1945 eller 1947 och som mest hade flera hundratusen anställda gruvarbetare enligt lögnpropagandan. Företaget hade först bara en aktieägare (!), Josef Stalin & Co, och en kund, Josef Stalin & Co, tom 1953. Wismut AG bröt enligt egna, topphemliga uppgifter A-9 malm (uran) som sändes till Josef Stalin & Co, så att en kommunistisk atombomb kunde byggas snabbt i all hemlighet för att explodera, ffg 1949. Kunden betalade aldrig en kopek eller pfennig för malmen, eftersom kunden var bolagsägaren. Ingen klagade eftersom allt var topphemligt t.o.m. 1991. Wismut AG hade startats som ett tvångsarbetsläger 1945 i Sachsen i Östtyskland av Josef Stalin & Co bevakat av sovjetisk militär, hemlig polis och lägermyndigheten, GULAG. Det var bara en kopia på det sovjetiska GULAG-systemet med litet östtysk variation. Lönen att bryta berg under mark var enbart mat (som i SSSR) men ej husrum, man fick bo i källare och vindar i närheten av gruvan, och bonus var cigaretter. Produktiviteten var låg eftersom man bröt uranmalm (pechblände) med 0.02% uranoxid för hand med hammare och mejsel i övergivna silvergruvor som lagts ner runt sekelskiftet 1900, när silvret tog slut efter 640 år! För att öka takten infördes pneumatiska borrar och ett resultat var att alla gruvor fylldes med stoft och damm, så att folk blev sjuka. Efter några år upptäckte man att låga löner, ventilation och våtborrning hjälpte. De anställda var strängt övervakade och kontrollerade att utföra den topphemliga verksamheten och kunde i stort sett bara bryta berg, sova och dricka öl. Wismut AG hade ingen styrelse och ingen bokföring utan leddes av en rysk general som kunde bryta mot alla lagar, eftersom ägaren och kunden var samma person i Moskva som inte betalade och i Östtyskland var det partisekreterare som trumpetade propagandan. Det fanns en plan som uppfylldes >100%, dvs allt var bra.

Om det verkligen var uranmalm man bröt är oklart - officiellt bröt man ju kobolt och wismut - men all malm bara försvann bort i Sibirien. Där omvandlades den östtyska malmen som nog innehöll mindre än 0.02% urandioxid (uranite eller pechblende - en otroligt låg mängd uran för ekonomisk upparbetning) enligt propagandan till ren 100% uranmetall U238 (med 0.7% U235) som sedan anrikades till enbart U235 så att Josef Stalin & Co kunde bygga en atombomb 1949 ... men det var och är bara bluff som jag förklarar här! Hjärntvättade svenskar tror fortfarande, 2017, att atombomber fungerar.

Varför inte malmen upparbetades på plats i DDR är klart. Ingen uranmalm upparbetades någonsin någonstans. Det hela var bara propaganda för den sovjetiska atombomben som aldrig existerade.

1953 fick Wismut AG en andra aktieägare - staten Östtyskland - men det var fortfarande Sovjetunionen och Moskva som bestämde allt ... och naturligtvis aldrig betalade. Det var stackars Östtyskland som alltid betalade men eftersom bokföring saknades och allt var hemligt 1945-1991 var det ingen som klagade. Klagade man råkade man ju illa ut. De enda som verkar ha gynnats av Wismut AG var några sovjetiska generaler och östtyska partibossar som roffade åt sig vad de kunde eftersom ingen kunde klaga. Wismut AG var bankrutt redan 1981 (eller från starten) men det var hemligt och verksamheten, vilken den nu kunde vara, fortsatte! Antingen fanns det ingen uran längre eller var kostnaderna för höga eller inkomsterna för små och inget mervärde skapades. Men det enda östtyska sovjetiska marxist-leninistiska aktiebolaget kunde inte göra konkurs, så man fortsatte ändå med några hundra anställda.

När de sovjetiska arkiven öppnades på 2000-talet och man kunde studera vad Wismut AG hade gjort under 45 år - se t.ex. boken "Uranbergbau im Kalten Krieg - Die Wismut im sowjetischen Atomkomplex" (Ch. Links Verlag, Berlin 2011) av Rudolf Boch and Rainer Karlsch (Hg.). Det verkar det som hela företaget var bluff från början till slut: man bröt vanligt urberg som sedan transporterades bort för att bli en atombomb. Det var allt. Enklaste propaganda!

Eftersom det är politiskt korrekt överallt att tro att atombomber fungerar, anger historikerna 1949-2016 att Wismut AG hjälpte Stalin att bygga sin atombomb. På 50-talet varnade svenska staten alla svenskar att de kunde atombombas när som helst av Stalin och att det gällde att vara beredd och orädd. Ren bluffpropaganda det med. Wismut AG bluffen fortsätter 2016 - numera sanerar man nerlagda gruvor där ingen uran fanns till höga kostnader. Bluffen med atombomben får inte avslöjas!

Natten 12/13e augusti 1961 byggde Östtyskland Berlinmuren och alla östtyskar blev instängda tills de var fyllda 65, då de kunde få resa utomlands ett par dagar som pensionärer om de ville. När man, t.ex. fyllde 20 gratulerades man att det bara var 45 år dit. Men så fick man inte skämta. Motstånd och flykt var inte att tänka på eftersom man kunde bli satt i fängelse eller skjuten. Omvärlden reagerade knappast.

På 1960-talet var författaren Franz Kafka som skrev på tyska populär igen i DDR även om han var död 40 år tidigare. Bättre sent än aldrig. DDR-medborgarna läste en del av hans verk: Processen, Slottet, Amerika och Förvandlingen, etc, och det var alltid samma historia. Huvudpersonen K virrar runt hos myndigheter à la DDR, på slott och i utland och försökte något, men vet ej vem han egentligen är och var. Sedan blir han skalbagge och ingen märker det. Och så dör han och kastas på sophögen. Det diskuterades i Prag, Tjeckoslovakien och DDR, dvs de som upplever demokratisk, tysk socialism och fredligt, tyskt umgänge mellan alla länder borde väl inte ha problem? Det resulterade i att USSR, Polen, Ungern och Bulgarien den 21 augusti 1968 invaderade Tjeckoslovakien med 100 pansardivisioner för att upprätthålla ordningen.

I DDR, som bara tittade på vad som hände i Prag, för att upprätthålla samma ordning på hemmaplan hos, bl.a. skämtmakare och andra kritiker som rapporterades av hundratusentals IM, skapade SED ett Ministerium för Statssäkerhet, MfS, SED:s svärd och sköld, där 80.000 välbetalda, våldsbenägna, auktoritära byråkrater/poliser höll reda på alla 100.000-tals välbetalda IM som sedan höll reda på fattiga befolkningens 18 millioner. Där fanns också >10 000 andra välbetalda byråkrater/spioner som arbetade i Väst så att Östtyskland visste att de kunde säga att de var bättre än Väst på alla områden. Det fungerade bra. Var femtionde östysk - en inte särskilt hemlig elit - var engagerad att upprätthålla politisk terror organiserad av MfS.

Varje år arresterades 20 000 östtyskar för att de dumt nog inte nickade med och sattes i finkan ett par år. Dessa politiska fångar tvingades arbeta i fängelset för minilöner, bl.a. för svenska företag.

En profitabel variant var att arrestera östtyskar med tillgångar i form av antikviteter i sina hem och anklaga dem för skattefusk. Alla antikviteter beslagtogs av MfS och såldes sedan i Väst medan ägarna dömdes till fängelse. Sedan kunde fångarna säljas till Väst - ren slavhandel - av Östtyskland. De stackars antikvitetsägarna befann sig plötsligt utblottade i Väst medan DDR fått dubbelt betalt.

Efter mer än 20 års hemliga kontakter beslöt de öst- och västtyska nationssdelarna december 1972 att upprätta officiella kanaler (och officiellt bekräfta Tysklands delning), så att medborgarna kunde umgås lättare utan risk att skjutas ihjäl vid gränsövergång. Det var signalen som ledde till Sveriges diplomatiska erkännande av DDR, som sedan blev medlem av FN. Redan efter en vecka bröt DDR:s gangsterregering mot de ingångna avtalet med förbundsrepubliken Tyskland, eftersom starka fraktioner i DDR inkl. MfS elit var emot klassfienden i Väst och det dröjde tills maj 1974 då representanter och kontor kunde installeras officiellt för parterna i Bonn respektive Östberlin. DDR godkände senare både Helsingforsavtal och FN:s regler för mänskliga rättigheter av alla slag men bröt konsekvent mot dem, eftersom övriga FN-medlemmar inte brydde sig. DDR-medborgare som, t.ex. ansökte om utresa blev förföljda av MfS och Stasi och ofta fängslade. De hemliga kontakterna fortsatte därför till 1989. I Stockholm var DDR:s ambassad, 100% MfS, mest känd som ett langarnäste där svenska DDR-sympatisörer och partikamrater kunde hämta billig, skattefri sprit och cigaretter mot kontant betalning.

Mellan 1963 och 1989 sålde DDR nästan 34 000 politiska fångar och mottog drygt 3 400 millioner DM i ersättning, dvs DM 100 000 per fånge. Det gick inte att redovisa officiellt att DDR:s kommunistiska regering sålde sina medborgare som slavar till klassfienden i Väst sedan 1963 (och sprit till svenska kamrater) för att undvika ekonomisk kollaps av den fredliga, demokratiska, socialistiska arbetar- och bondestaten redan på 1970-talet. Eftersom slavhandeln (och spritlangningen) var hemlig och utan kvitton spreds korruption och skattefusk överallt i öst och väst. Personer som var insyltade i denna kriminella, omoraliska och inhumana människohandel har senare, för att skydda sig och sina vänner, naivt angett att de arbetade för friheten. De förstod nog att de bara stödde och förlängde ett omänskligt, kriminellt system grundat på ofrihet i DDR, men de blev ju rika på kuppen - den drivande kraften.

Skall man ärligt försöka förhandla med diktaturer (som knappast förväntas hålla löften, mm. >30% av världens länder är ju diktaturer!) måste allt inklusive ekonomiska transaktioner redovisas öppet. Annars bara underlättar man för dikaturen att överleva och terrorisera sina medborgare. Hemlighållande och demokrati är oförenliga. Bara en bråkdel av alla politiska fångar i DDR hade turen att säljas. Systemet var godtyckligt och enda syfte var att hjälpa makthavarna i DDR att behålla sina privilegier, mha den generösa och rika klassfienden i Väst.

Sverige erkände Östtyskland 1972 och statsminister Olof Palme gjorde flera statsbesök för att besiktiga statssocialismen, planekonomin, gränsbevakningen med automatiska gevär och minfält, våldet, terrorn, mm. Kanske Sverige kunde lära sig något? Ett vänskapsförbund Sverige-DDR bildades också tidigt, 1956, av svenska socialdemokrater (!) med en biskop i spetsen i slutet. Biskopen trodde att han hjälpte kristna östtyskar men han var bara okunnig och dåligt påläst som många svenskar var och är. DDR var idealstaten, eller åtminstone en nation på god väg att förverkliga idealet. Dess brister var sekundära. ”Det finns inga politiska fångar i DDR! Berlinmuren och den minerade gränsen är ett skydd mot hotfulla angrepp från väst!” trumpetade förbundet. Sverige klagade aldrig på att grannlandet Östtyskland/DDR hade politiska fångar, godkände prickskytte på folk som tog sig över gränsen, idkade ren slavhandel, understödde terrorism, mm, eftersom det var politiskt korrekt att inte bråka med grannen.

Östtyskland var känd som en bra idrottsnation. Anledningen var bl.a. statligt organiserad dopning och rena kroppsförändringar av minst 20.000 östtyska idrottare mellan 8 och 30 år 1970-1989. Kroppsförändringar?! Vissa ovetande unga sportstalanger fick åldras långsamt medan musklerna fick växa snabbare med medicinska manipulationer av olika slag, etc, osv. Många östtyskar presterade naturligtvis bra ett tag, pga alla gifter de ovetandes tvingades stoppa i sig och kroppsliga manipulationer de utsattes för, och blev världs- och olympiska mästare, men de flesta (alla!) blev sjuka och invalidiserade för livet senare. Allt har naturligtvis tystats ner senare.

Enligt egna, officiella uppgifter hade Östtyskland världens elfte bästa ekonomi 1989 när landet blev bankrutt eller gick i konkurs. Det var ren lögn alltsammans. Hela landet var nerkört i botten. Vägar och hus var trasiga. Inget av värde fanns i stor sett kvar. I delstaten Sachsen var 30 000 områden, nästan 4% av hela ytan, nersmutsade av miljögifter som bara spritts av opportunistiska företagsledare. Ett par hundra partisekreterare och toppbyråkrater och 40 000 opportunister i SED kunde inte ljuga ihop allt längre och klarade inte av ens vinna val, mha fusk. 1987-1989 gjorde Folket uppror. Utländska media rapporterade sedvanligt knappast eftersom de var rädda att anklagas för inblandning i DDR:s inre angelägenheter. Många trodde det gick att reformera DDR men 1990 upphörde DDR/Östtyskland att existera och blev del av förbundsrepubliken Tyskland. Det östtyska folket lyckades fredligt befria sig själva från den av Stalin etablerade diktaturen, naturligtvis, mha det faktum att Sovjetunionen själv höll på att kollapsa och inte kunde ingripa i DDR. Förbundsrepubliken Tyskland tyckte att man skulle bränna upp alla MfS-akter men det stoppades.

Fast DDR kollapsade nog redan 1979 då MfS-medarbetaren WS hoppade av i Västberlin. WS hade med sig en lista över alla DDR:s spioner i Västtyskland. Det orsakade panik hos MfS i Östberlin som genast försökte kalla hem sina tusentals spioner (med familjer/barn) som hade arbetat i Väst i åratal. Ett flertal lyckades fly tillbaka till DDR, där de upptäckte att det inte var så lustigt längre och sämre än i Väst. Andra arresterades i Väst som de spioner de var med allt vad det innebar. Tyvärr tystades skandalen ner på båda sidor (media ombads att inte rapportera!), så att folket fick vänta till 1989 att DDR-systemet skulle ta slut.

Det var tydligen ok att spionera på, skjuta på och fängsla och terrorisera 100 000-tals östtyskar litet hur som helst och droga ner 10.000-tals idrottare eftersom sedan 1990 bara att 20 tal östtyska MfS byråkrater dömts för allvarliga brott i samband med 40 års östtyskt gangsterstyre och stalinistisk terror 1949-1989. 100 000-tals f.d. östtyskar lider fortfarande med allvarliga psykiska problem, pga detta. Inga skadestånd har utbetalats.

Sverige hade alltid goda förbindelser med sitt södra grannland och angav aldrig att det handlade om ett helt kriminellt land, som man kunde göra affärer med när det passade, t.ex. sända svenska vapen och ammunition till krigförande länder via Impex AG, Rostock. DDR var ju fredligt land. Att de sände vidare vapen till krigförande länder, anade in Sverige. Lasten gick på samma, svenska fartyg hela vägen. Typiskt svenskt alltså. Sverige lärde sig att ett land kunde terrorisera sina egna medborgare utan den minsta risk.