|
|
förklarade av Anders Björkman
förklarade av Anders Björkman |
Enligt en rapport daterad 23 april 2022 är skadorna i Estonias förskott 1994 i överbyggnaden högt över vattenlinjen orsakad av explosion med sprängmedel, dvs visiret trillade inte av pga "vågsmällar"! Svenska media har inte nämnt rapporten med ett ord. Det är numera
bevisat att visiret inte hade med olyckan att
göra. Det kunde ju aldrig trilla av
1 800
meter väster om platsen
där M/S
Estonia
sjönk. Visiret togs helt enkelt bort
från vraket under vatten
av svenska Försvarsmakten ett
par dagar efter olyckan -
så att statsminister Bildt och hans
regering och myndigheter kunde skylla olyckan
på visiret. Sedan uppgav man, heltokigt,
förvirrat, en falsk
position för visiret 1 800
meter väster om det sjunkna
vraket Nedan förklarar jag alla
lögner och all falsk,
officiell information om förlisningen under
1994-2005. För att undertrycka
sanningen kidnappdes många estniska
besättningsmedlemmar som visste vad som
hänt av myndigheterna samma dag som olyckan
ägde rum. Andra ur besättningen tvingades
att ljuga om vad som hänt. All information
förfalskades sedan att presentera den
officiella bilden av olyckan. Media spelade
med! Kritik fick inte framföras. Hur och var hamnade visiret
där det uppges ha hamnat i Östersjön
1 800 meter väster om platsen där
vraket verkligen hittades? Naturligtvis hade
man meddelat en falsk vrakposition
ännu längre i nordost - det blir alltid
fel när man ljuger. Om visiret verkligen hade
trillat av enligt JAIC-utredarnas slutliga version,
skulle M/S Estonia omedelbart ha slagit runt
och flutit upp och ned med 2 000 ton vatten
lastade i överbyggnaden ... och aldrig
sjunkit. Så visiret trillade inte
av! Vad hände verkligen? Enbart
en organiserad, rent kriminell bluffkampanj
organiserad av Carl Bildt, Ingvar Carlsson
och deras lydiga, jasägande och bockande
ministrar och myndighetspersonal kunde lyckas med
att skylla olyckan på visiret. Intresserade
läsare kan kontakta författaren
anders.bjorkman@wanadoo.fr
. Läs även boken Estoniabluffen! Estonia sjönk den
28 september 1994. Vraket lokaliserades den
30 september med sonar och ekolod och
filmades med undervattenskamera den 2
oktober av finska flottan. Vad som senare
visade sig vara en falsk
vrakposition meddelades direkt av den finske
chefsutredaren Kari Lehtola och markerades litet
senare med en
blå
boj långt (2 111 meter) åt nordost om
den verkliga positionen meddelad flera
månader senare. Anledningen att markera en
falsk vrakposition var tydligen att
svenska Försvarsmakten i lugn och ro kunde ta
loss visiret från visiret och sedan
bärga det där medan vid en annan
falsk visirposition angavs.
Det är enkelt att bekräfta bluffen!
Verifiera positionen där svenska HMS
Furusund filmade visiret i november 1994,
så att en krok att bärga visiret kunde
konstrueras, och var visiret senare bärgades
av M/S Nordica senare i november 1994.
Uppgifterna finns i loggböckerna. Visiret
kunde naturligtvis inte lämnas kvar på
havsbotten, eftersom det satt kvar på vraket
hela tiden och skulle lätt upptäckas av
dykare där. Utredningskommissionen JAIC angav därför - lögnaktigt - att visiret längst fram på vrakets överbyggnad saknades. Den 4 oktober meddelade utredarna officiellt att visiret hade trillat av - bortslaget av vågsmällar i storm trots att ingen överlevande varken hört oljud och smällar eller känt skakningar och vibrationer - och att tusentals ton vatten hade trängt in i Estonias överbyggnad genom rampen bakom visiret två meter över vattenlinjen, när den kom under vattenytan i sjögången, vilket ingen överlevande heller varken hört eller känt. Rampen var 'dörren' längst förut (fram) i överbyggnaden som öppnades framåt och den hade, enligt utredarna, öppnats, men inte rivits upp, av vågorna vars kraft var bakåtriktad, så att vatten kunde komma in i överbyggnaden. På filmerna tagna den 2 oktober kunde man se att rampen var mycket litet öppen högst upp, sa man. Vattnet lastat i överbyggnaden hade sedan lett till slagsida - klockan 01.15 - och sedan hade Estonia till sist sjunkit klockan 01.48, sade JAIC utredarna. Allt detta är i historiskt perspektiv rena lögner. Det finns inga bevisade fakta från 4 oktober eller tidigare som skulle ha visat att visiret saknades på vraket eller att det slagits loss, vatten lastats i överbyggnaden, etc!
Visiret på botten - inga bevis för olika positioner för visir och 'fragment' Sedan letade man enligt uppgift efter visiret som alltså befann sig vid vraket. Enligt Heiwa Co:s utredning sprängdes det loss från vraket vid den tidpunkten av svenska Försvarsmakten/Flottan/KA. Den 8 oktober uppgav utredarna att man lokaliserat 'fragment' på havsbotten öster och söder om vraket den 5 oktober som visade att Estonia krängt, girat någonstans och tappat visiret och sedan sjunkit. Allt var ren lögn! Den 18 oktober lokaliserades visiret, enligt uppgift, av det finska fartyget Tursas med hjälp av sonar och ekolod. Det låg på cirka 70 meters djup en sjömil (1 852 meter) väster (!) om vraket - enligt utredarna, som ju redan uppgivit en falsk vraksposition. Alla dessa officiella uppgifter var också de rena lögner. Ingen position meddelades! I verkligheten befann sig sannolikt Tursas precis vid vraket där visiret sprängts loss från vraket ... om man nu befann sig till sjöss. Visiret, dvs vraket, markerades med en röd boj. Man sände ner en undervattenskamera och filmade visiret under vrakets förskepp ... utan att filma vraket. Det finns inga bevisade fakta att visiret skulle ha befunnit sig och filmats 1 560 (eller >1 800) meter väster om vraket. Senare ändrade utredarna alla uppgifter om 'fragmenten' - de skulle ha lokaliserats den 5 oktober ytterligare 1 000 meter väster om visiret - 2 560 meter väster om vraket - där en 180°-gir skulle ha skett. Vad 'fragmenten' bestod av, angavs ej. Senare meddelades det att det rörde sig om en stålplåt och slutligen var det ett soltak. Utredarna (!) beslöt att bärga visiret, som alltså befann sig vid vraket., där det inte kunde ligga och skräpa. Det svenska krigsfartyget HMS Furusund sändes ut att filma visiret på havsbotten en sjömil väster om vraket (blå boj ) vid den röda vrakbojen i början av november 1994 och med hjälp av filmen tillverkades en stor krok som man kunde fiska upp visiret med. Visiret bärgades 12-19 november 1994 vid den röda vrakbojen av finska isbrytaren/kranfartyget Nordica, som var underställd svensk militär bärgningsledning och togs till Hangö, Finland. Bärgningen var i princip en helsvensk affär. Svenska minsveparen HMS Furusund (alternativt HMS Belos ) assisterade och borde ha kunnat ange korrekt position för operation. Författaren har inte lyckats lokalisera en bärgnings- eller inspektionsrapport av visiret i SHK:s arkiv. Svenska flottans nuvarande chef (2022) var radioofficer på HMS Furusund vid tillfället. Hon vet precis vad som hände! Det finns uppgifter att bärgningsfartygens loggböcker anger en annan position vid bärgningen än den som senare uppgavs vara visirets - de visste tydligen inte vilken position de skulle fylla i. Det är anmärkningsvärt att varken 'Nordica' eller 'Furusund' kan ange var de bärgade visiret! Positionen för visiret är enligt Kommissionen positionen för en röd boj som positionsbestämdes först i december 1994, dvs tre veckor senare och som ingen, vet när den lades ut. Naturligtvis bärgades visiret vid vraket, men det kunde man inte uppge. Visiret hade ju enligt statsminister Bildt trillat av långt innan färjan sjönk. Den falska vrakpositionen med blå boj en sjömil nordost om den riktiga vrakpositionen var fortfarande giltig. Visiret togs sedan till Hangö, Finland. Den 2-4 december skedde en dykundersökning av vraket i Sjöfartsverkets regi. Man gick till den blå bojen men hittade inget vrak! Positionen var ju falsk. Istället fann man vraket 2 111 meter sydväst om den blå bojen - eller ungefär en sjömil västerut. Där just visiret hade bärgats. Men den röda bojen fanns inte längre där.
Nytt olycksförlopp meddelas Den 15 december 1994 meddelade
utredarna en helt ny olyckssekvens - visiret hade
naturligtvis trillat av men rivit upp hela rampen i
överbyggnaden, så att den var
vidöppen förut. Massor, tusentals ton, av
vatten hade plötsligt strömmat in i
överbyggnaden, eftersom det var full
fart (15 knop) framåt och ordentlig
sjögång, så att
överbyggnadens fördel två
meter över vattenlinjen kom under vatten en kort stund
var sjätte sekund. Vattnet inne i
överbyggnaden hade sedan krängt
fartyget åt styrbord klockan 01.15. Utredarna
sa att Estonia kapsejsade men det var lögn. Alla
överlevande upplevde naturligtvis plötslig
slagsida (sannolikt redan kl. 01.02), MEN sedan
upphörde 'kapsejsningen' -
fartyget rätade upp sig, stabilt, och man kunde komma
ut för att rädda sig under minst 10 minuter,
när slagsidan var
<10°. Några minuter senare,
>1.000
meter väster om det förlorade
visirets position, gjorde Estonia en 180
graders gir åt babord och en massa
'fragment' trillade av enligt utredarna.
Det finns inga bevis för det! Sedan drev
Estonia cirka 2 400 meter åt
öster med god fart (2.2 knop), medan
ännu mer vatten strömmade in i
överbyggnaden och
däckshuset, för att sjunka
1.560
meter öster om visirets position
klockan 01.52. Det finns inga bevis för
det heller! Enligt fysikens lagar skulle allt
vatten i överbyggnaden har runnit ut vid detta
tillfälle och färjan skulle ha rätat
upp sig! Utredarna hittade på motsatsen - mer
vatten skulle ha kommit in (sic)! Ett omöjligt
sjunkförlopp Utredarna meddelade formellt den riktiga, sanna vrakpositionen (den blåa bojen var glömd) och att visiret hade bärgats 1 560 meter väster om vraket och att 'fragment' hittats 1 000 meter väster om visiret i december 1994, dvs man ändrade alla tidigare uppgifter. Den chockade allmänheten trodde på allt dessa lögner. Men - allt var uppdiktade fantasier av utredarna för att grundlura folket.
Omöjligt officiellt sjunkförlopp Det påstådda olycks- eller sjunkförloppet är fysiskt omöjligt av flera orsaker, se 1.9 i boken Katstrofutredning för fullständiga detaljer: (a) Estonia skulle omedelbart ha slagit runt och flutit upp och ned med 2.000 ton vatten i överbyggnaden två meter över vattenlinjen om rampen var vidöppen och skulle aldrig ha tid att gira eller driva under mer än 30 minuter - alla stabilitetsberäkningar med vatten i överbyggnaden är falska. Inget sjunkförlopp skulle äga rum, Av detta kan man dra flera slutsatser: (1) Visirpositionen 1 560 meter väster om vraket är falsk (det finns inga bevis för den), Om ni undrar hur politiker med Bildt i spetsen och myndigheter av olika slag kunde producera ovan mörkläggning 1994, vet ni inte hur Stockholm fungerar. Ledande politiker, myndighetspersoner och journalister där känner varandra väl och kan därför ljuga ihop vadsomhelst. Rätt otrevligt ställe helt enkelt. Jag är själv född och har bott där. Fy fan vilka personer som härskar där.
Varför en falsk vrakposition? Det är ett bevisat faktum att Kari Lehtola den 30 september - 1 oktober 1994 uppgav en falsk vrakposition en sjömil öster om vrakets verkliga position. Anledningen var naturligtvis att visiret befann sig vid vraket registrerad med sonar, och att man tänkte meddela att det hade trillat av tidigare - och orsakat olyckan. Frågan kvarstår varför Lehtola uppgav en falsk vrakposition öster om den verkliga? Varför uppgav han inte en falsk vrakposition väster om den verkliga? Nu hamnade ju visiret vid vraket väster om den falska vrakpositionen och det verkar som man tvingades meddela det den 19 oktober - att visiret lokaliserats på botten den 18 oktober en sjömil väster om vraket (den falska vrakpositionen - vilket stämde). Senare, när man korrigerat den falska vrakpositionen tvingades man presentera en falsk visirposition västerut (den röda bojen) - men man minskade avståndet litet - från 1.850 till 1 560 meter. Det är lätt att verifiera den falska visirpositionen! Bestäm varifrån de officiella uppgifterna om visirets position kommer! Den borde finnas i Tursas loggbok den 18 oktober när man hittade visiret och i HMS Furusunds och Nordicas loggböcker från november 1994 när man bärgade visiret. Men den finns inte där. Tursas, HMS Furusund och Nordica befann sig aldrig vid den uppgivna visirpositionen 1 560 meter väster om vraket - man befann sig alltid precis vid vraket! Loggböckerna fick förfalskas!
Täck över vrak och omkomna Den 15 december 1994 beslöt regeringen att vrak och döda ej skulle bärgas. 1995 beslöt regeringen att vraket skulle täckas över. 1996 beslöt regeringen att övertäckningsarbetena skulle stoppas (juni 1996). 1999 fördes visiret till Sverige och lades upp i Södertälje hamn. Media noterade allt men ställde aldrig några frågor!
Agnefs seminarium och de förfalskade bilderna av vraket Våren (29-30 maj) 2000 arrangerade överlevande och anhöriga ett seminarium i Stockholm där nya uppgifter om Estoniaolyckan och utredningen skulle presenteras och diskuteras. Heiwa Co var ej inbjuden som talare och Heiwa Co:s uppgifter diskuterades aldrig. Arrangörerna - Agnef - bad emellertid Sjöfartsverket om en sonarbild av vraket att använda som illustration av inbjudan och dokumentpärmen och Sjöfartsverket sände nedan bild. 
'Estonia' på botten - bild från Sjöfartsverket våren 2000 Norr är uppåt.
Fören pekar mot Estland. Man ser klart vraket
efter Estonia på
havsbotten. Kurvlinjerna utanför vraket
är linjer som indikerar djupet till
havsbotten. Djupkurvan 83 meter passerar under
bulbstäven och djupkurva 73 meter passerar
under aktern. Vraket ligger på en
sluttning med fören djupare. I Sjöfartsverkets rapport
till regeringen 10 oktober 1994 om Sveriges ansvar
meddelade rättschef Johan Franson att
fören låg 10 meter högre än
aktern. Djupkurvorna är plottriga
vid fören. En uppförstoring av bilden vid
förskeppet visas till höger. Vi ser bulbstäven - och
något som ser ut som en pyramid under
- eller ovanpå (?) vraket. Vi kan också se
'fönster' i vrakets däckshus sida och
front och en del av kommandobryggan. Men vad är det
för pyramid som finns vid fören?
Och är den ovanpå eller under
vraket? Genom att 'sudda bort' vraket
från bilderna och enbart se djupkurvorna av
botten blir resultatet bilden till höger. Nu
ser vi klart en pyramid på botten som
startar vid 83 meters djup och slutar på 77
meters djup. Bredden och längden på
pyramiden är 10-12 meter och om
höjden är 7 meter är det exakt samma
dimensioner som visiret! Men visiret hade ju bärgats
1 560 meter väster om vraket i mitten av
november 1994. Så vad är det
för pyramid vid fören på en
bild av vraket från Sjöfartsverket
våren 2000? Bilden är naturligtvis en
förfalskning, men vad är anledningen att
Sjöfartsverket delar ut en förfalskad
bild av vraket 2000? Det finns andra bilder och
ritningar av vraket på havsbotten (gjorda
efter att visiret bärgats vid vraket) och
ingen visar naturligtvis en pyramid vid
fören. Nedan visas,en bild som är en
ritning av vraket av det holländska
bogserbolaget Smit-Tak. 'Estonia' på botten - enligt Smit-Tak 10 december 1994 Enligt Smit-Tak fanns det ingen pyramid vid fören den 10 december 1994 och trots att botten sluttar ligger vraket relativt plant. Det finns flera andra bilder av Estonia på havsbotten, t.ex. bilden nedan (norr är uppåt): 
'Estonia' på botten - enligt UDI-Wimpol Ltd. (Fugro Survey) 10 december 1994 På bilden är djupet vid fören 85 meter och vid aktern 80 meter. 200 meter söder om aktern är djupet 95 meter. En annan bild är nedan: 
'Estonia' på botten - enligt Rockwater A/S 10 december 1994 Djupet är 75 meter vid aktern och 85-86 meter vid fören och fartyget ligger inte plant. Ytterligare bilder är nedan: 
'Estonia' på botten - enligt Jebsens-ACZ - jul/nyår 1995/6
'Estonia' på botten - ekolodningar av Fugro-Udi Ltd. 6 juni 1995 (gjorda 23 - 29 maj 1995) Ingen av de fem bilderna ovan visar en pyramid vid fören. Mysteriet med pyramiden kanske klargörs av nedan bild: 
'Estonia' på botten - enligt Nordic Marine Contractors 10 september 1996 (baserat på mätningar gjorda 12 juli 1996) Bilden är en del av ark nummer 3 (det enda tillgängliga) av 11 ritningsark daterade 10 september 1996. Bilden är ganska den första bilden ovan vad beträffar djupkurvorna för botten utanför vraket (84 meters djup vid fören och 73 meters djup akterut), men det finns naturligtvis ingen pyramid vid fören - men nu finns det en ny pyramid midskepps strax under skorstenen. En närbild är bilden nedan: 
'Estonia' på botten - enligt Nordic Marine Contractors 10 september 1996 (baserat på mätningar gjorda 12 juli 1996) - närbild av däckshus och skorsten Djupkurvorna är ganska förvirrande men det är klart att den nya pyramiden har flyttats till skorstenen. Suddar vi bort det mesta av vraket för att enbart se djupkurvorna av botten blir resultet bilden nedan: 
'Estonia' på botten - enligt Nordic Marine Contractors 10 september 1996 (baserat på mätningar gjorda 12 juli 1996) - vraket 'bortsuddat' av författaren Det är klart att det finns en ny pyramidförhöjning på botten fast nu är den vid skorstenen. Räknar vi djupkurvor startar pyramiden på 75 meters djup och toppen är på 68 meters djup - eller är det en fördjupning - ett pyramidformat hål med botten på 82 meters djup? Oavsett - vad är det för djupkurvor som visas på eller under ett vrak? Naturligtvis är bilden en förfalskning - men varför har Nordic Marine Contractors 1996 förfalskat en bild av vraket på botten? Nordic Marine Contractors hade fått SEK 350 millioner för att täcka över vraket med betong. Att bärga vraket hade bara kostat SEK 100 millioner! En annan intressant observation är vad som hänt på havsbotten 100-250 meter söder om vraket - bilden nedan: 
'Estonia' på botten - enligt Nordic Marine Contractors 10 september 1996 (baserat på mätningar gjorda 12 juli 1996) Havsbotten 100-250 meter söder om Estonia är en jämn botten på cirka 89-91 meters djup den 12 juli 1996. Enligt bild 5 ovan är djupet 95 meter cirka 200 meter söder om aktern. Den svenska regeringen beslöt den 20 juni 1996 att alla förberedelsearbeten att täcka över Estoniavraket skulle stoppas. Det borde innebära att havsbotten där fortfarande borde vara på 89-91 meters djup. Men låt oss titta igen på den första bilden vad den meddelar om botten 100-250 meter söder om vraket: 
'Estonia' på botten - 'Agnef' bilden med en pyramid vid fören - okänt datum På Agnef-bilden finns det ett stort antal förhöjningar till 85-86 meters djup 100-250 meter söder om vraket - med pyramiden vid fören. Det innebär naturligtvis att någon har byggt pyramider även på botten 100-250 meter söder om vraket efter den 12 juli 1996. Förvirrande? Egentligen inte! Allt som olycksutredarna meddelade om själva olyckan är förfalskade och/eller påhittade uppgifter. Allt som sedan svenska regeringen meddelat om vad som hände kring vraket och dess övertäckning efter olyckan är också missvisande. Det var naturligtvis den svenska regeringen som beordrade mörkläggningen från början. Visiret bästa
beviset Det bästa beviset för
detta - och att hela slutrapporten är
en förfalskning - är visiret
självt. Det finns i Södertälje. Det
är bara att undersöka det igen.
Naturligtvis föll inte visiret av när
Estonia var upprätt till sjöss!
Det finns inga skrapmärken (t.ex. under
gångjärnsarmarna) som visar det. Visiret
var inte ordentligt låst vid avfärd
Tallinn innan olyckan. Det (och rampen) hölls
på plats med rep, etc. Tyska expertgruppen har
dokumenterat vittnesmål för detta.
Botten-(Atlant-)låset var skadat innan
olyckan (avslaget i sidled) och kunde inte
användas. Det ses klart på alla bilder.
Troligtvis användes babords sidolås och
det revs sönder när fartyget sjönk.
Visiret hängde sedan kvar på vraket
på styrbordssidan, när vraket sjunkit
till botten. För att kunna presentera en falsk
olycksrapport var utredarna tvungna att plocka bort
visiret under vatten. Just därför uppgav
Kari Lehtola en falsk vrakposition - markerad med
en
blå
boj som i sin tur bevakades av olika fartyg -
så att visiret kunde tas bort från
vraket i lugn och ro
2.111
meter i sydväst. Orapporterade
sprängskador på ramp och
överbyggnad Enda sättet att ta bort
visiret var att spränga! När man
sprängde loss visiret skadade man även
rampen; den trycktes bakåt och knäcktes
i höjd- och sidled, varvid rampöppningen
vid överbyggnadens topp ökade. Man
sprängde även en stor öppning i
överbyggnadens styrbords frontskott. Denna
öppning hittades och dokumenterades av
Gregg
Bemis dykare i
augusti 2000. I Slutrapporten säger
utredarna att frontskottet är helt oskadat.
När man sprängde sönder
överbyggnadens styrbords frontskott, skadade
man även visirets bakre styrbordssida och
plåten bucklades, dvs visiret hängde
kvar på vraket vid den tidpunkten. Det
är enkelt att se dessa sprängskador
på visiret. Svenska flottan i aktion Det var svenska
marinens röjdykare som hjälpte till att
spränga och dra loss visiret. Sedan var det
svenska flottofficerare ombord
på Tursas som
'hittade' visiret'. Sedan
var det svenska flottans HMS
Furusund som filmade visiret i mitten av
november och sedan var det åter igen
svenska flottofficerare ombord finska
Nordica som bärgade visiret. Slutligen
var det svenska flottan som
meddelade visirpositionen den 9 december
1994. Svenska chefsutredaren Börje
Stenström var pensionerad flottofficer
(marindirektör) och hans chef, den svenska
ordföranden i utredningen, Olof Forssberg,
hade arbetat som rättschef för
Försvarsmakten, inklusive flottan.
Närvaro av svenska
flottofficerare vid varje etapp att
förfalska visirets position på botten
är mycket komprometterande! Författaren kände Börje Stenström innan olyckan och träffade honom den 30 oktober 1994 och ett flertal tillfällen 1995 och 1996. Det gick inte att undvika att diskutera Estoniaolycksutredningen trots att Stenström hänvisade till att utredningen var hemlig. Retrospektivt är det klart att Stenström oroade sig för framtida kritik av den helt förfalskade utredningsslutrapporten. Stenström avled plötsligt (i cancer)/mördades i februari 1997 och i mars meddelade utredarna att slutrapporten (manuskriptet) var klar. Stenström slapp därmed försvara smörjan. Troligtvis var slutrapporten - i manuskriptform - ej klart i mars 1997. Det finns inga bevis för det = inget manus finns akriverat. Troligtvis gav utredarna upp i mars 1997 och lät en professionell spökskrivare sätta ihop 'slutrapporten'. Den finska videofilmen
Ett andra bevis att visiret
lokaliserades vid vraket är naturligtvis
orginalfilmen av förskeppet tagen den 2
oktober 1994 av det finska fartyget
Halli. Det finns ingen anledning att
acceptera en redigerad och klippt film som
'bevis' att visiret hade trillat av (1 560
meter västerut). Orginalfilmen (>16 timmar)
finns i Finland. En redigerad snutt (2 timmar och
46 minuter) kan ej accepteras som
bevis. De estniska
vittnesmålen Fyra estniska
besättningsmän har vittnat om att visiret
saknades när fartyget sjönk och utredarna
har gjort en stor sak av det. Men det är
enkelt att visa att dessa besättningsmän
ljuger, troligtvis på uppmaning av
någon. Att de
ljuger
framgår, bl.a. av deras berättelser om
hur de överlevde. Bluffen Svensk sjöfartsnäring (färjerederier, försäkringsbolag, fack och konsulter) vet naturligtvis att hela olycksutredningen är falsk och att regering, Statens Haverikommission och Sjöfartsverket och Försvarsmakten aktivt deltagit i mörkläggningen och desinformationskampanjen 1994-2002. Just därför tiger svensk sjöfartsnäring omoraliskt: det finns bara plats för en åsikt i taget i Sverige, även om det kostar en massa pengar och liv - och som kompensation får man litet hjälp när det kniper (och framtida sjöolyckor kan ju mörkläggas på samma sätt). Det är en mycket osund och pervers situation som leder till utbredd korruption - och minskad sjösäkerhet, dvs ökad risk för sjöolyckor. Att svenska ämbetsmän och politiker aktivt deltagit - och fortfarande deltager - i en obscen konspiration att mörklägga olyckan är självklart. Mörkläggningen leds av biträdande näringsminister Mona Sahlin. Styrelsen för psykologiskt försvar, SPF, har kallats in för slutföra mörkläggningen. SPF är en del av Försvarsmakten. I Riksdagen har Trafikutskottet och minister Mona Sahlin gjort sina senaste bidrag till mörkläggningen i december 2001. Statlig sjösäkerhetsforskning under Vinnova skall ej utreda konsekvenserna av allt detta 2002-2004.
Miljöpartiet och Kristdemokraterna protesterar Miljöpartiet har i Riksdagen den 13/14 december 2001 till 100% tagit avstånd till denna utveckling. Kristdemokraterna har till nästan lika hög grad intagit samma ståndpunkt. De vill att, bl.a. Heiwa Co's uppgifter skall bedömas (vilket även FN's lagar stadgar). Det är utmärkt. Det hade Heiwa Co aldrig väntat 1994-1996. Övriga partier anser alltså att Styrelsen för psykologiskt försvar skall samla ihop okända 'fakta' från myndigheter till en faktabank, där 'man' kan granska dem, enligt Mona Sahlin. Trots att regeringen i april 2001 har beslutat att Styrelsen för psykologiskt försvar skall komplettera faktamaterialet med "ett material som, med utgångspunkt i det händelsescenario som beskrivs i JAIC:s slutrapport, åskådliggör ett exempel på hur fartyget kan ha vattenfyllts i haveriets slutskede" och att Mona Sahlin upprepat detta med falskt patos (och att det finns tusen sätt som Estonia kunde vattenfyllas) i Riksdagen (se anförande nos. 101, 103, 105 och 108) den 13 december 2001, kan Styrelsen för psykologiskt försvar den 20 december 2001 inte ge svar på hur och när denna del av uppdraget kommer att hanteras. Och det kommer Styrelsen för psykologiskt försvar aldrig att kunna göra.
Visiret på botten Anledningen är att det händelsescenario, som beskrivs i JAIC:s slutrapport, startar med att kl. 01.15 den 28 september 1994 visiret hamnar på botten 1 560 meter väster om vraket (som sjunker kl. 01.52) och att de är 100% falska uppgifter. Därför är plotten (figur 13.2) i Slutrapporten av olycks/sjunkförloppet en förfalskning. Som allt annat väsentligt som meddelats officiellt. Mona Sahlin, svenska, finska och estniska regeringarna anser dock (av politiska skäl) att händelsförloppet är sant - det är bara sjunkförloppet som är oklart. Styrelsen för psykologiskt försvar sitter just nu med Svarte Petter i Tysta leken! Sjösäkerhet kan ej utvecklas på falska uppgifter och lögner. Visiret var aldrig på botten 1 560 meter väster om vraket den 28 september 1994. Det sprängdes loss ett par dagare senare från vraket under vattnet för att stödja en falsk utredning och att mörklägga den riktiga orsaken varför Estonia sjönk och att skydda de rent kriminella personer som var ansvariga för att olyckan inträffade. M/S Estonia sprang sannolikt läck vid saunan nere vid däck #0 (sabotage?) och vatten spreds genom öppna vattentäta dörrar. Stabiliteten förlorades, färjan kapsejsade och flöt ett tag på sidan och med botten upp och ned. Sedan sjönk färjan. Visiret satt kvar hela tiden.
(Heliopolis, Egypten 6 januari 2002 (senare uppdaterad)) Tillbaka till Heiwa
Co start sida
|
